Saba (ö)
Från Rilpedia
Saba är ett av de fem öområden i de Nederländska Antillerna och den minsta bebodda ön. Den ligger cirka 7 800 km från Stockholm. Ön förvaltas från Curaçao men har ett eget lokalt parlament. Ön tillhör Nederländerna men ingår ej i EU.
Historia
Ön upptäcktes 13 november 1493 av Christofer Columbus men man landsteg aldrig. Förlista engelsmän på ön år 1632 uppger att ön då var obebodd. I april 1640 skickade den holländska West-Indische Compagnie (Nederländska Västindiska Kompaniet) nybyggare till ön i ett försök att kolonisera ön. Dessa bosatte sig i Tent Bay som idag är ett museum. Från år 1678 förvaltades Saba tillsammans med Sint Eustatius och Sint Maarten direkt av det holländska Västindiska kompaniet.
Åren därefter hamnade ön växelvis under såväl Storbritannien, Frankrike och Spanien tills den slutligen 1816 blev en nederländsk koloni. 1954 blev Saba ett så kallat eilandgebied de Nederländska Antillerna
Geografi
Saba är en vulkanö med berget Mount Scenery som högsta punkt ca 880 m.ö.h. med en övervägande brant kust utan riktiga stränder. Utanför kusten ligger tillhörande obebodda ön Green Island och undervattensatollen Saba Banks.
Huvudort är The Bottom med ca 400 invånare, övriga större orter är Windwardside, Hell's Gate och Sint Johns.
Trots sin ringa yta på 13 km2 (motsvarar halva ön Visingsö) har ön en nationalpark, Saba National Park om ca 0,4 km2 och en marinpark Saba National Marine Park.
Befolkningen uppgår till ca 1 400 invånare (123 inv/km2) och huvudspråken är lokal papiamento och engelska trots att det officiella språket är nederländska. Valutan är Antiller Gulden som i de övriga Nederländska Antillerna.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Saba (ö)
