Carl Malmroth
Från Rilpedia
Carl Anders Gustaf Malmroth, född 16 november 1874 i Mellan-Grevie, Malmöhus län, död 1934, var en svensk ämbetsman. Han var försvarsminister 19 april 1923-18 oktober 1924 och landshövding i Jönköpings län 1922-1934.
Malmroth blev 1900 filosofie doktor i Lund på avhandlingen Om kamrarnas inbördes ställning i stater med tvåkammarsystem samt avlade 1902 examen till rättegångsverken. Efter tjänstgöring i Järnvägsstyrelsen och Civildepartementet blev han 1909 t. f. byråchef i nämnda departement och föredragande inför Regeringsrätten, 1912 extra föredragande i Lantförsvarsdepartementet samt 1915 krigsråd och chef för Arméförvaltningens civila dep:s kameralbyrå. Han var i Landtförsvarsdep. t. f. expeditionschef för administrativa ärenden 1911–14 och för riksdagsärenden 1914–16 samt blev 1916 där expeditionschef. Jämsides härmed anlitades Malmroth från 1906 som sekreterare i flera riksdagsutskott, bl. a. i rösträttsutskottet 1907 och i försvarsutskottet sommarriksdagen 1914, samt var sekreterare i reglementeringskommittén 1905–10 och i kommittén för riksdagsarbetets ordnande 1907. Malmroth blev 1917 kansliråd och statssekreterare, 1918 sekreterare i försvarskommissionen och var 1919–22 försvarsrevisionens generalsekreterare; 1920 blev han statssekreterare i Försvarsdepartementet. Genom denna ämbetsmannaverksamhet sällspordt förtrogen med försvarsfrågans administrativa och politiska behandling, blev Malmroth 19 april 1923 försvarsminister i ministären Trygger, framlade 1924 dennas förslag till ny försvarsorganisation och avgick efter dettas fall och de nya andrakammarvalen med den övriga ministären 18 oktober samma år.
