Vaggvisa för min son Carl den 18 augusti 1787
Från Rilpedia
Dikt av Carl Michael Bellman 1787 när hans andre son Elias dog och hans tredje son Carl föddes.
Vaggvisa för min son Carl
Lilla Charles, sof sött, i frid,
Du får tids nog vaka,
Tids nog se vår onda tid
Och hennes galla smaka.
Verlden är en sorge-ö,
Bäst man andas, skall man dö
Och bli mull tillbaka.
Så är med vår lifs-tid fatt,
Och så försvinna åren:
Bäst man andas godt och gladt,
Så ligger man på båren.
Lilla Charles skall tänka så,
När han ser de blommor små,
Som bepryda våren.
En gång, där en källa flöt
Förbi en skyl i rågen,
Stod en liten gosse söt
Och spegla sig i vågen:
Bäst sin bild han såg så skön
Uti böljan, klar och grön,
Straxt han inte såg'en.
Sove lulla, lilla Vän,
Din välgång skall oss gläda.
När du vaknar, sku vi sen
Dig klippa häst och släda;
Se'n små hus av kort, lull lull,
Sku vi bygga, blåsa kull
Och små visor kväda.
Mamma har åt barnet här
Små guld-skor och guld-kappa,
Och om Charles beskedlig är,
Så kommer rätt-nu pappa,
Lilla barnet namnam ger.
Sofve lulla! Ligg nu ner
Och din kudde klappa.
