Lomma Eternit
Från Rilpedia
Lomma Eternit var en eternitfabrik i Lomma i sydvästra Skåne, omkring 15 km norr om Malmö. Fabriken stängde 1977 efter att ett antal arbetare blivit sjuka av arbete med asbest. Idag byggs bostäder på området, som ligger invid Lommabukten och Höjeåns mynning. Området har i många år använts som uppställningsplats för småbåtar och det har även funnits, och finns fortfarande, lokaler för olika företag.
Historik
Eternit är ett material som uppfanns i slutet av 1800-talet. Materialet är väldigt slitstarkt och tål även salta vindar, vilket skulle bli grundläggande för dess framtida betydelse. I Lomma hade det fram till 1890-talet funnits ett tegelbruk som sedermera slagit igen. På platsen för fabriken ligger idag moderna lägenheter. Vid sekelskiftet började Lomma Eternit sin verksamhet, och man förblev under hela dess livstid Sveriges ledande eternitproducent.
Särskilt efter andra världskriget gick produktionen på högvarv. Särskilt på västkusten slits husfasader lätt ned på grund av att luften är salt. Eternit var det material som motstod dessa salta vindar bättre än andra fasadmaterial. Många hus kläddes därför in i eternit vilket gav eterniten smeknamnet "torparkex" på grund av dess fyrkantighet. Eternitfabriken förblev Lommas ledande och nästan enda arbetsplats vilket gjorde att dess betydelse blev extra stor.
På 1970-talet kom de första larmrapporterna om asbest. Asbest är fibrer som lätt sätter sig i flimmerhåren i lunga och orsakar cancer. Asbestfibrer ingick i tillverkningen av eternitplattorna, och eftersom produktionsprocessen inte hade några högt ställda säkerhetskrav andades många av fabriksarbetarna in den dåliga luften. Till sist hade hälsoproblemen blivit så stora hos dem som arbetade med materialen att fabriken fick stängas 1977 sedan asbest förbjudits som isoleringsmaterial.
Detta löste inte problemet för bruksarbetarna. Många av dem dog i stendammslunga eller lungcancer.
