Sebastián de Belalcázar
Från Rilpedia
Sebastián de Belalcázar, född 1479 eller 1480, död 1551, var en spansk erövrare. Han föddes som Sebastián Moyano i provinsen Córdoba. Han tog namnet Belalcázar eller Benalcázar som var namnet på en slottsstad nära hans fördelseplats i Córdoba. Enligt olika källor kan han ha lämnat Spanien så tidigt som 1498 för Nya världen, tillsammans med Christopher Columbus men José de Castellanos skrev att han dödade en mula och flydde därför Spanien för Västindien, i rädsla för straff och att han såg en chans att lämna den fattigdom han levde i.
Han kom till Nicaragua 1524 tillsammans med Francisco Hernández de Córdoba, där han blev Leóns förste borgmästare. Han stannade där till 1527, då han lämnade landet för Honduras, som ett resultat av dispyter mellan de spanska guvernörerna. Han återvände kort till León, på vägen till Perus kust där han 1532 gick med i Francisco Pizarros expedition.
1534, efter att ha hjälp Pizarro i slag mot infödingsstammar, åkte han för att erövra Quito i Ecuador, med tillgångar som han hade erhållit som kompensation för sina tidigare fälttåg. Quito hade varit den nordligaste staden i inkariket, men innan Belalcázar intog den, skickade inkageneralen Rumiñahui stadens skatter djupt in i Anderna och brände därefter Quito. Belalcázar grundade den nya staden Quito tillsammans med Diego de Almagro, och hedrade Pizarro genom att ge staden det fullständiga namnet San Francisco de Quito.
När han 1535 förflyttade sig norrut in i det nuvarande Colombia i sökandet efter El Dorado, gick han in i Caucas floddal, där han grundade de sydvästra colombianska städerna Pasto, Santiago de Cali och Popayán.
När han fortsatte mot Magdalenas floddal, kom han 1539 till centrala Colombias högland tillsammans med Gonzalo Jiménez de Quesada och tysken Nikolaus Federmann. Karl V utsåg Belalcázar till guvernör i Popayán och i maj 1540 fick han hederstiteln adelantado. Det uppstod ett bråk om marken mellan Belalcazár och Pascual de Andagoya, som styrde grannprovinsen. Belalcázar försvarade framgångsrikt sin mark och övertog dessutom en del av Andagoyas. Han ingrep senare i en konflikt mellan anhängare av Pizarro- och Almagrofamiljerna i Peru. 1546 beordrade han, under ytterligare en markrelaterad tvist, avrättningen av Jorge Robledo som styrde en av grannprovinserna.
Belalcazár ställdes 1550 inför domstol i sin frånvaro, fälldes och dömdes till döden för Robledos död och andra orsaker kopplade till sin ständiga inblandning i krig mot andra erövrare. Han avled 1551 i Cartagena i Colombia, innan han kunde påbörja resan tillbaka till Spanien för att överklaga beslutet.
