Lukasgillet
Från Rilpedia
Lukasgillet är namnet på konstnärernas traditionella skråsamfund. Enligt traditionen var evangelisten Lukas målare och bildhuggare, varför konstnärerna, som under medeltiden uteslutande var kyrkans män, utvalde honom som sin skyddspatron. Så småningom upptogs även lekmän i den skråliknande sammanslutningen och efter hand blev dessa dominerande. Lukasgillen är kända redan från 1200-talet. Så gott som alla kända konstnärer från äldre tid har upptagits i gillet i olika städer, till exempel Leonardo da Vinci, Rubens, Frans Hals, Raphael.
Lukasgillet i Lund stiftades 1898 av sju lundensare, bland dem konsthistorikerna Ewert Wrangel och Axel Nilsson. Gillets målsättning ligger i namnet, ett traditionsuppföljande av gamla medeltida målargillen. Huvuduppgiften angavs vara " ... att hålla konstens fana öfver slätten". En tvångsfri samvaro i vänners krets och med medlemsinslag hämtade bland skånska konstnärer, litteratörer, akademiker, museifolk och musiker. Gillet sammanträder en gång årligen på Grand Hotel och man gör karikatyrer av gillesbröderna under gemytliga former. Cirka 14.000 planscher finns bevarade. 1899 utkom för första gången gillets publikation Finn. Gillet har även anordnat utställningar. För att fira dess 100-åriga tillvaro utgav Lukasgillet en praktfull, rikt illustrerad jubileumsskrift, redigerad av Anders W. Mårtensson, f.d. intendent på Kulturen. Andra kända gillesbröder sedan begynnelsen är akademiritmästare Hjalmar Lindquist, konstnärerna Ernst Norlind och Jöns Mårtensson, Sten Broman, professorerna i konsthistoria Ragnar Josephson, Aron Borelius, Oscar Reuterswärd och Sten-Åke Nilsson.
