Louis Malle

Från Rilpedia

Version från den 24 maj 2009 kl. 18.12 av ObelixBot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Louis Malle, född 30 oktober 1932 i Thumeries, Nord, Frankrike, död 23 november 1995 i Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien, USA; fransk filmregissör.

Han erhöll en sträng katolsk uppfostran som kulminerade i studier vid jesuitskola i Fontainebleue, vilket ledde till fortsatta studier vid Sorbonne, där han tog examen i politisk vetenskap. 1951-1953 lärde han sig att filma. Han slog igenom med dunder och brak redan med sin debutfilm, Hiss till galgen 1958 med Jeanne Moreau i huvudrollen. Han var en av förgrundgestalterna under perioden av den franska nya vågen och en av Frankrikes och Europas ledande filmskapare. Bättre än de flesta regissörer förmådde han ge kvinnor oförglömliga roller.

Malles skapande och åsikter stämde inte alltid överens med de populära estetiska reglerna den mogna franska nya vågen förordade. Framåt början av 60-talet blev Malle alltmer kritisk gentemot samtida filmskapare, och tog offentlig ställning mot själva idén om den nya vågen. [1] Skillnaderna som fanns mellan Malle och hans samtida var karaktäristiska för en regissör som ofta är svår att klassificera. Det är av denna anledning improduktivt att försöka lösa Malles tvetydiga relation till nya vågen. Istället är det mer lönsamt att studera hur hans arbete föll "innan- och utanför" "rörelsens" mönster.

Sin ställning som en av de ledande regissörerna under perioden av den franska nya vågen inledde han med filmer från slutet av 1950-talet såsom De älskande (1958) och Tag mitt liv (1963). På 1970-talet gjorde han ytterligare mästerverk som Den första kärleken (1970), Lacombe Lucien (1973) och Pretty Baby (1977). Från mitten på 70-talet var han bosatt i USA, där han fortsatte regissera/producera en rad kritikerrosade filmer, bl.a. Atlantic City (1980) och Min middag med André (1981). Han återvände sedan till Frankrike, där han 1987 spelade in Vi ses igen, barn, en djupt personlig skildring av den tyska ockupationen under andra världskriget. Hans sista film var Vanja på 42:a gatan 1994.

Vid sin död hyllades han av president Jacques Chirac som "en av de mest lysande filmskaparna i Frankrike".

Malle var gift från 1980 fram till sin död med den amerikanska skådespelerskan Candice Bergen.

Externa länkar


Källor

  1. Frey, H: "Louis Malle", sidan 3. Manchester University Press, 2004
Personliga verktyg