The Thrilla in Manila
Från Rilpedia
The Thrilla in Manila är en klassisk boxningsmatch i Filippinerna mellan Muhammad Ali och Joe Frazier. Matchen som gällde Alis enade VM-titel i tungvikt ägde rum 1 oktober 1975 i Quezon City, "systerstad" till Manilla. Näst den legendariska matchen "The Rumble in the Jungle" mot George Foreman ett år tidigare är denna match den mest berömda av Alis många klassiska matcher. Matchen anses allmänt vara en av de hårdaste som någonsin utkämpats.
Bakgrund
Rivaliteten mellan Muhammad Ali och Joe Frazier är en av de bittraste i boxningshistorien och den kulminerade med denna match. Ali hade blivit mästare första gången redan 1964 efter att ha besegrat Sonny Liston men 1967 blivit fråntagen VM-titeln pga vägran att göra militärtjänst i Vietnamkriget. Han blev även avstängd 5 år och fråntagen sitt pass. På grund av det allt större motståndet mot Vietnamkriget i USA hävdes avstängningen efter 3 år och hösten 1970 gjorde Ali come-back och besegrade det stora "vita hoppet" Jerry Quarry på K.O i rond 3.
Joe Frazier hade vunnit OS-guld 1964 och efter att ha besegrat Jimmy Ellis 1970 enade han tungviktstiteln (han hade vunnit "ena halvan" redan 1968) och erkändes av The Ring Magazine som den sanne världsmästaren. The Ring Magazine hade 1967-70 fortfarande räknat Ali som den rättmätige mästaren.
I mars 1971 möttes Frazier och Ali en första gång i vad som kallades "århundradets match". Frazier vann på poäng och i 15:e och sista ronden synade Ali även golvet en gång. Trots prat om en snabb returmatch kom ingen sådan till stånd och i januari 1973 förlorade Frazier VM-titeln till George Foreman. Ytterligare drygt 1 år senare möttes ärkerivalerna en andra gång i en match, där segraren skulle få möta George Foreman. Ali fick revansch och vann på poäng. The Rumble in the Jungle vann Ali på K.O i rond 8 och återtog därmed VM-titeln som tagits från honom sju år tidigare.
Matchen
Don King som varit promotor för Foreman-Ali matchen arrangerade även denna match. Först sades det att matchen skulle gå i Egyptens huvudstad Kairo men det ändrades till Quezon City. Ali fick ett rekordgage på 6 miljoner dollar (enligt vissa källor 7 miljoner dollar) medan Frazier fick nöja sig med 3 miljoner dollar. För att få bästa sändningstid i USA gick matchen på förmiddagen, lokal tid.
Relationen mellan världsmästaren och utmanaren hade alltid varit allt annat än hjärtlig. Ali (nu 33 år gammal) skröt i vanlig ordning nästan hejdlöst inför matchen och förolämpade utmanaren. Frazier (31 år) lovade att han skulle besegra Ali på K.O. Inför matchen ansåg många att Ali tog väl lätt på motståndaren. Han tränade inte alls lika hårt inför matchen som han brukade göra. Anledningen tros ha varit att han betraktade Frazier som en boxare vars karriär definitivt passerat zenit. Frazier hade varit chanslös när han förlorade titeln till George Foreman och Ali hade besegrat honom relativt komfortabelt i returmatchen 1974. Frazier å andra sidan tränade minutiöst.
När matchen väl inleddes var det Ali som tog kommandot. Han dominerade de inledande ronderna som gick i ett högt tempo och träffade Frazier med många kombinationer. Ali och Frazier var helt olika varandra som boxare. Även om Ali tappat en del av sin snabbhet från 1960-talet var han fortfarande betydligt snabbare än utmanaren och förlitade sig i stor utsträckning på sin teknik och reflexer. Frazier var däremot en s.k "slugger" som förlitade sig mycket mer på råstyrka och var beredd att ta emot slag för att kunna dela ut fler. Utmanaren var emellertid fruktansvärd laddad inför matchen och trots att Alis kombinationer snabbt började lämna märken i Fraziers ansikten vägrade han att backa.
Efter sex ronder såg det ändå ut som att mästaren var på väg mot en solklar poängseger kanske även en K.O seger. Istället utvecklade sig nu matchen till en kraftmätning av sällan skådat slag. Frazier inledde en enorm forcering och tvingade Ali på konstant reträtt, mästaren hade stora problem att freda sig. I ett försök att sänka tempot och stoppa Fraziers offensiv gick Ali nu över till "Rope-a-dope-taktiken" (det vill säga: stanna mot repen, gardera huvudet och satsa på kontringar och låsa motståndaren när tillfälle ges) som varit så framgångsrik mot Foreman. Det hjälpte emellertid inte. Frazier pressade obönhörligen Ali bakåt i rond efter rond och träffade världsmästaren med många hårda kombinationer mot både kropp och huvudet som Ali dock stod pall för. Enligt Frazier själv träffade han Ali upprepade gånger "med slag som borde raserat en vägg", det var enligt honom ofattbart hur Ali klarade att ta emot dem utan knockas. Visserligen fick även Frazier ta emot mycket stryk men det var ändå solklart att han vann varje rond 7-11.
Vid det här laget var båda boxarna utmattade och Fraziers ansikte hade svullnat oroväckande mycket, han började få svårt att se. I rond 12 återgick initiativet till Ali (genom åren har boxningsexperter frågat sig varifrån han lyckades "hitta" nya krafter) och i rond 13 tvingades Frazier slutligen till reträtt. Han fick ta emot många hårda slag men vägrade att gå ner för räkning. I pausen till 14:e ronden ville Fraziers tränare Eddie Futch stoppa matchen, men Frazier vägrade. Hans ansikte var nu så svullet att han knappt kunde se överhuvudtaget. Ali fortsatte att gå på offensiven i rond 14. Frazier hade nu mycket svårt att försvara sig på grund av synproblemen. Han fick ta emot oerhörda mängder stryk men visade upp ett otroligt hjärta och trots alla slag som Ali öste över honom lyckades mästaren inte slå ned honom. I pausen till 15:e och sista ronden hade emellertid Eddie Futch fått nog. Mot sin utmattade och svårt märkte adepts vilja bad han ringdomaren bryta matchen. Ali förklarades därmed som segrare på TKO i rond 14. Ringdomaren Carlos Padilla sa senare i intervjuer att han med största sannolikhet stoppat matchen själv max 1 minut in i 15:e och sista ronden.
Ali som också fullständigt tömt sina krafter sa efteråt att "det var det närmsta döden jag någonsin varit". Medan Frazier knappt kunde se hade Ali stora svullnader över hela överkroppen. Alla experter är ense om att matchen tog oerhört hårt på båda boxarna. Ali fortsatte visserligen karriären men nådde aldrig upp till samma nivå igen. Sin sista match gick han först 1981. Frazier drog sig tillbaka 1977 på grund av kroniska ögonskador.
Källor
- Engelskspråkiga Wikipedia: Thrilla in Manila
