Progressive scan
Från Rilpedia
Progressive scan är en teknisk term som anger hur dator- eller tv-bild skapas.
En datorbild eller tv-bild består av ett antal linjer och om alla linjerna ritas upp i stigande ordning talar man om progressiv bildgenerering. Om däremot varannan linje ritas upp (först de udda och sedan de jämna) så kallas det växlande bildgenerering eller sammanflätande bildgenerering (engelska interlace Scanning, svenska radsprång).
Progressive scan innebär att 25 hela bildrutor sparas per sekund, istället för 50 halva som sammanflätas.
Det går att i post-produktion 'de-interlace:a', dvs sätta samman två halvbilder till en hel, men med avsevärt sämre resultat än material inspelat på kamera som stödjer progressiv avläsning.
Datorbildskärmar använder sig oftast av progressiv bildgenerering, medan äldre tv-apparater använder sammanflätnings-tekniken, då tv-signalen består just av två halvbilder, så kallade fält (udda respektive jämna linjer) som sänds om varandra. Moderna tv-apparater håller nu på att gå över till att använda sig av progressiv bildgenerering, som krävs av HDTV.
Historien bakom interlacead (eller sammanflätad) teknik är enkel, när TV'n konstruerades fanns inte tekniken för att överföra en hel bildruta 50 ggr i sekunden, (kommer ni ihåg VHF-antennen?) För att undvika flimmer var det svårt att sänka frekvensen under 50 Hz, (50 Hz var ju också det enda vettiga för att undvika interferens mot omgivande lysrör, m.m), Därför fick en dåtida 'högkvalitets'-bild (625 linjer), bestå av två halvbilder som i sig gick att skicka med 50 Hz (eller 20 mS).
I USA är TV-frekvensen 60 Hz, bildsystemet för TV heter NTSC, med öknamnet 'Never The Same Color'. I Europa används PAL med stabilare system för färgåtergivning.
