E.H. Carr

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Edward Hallett (E. H.) Carr född 28 juni 1892 i London, död 5 november 1982, var en brittisk historiker som specialiserade sig på Sovjetunionens historia, och gjorde sig bemärkt när han kritiserade empirismen i historiografin med sin bok What is History? (1961).

Carr är också känd för sitt bidrag till statsvetenskaplig teori, främst inom disciplinen internationella relationer ("international relations"), där han anses som en förgrundsfigurerna inom riktningen politisk realism ("political realism"). Hans bok The Twenty Years' Crisis (1939) anses som ett tidigt banbrytande arbete inom denna idériktning.

 Denna biografiska artikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.

Bibliografi

• Dostoevsky (1821-1881): a New Biography, New York: Houghton Mifflin, 1931.
• The Romantic Exiles: a Nineteenth Century Portrait Gallery, London: Victor Gollancz, 1933.
• Karl Marx: a Study in Fanaticism, London: Dent, 1934.
• Michael Bakunin, London: Macmillan, 1937.
• The Twenty Years' Crisis, 1919-1939: an Introduction to the Study of International Relations, London: Macmillan, 1939, reviderad utgåva, 1946.
• Conditions of Peace, London: Macmillan, 1942.
• Nationalism and After, London: Macmillan, 1945.
• A History of Soviet Russia, 14 band, London: Macmillan, 1950-1978.
• What is History?, 1961, reviderad utgåva redigerad av R.W. Davies, Harmondsworth: Penguin, 1986.
• The Russian Revolution: From Lenin to Stalin (1917-1929), London: Macmillan, 1979.
• From Napoleon to Stalin and Other Essays, New York: St. Martin's Press, 1980.
• The Twilight of the Comintern, 1930-1935, London: Macmillan, 1982.