Grundlagsfördraget
Från Rilpedia
Grundlagsfördraget, tyska Grundlagenvertrag, officiellt Vertrag über die Grundlagen der Beziehungen zwischen der Bundesrepublik Deutschland und der Deutschen Demokratischen Republik, är ett avtal mellan Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland) och DDR (Östtyskland).
Inom ramen för Willy Brandts Ostpolitik närmade sig Västtyskland och DDR från 1970 varandra. 1972 nåddes en stor framgång i samband med att länderna skrev under Grundlagsfördraget som reglerade ländernas relationer med varandra. Avtalet skrevs under 21 december 1972, västtysk representant var Egon Bahr och för DDR Michael Kohl. Det ratificerades 11 maj 1973 och trädde i kraft 21 juni 1973.
Fördragets följder
Grundlagsfördraget förde bland annat med sig att både Västtyskland och DDR blev medlemmar i FN 1973. Grundlagsfördraget banade också vägen för de ständiga representationer, Ständige Vertretungen, som upprättades i Västtyskland och DDR. De första ledarna för dessa blev Günter Gaus för Västtyskland i DDR och Michael Kohl för DDR i Västtyskland. De var inte ambassader.
Under de kommande åren kunde man utifrån Grundlagsfördraget sluta flera avtal mellan Västtyskland och DDR:
- 1974: Avtal om hälsoväsendet
- 1976: Avtal om post- och teletrafik
- 1978: Avtal om byggande av en motorväg mellan Hamburg och Berlin
- 1978: Ett regeringsprotokoll om att kontrollera, förnya och tydliggöra gränsmarkeringen mellan Västtyskland och DDR.
- 1979: Avtal om samarbete inom veterinärväsendet.
- 1980: Avtal om byggande av en motorväg mellan Berlin och Herleshausen, utvidgning av Mittellandkanal, utbyggnad av järnvägsförbindelsen mellan Berlin och Helmstedt.
Källa
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
