Procol Harum
Från Rilpedia
Procol Harum, brittisk musikgrupp bildad 1967 i Southend, England. Procol Harum brukar räknas in inom den progressiva rocken. Deras texter är ofta mörka, djupa och filosofiska, musikaliskt drar de åt både bluesinfluerad rock och symfonirock. Mest känd är gruppen för låten "A Whiter Shade of Pale".
Historien bakom gruppen börjar i det tidiga 1960-talets London. Där bildades gruppen The Paramounts där den framtida Procol Harum-medlemmen Gary Brooker fanns med. Gruppen nådde måttlig framgång med covers på amerikanska R&B-hits. 1966 bröt dock gruppen upp, och Brooker var nu fri inför nya projekt. Han träffade låtskrivaren Keith Reid och de började skriva låtar tillsammans. 1967 letade man efter en grupp som kunde framföra materialet. Man fick ihop en samling musiker och kallade sig The Pinewoods. Gruppen bestod då av Gary Brooker (sång & piano), Ray Royer (gitarr), Matthew Fisher (orgel), David Knights (bas) och Bobby Harrison (trummor).
Innan man gav ut sin första singel, den surrealistiska "A Whiter Shade of Pale" bytte man emellertid namn till Procol Harum. Man fick skivkontrakt på skivbolaget Deram (ägt av det stora skivbolaget Decca) och började spela in sitt debutalbum våren 1967. Deras producent hade dock sänt en kopia av låten till piratradiostationen Radio London (en av de populäraste piratradiostationerna vid tidpunkten) som började spela den. Den blev en stor succé, och man tvingades släppa sitt debutalbum tidigare än det var tänkt. I juni 1967 toppade låten de brittiska listorna, och blev även en stor hit i USA och de flesta andra länder. Vid det här laget hade Ray Royer och Bobby Harrison blivit ersatta av Robin Trower (gitarr) och Barrie James Wilson (trummor), båda från Brookers tidigare grupp The Paramounts.
Succén följdes upp av singeln "Homburg" som gavs strax därefter. Deras andra album, Shine on Brightly blev ingen framgång i hemlandet, men tog sig upp på Billboard-listans tjugofjärde plats i USA. I mars 1969 släppte gruppen sitt tredje album, A Salty Dog. Albumet, med havet och sjömän som koncept räknas ofta till deras bästa och mest fulländade album. Det blev en hyfsat stor framgång i USA, och deras första album på listorna i Storbritannien. Kort efter att det albumet gavs ut lämnade dock två medlemmar, basisten David Knights, och organisten Matthew Fisher gruppen. Chris Copping, som även han tidigare varit med i The Paramounts som basist, tog över Knights plats. Man tog inte in någon ny organist, även om Copping ibland spelade orgel. Efter albumet Broken Barricades lämnade Robin Trower gruppen och ersattes av Dave Ball. Samtidigt tog Alan Cartwright över på bas, och Copping blev "heltidsorganist".
1972 gav de ett livealbum med Edmonton Symphony Orchestra som har kommit att bli ett av de framgångsrikaste symfoniska rockalbumen. Efter ett antal album beslöt gruppen bryta upp 1977. Brooker försökte sig på en solokarriär och släppte fyra album utan att få någon större försäljningsframgång.
1990 dog trummisen Barrie Wilson, men redan året därpå återförenades gruppen för ett nytt studioalbum. Nu var dessutom originalmedlemmarna Fisher och Trower med igen. Gruppen turnerar av och till sedan återföreningen och 2003 kom, efter ytterligare 12 år, ett nytt studioalbum. För närvarande (2006) är Gary Brooker den ende originalmedlemmen som fortfarande är med i Procol Harum.
Diskografi
- Rock Roots (1976) (samlingsalbum)
- The Long Goodbye (1995) (nyinspelningar med symfoniorkester och gästsångare)
