Planetväxel

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

En enkel planetväxel

En planetväxel används här för att öka utgående hastighet. Planetbäraren (grön) drivs av ett ingående moment. Planethjulen (blå) överför utgående moment till solhjulet (gult), eftersom ringhjulet hålls låst. De röda märkena visar lägena före och efter att planetbäraren har vridits ca 30° medurs.

En planetväxel är ett sammansatt transmissionsystem, bestående av flera olika transmissionselement, vanligen i form av kugghjul. Den består då av ett eller flera yttre kugghjul, satellithjul, som roterar omkring ett centralt kugghjul, ett inre solhjul. Vanligen är satellithjulen monterade på en rörlig bärare, som i sin tur kan rotera i förhållande till solhjulet på en egen axel, koncentrisk med solhjulets axel. En planetväxel måste dessutom också inkludera ett yttre drev i form av en kuggring, en ytterring. Alla kuggelement är ständigt i kontakt, men de olika axlarna kan i vissa utföranden låsas individuellt för att uppfylla olika utväxlingsändamål. Planethjulets rörelse kring solhjulet är epicyklisk, därav namnet planetväxel.

Det kan vara svårt att överblicka alla möjliga utväxlingar (och tillhörande momentfördelningar) som kan erhållas från en planetväxel, eftersom det finns många sätt för en ingående rotation att överföras till en utgående rotation. De tre grundläggande komponenterna, var och en på sin egen centralaxel, i en vanlig planetväxel är:

• Solhjul: det inre, centrala kugghjulet
• Planetbärare: håller minst ett, vanligen tre eller flera, kugghjul som roterar runt solhjulet
• Ytterring: en yttre kuggring med inåtvända kuggar, i kontakt med planethjulet (-hjulen. Utgörs ofta av en del av växelkroppen.

I många tillämpningar är en av de tre komponenterna stationär, medan en av de två övriga komponenterna förmedlar ingående rörelse som utgör drivande kraft till systemet. Den tredje komponenten förmedlar då utgående kraft och rörelse från systemet. Den resulterande utväxlingen beror dels på antalet kuggar i varje del av systemet, dels på vilken (om någon) av axlarna som hålls låst.

Användningsområden

Planetväxlar används bland annat i automatväxellådor. En annan tillämpning är cyklar med navväxel. T-Forden var utrustad med en manuell planetväxellåda. Planetväxelns bästa egenskaper är att den kan byggas i modulsystem för att få hög utväxling på kompakt yta. Planetväxlar är effektivast vid låga varvtal och höga moment.

Externa länkar

• Transmissionsbibeln Förklaringar, bilder, videos