S/S Freja af Fryken
Från Rilpedia
 |
Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan. |
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009) |
S/S Freja af Fryken är en förlist, bärgad och restaurerad ångbåt som trafikerar Frykensjöarna.
Frejas bakgrund och historia har allt sedan hon sjönk 1896 i Bössviken i Östra Ämtervik tilldragit sig stort intresse. Detta intresse har blivit allt större under de senaste åren efter det att vraket lokaliserats och bärgningen blivit aktuell.
Frejas historia börjar inte i Fryksdalen utan i Kalmarsund. Ångbåtsaktiebolaget Kalmarsund bildades 1865 och beställde sitt första ångfartyg från Motala Verkstad. Båten som levererades 1867 fick namnet Kalmarsund Nr 1 när den togs i trafik på rutten Kalmar-Färjestaden. Samma år beställde ångbåtsbolaget ytterligare två båtar av Motala Verkstad. De levererades 1868 och fick namnen Kalmarsund Nr 2 resp. Kalmarsund Nr 3. De senaste båtarna var systerbåtar och var i stort sett byggda lika som Kalmarsund Nr 1, men de var något mindre (längd lite drygt 20 m). Motala Verkstad sände en 15 hästars ångmaskin till Världsutställningen i Paris 1867 och där fick den guldmedalj. Den ångmaskinen levererades året därpå till ångaren Kalmarsund Nr 3, som sen kom att bli Freja. År 1887 avyttrade Kalmarsundsbolaget "Ettan" och "Trean" när företaget köpte in nya och större fartyg. De båda båtarna såldes - kanske av en slump - till Fryksdalen, men till olika rederier och det innebar att syskonbåtarna blev konkurrenter. F.d. Kalmarsund Nr 1 fick namnet Victoria med Sunne som hemmahamn.
"Trean" döptes om till Freja och redades av Nils Persson från Råby i Västra Lysvik. Freja trafikerade sjösträckan Fryksta-Torsby under sina sju år i Frykentrafiken. Vid denna tid fanns det ytterligare ett antal båtar som liksom Freja och Victoria transporterade både styckegods och passagerare på Fryken. Det ledde till en viss överetablering och en stor konkurrenssituation för båtarna. Det var en bidragande orsak till Frejas tragiska undergång. Freja var byggd för Kalmarsunds hårda vindar och ansågs vara ett mycket stabilt fartyg. Seden var att den båt som först kom till en brygga fick all last medan nästkommande blev utan och det innebar att man ibland fuskade med lastens stuvning.
Den ödesdigra dagen den 23 juli 1896 var vädret varmt och kvalmigt när Freja lämnade Fryksta. Som vanligt blev det en kapplöpning med konkurrentångaren Anders Fryxell. Frejas befälhavare kapten L. Widhson uppgav senare att last hade lastats "bestående af 10 säckar mjöl, 85 säckar gödningsämnen, 1 - 2 lådor tobak, 2 ankare brännvin och något smågods samt en trilla och 4 kärror".
Vid sjöförklaringen som hölls efter olyckan kom det fram att det mesta av lasten hade varit lastad på mellandäck och övre däck, lastrummet var i stort sett tomt. När Freja passerade Nilsbysundet tilltog vinden med stormstyrka i byarna.
Freja närmade sig Bössvikens brygga där hemmansägaren Johannes Larsson skulle släppas av. Styrbords lastportar stod öppna för att avstigandet skulle gå så snabbt som möjligt. Just när kapten Widhson skulle vända fartyget upp mot vinden inne i Bössviken träffades Freja av en orkanliknande kastby. Freja krängde över åt styrbord och det gjorde att den osurrade däckslasten försköts. Inom några sekunder slog Freja runt och katastrofen var ett faktum.
Av de 17 personerna som fanns ombord klarade sig endast 6, medan 11 människor blev vågornas rov. Katastrofen väckte stark förstämning i hela Värmland och händelsen blev omspunnen av myter, legender och skrönor. Enligt tidningsuppgifter från den tiden hade dykare hittat Freja kort efter olyckan på grunt vatten, men redan några dagar senare framkom det att haveristen var spårlöst försvunnen.
Åren gick och många försök gjordes för att hitta Freja, men de misslyckades. Först 1976 lyckades medlemmar ur Karlstads Dykarklubb att lokalisera vraket med hjälp av elektronisk sökutrustning. Två dykare gick ner och knöt fast en lina i Freja som låg på 52 meters djup. Dykarklubben avsåg att bärga Freja och erhöll bärgningsrätten, men planerna gick i stöpet eftersom båtens ägare motsatte sig bärgningen.
Tanken på Frejas bärgning levde vidare och den 16 augusti 1993 bildades Ångbåtsföreningen Freja på initiativ av Tony Steen och Lennart Österwald. Föreningens syfte var att bärga och restaurera ångaren. Ångbåtsföreningen består till stor del av entusiaster med ett brinnande intresse för Freja, men också av Frejas tidigare ägare (som överlåtit äganderätten på föreningen) samt de sportdykare som tidigare avsett att bärga vraket.
Bärgningen genomfördes den 23 juli 1994 på 98-årsdagen av förlisningen.
