Fastighetsskatt

Från Rilpedia

Version från den 25 mars 2009 kl. 09.34 av Xqbot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Fastighetsskatt är en skatt som utgår på innehavet av en fastighet. En sådan skatt kallas objektskatt och kan utgå oberoende av ägarens inkomstförhållanden.

En principiell motivering för fastighetsskatt utgår från likabehandlingsprincipen: den som placerar sin förmögenhet i finansiella tillgångar får avkastningen beskattad och då bör staten även beskatta avkastningen från en fastighet, det vill säga värdet av att kunna utnyttja byggnaden. Kritiken mot detta argument utgår från att fastigheter ofta inte ger någon ekonomisk avkastning. En pragmatisk motivering är att den internationaliserade ekonomin ökar behovet av att utnyttja skattebaser som inte kan förflyttas över landsgränserna.

Fastighetsskatten kan antas vara inberäknad i huspriserna; en sänkning av fastighetsskatten bör exempelvis leda till högre huspriser. De som står i begrepp att köpa ett hus gynnas därmed inte självklart av en sänkt skatt, medan existerande husägare får en förbättrad ekonomisk position.

Innehåll

Internationella förhålllanden

I Sverige så motsvarar fastighetsskatten idag 1,6 procent av BNP, medan medelvärdet av fastighetsskatt i de 15 gamla EU-länderna motsvarar 2,1 procent av BNP.

Sverige

Fastighetsskatten var tidigare (fram till 1978) en kommunal angelägenhet, då skatten togs upp av kommunen vilken även bestämde skattesatsen. I Sverige har fastighetsskatten fått starkt ökad betydelse sedan 1991 års skattereform. Skattepliktiga fastigheter är sådana som vid fastighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet eller lantbruksenhet. Även en privatbostad i utlandet, ägd av en i Sverige bosatt skattskyldig, är skattepliktig. Skattskyldig är den registrerade ägaren till fastigheten. Fastighetsskatten regleras i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt och beräknas efter en av fastighetsägaren upprättad fastighetsdeklaration.

För ett småhus är idag (2006) fastighetsskatten 1% av taxeringsvärdet, som skall motsvara 75 % av enhetens marknadsvärde. Det finns dock även en begränsningsregel[1], enligt vilken fastighetsskatten kan utgöra maximalt 4 % av hushållsinkomsten (definierad som summan av hushållets förvärvsinkomst, kapitalinkomst och 15 % av förmögenheten minskad med den del av taxeringsvärdet som understiger 3 miljoner kronor). För en villa med taxeringsvärdet 3 miljoner kronor blir fastighetsskatten därmed 2500 kronor per månad. Begränsningsregeln sänker detta till 286 kr per månad för en ensamstående pensionär som saknar kapitalinkomst eller förmögenhet och har den lägsta pensionen, det vill säga 7162 kronor per månad. Statens inkomster från fastighetsskatten uppgår till omkring 30 miljarder per år.

För ett flerbostadshus är fastighetsskatten 0,5% av taxeringsvärdet, alltså lägre än privata småhus. Detta läggs på hyran men syns inte direkt för hyresgästerna eftersom hyran inte automatiskt specificeras. Fastighetsskatten för flerbostadshus har däremot ingen begränsningsregel.

Motståndet mot fastighetsskatten bland Sveriges husägare har kanaliserats bland annat genom kampanjen 22 augusti-rörelsen som finansieras av Villaägarnas riksförbund och Skattebetalarnas förening. De vill att fastighetsskatten avskaffas och detta har bidragit till att göra skatten politiskt omdebatterad. Inför riksdagsvalet 2006 föreslog Borgerliga alliansen att avskaffa fastighetsskatten; finansieringen av denna åtgärd har gett upphov till en intern debatt inom alliansen. Det har tidigare hävdats att fastighetsskatten riskerar att tvinga husägare att flytta, men efter införandet av begränsningsregeln hörs det argumentet sällan och inga exempel på att någon tvingats flytta har någonsin getts [källa behövs].

Den kände befolkningsforskaren Bo Malmberg påstod i Aftonbladet Artikel att ett avskaffande av fastighetsskatten skulle leda till sämre förhållanden för barnfamiljer och färre barn, eftersom fastighetspriserna skulle stiga. Malmberg kritiserades av flera borgerliga ledarsidor för att koppla ihop tillgången på boende med individers val att skaffa barn. Att kostnaderna för att köpa en fastighet skulle stiga om man sänkte den relativa skatten på avkastning av fastighetskapital jämfört med finansiellt kapital är dock väldigt okontroverisellt enligt normal marknadsekonomisk teori.

Ändring av fastighetsskatten 2008

Regeringen Reinfeldt meddelade den 3 april 2007 att den statliga fastighetsskatten skall tas bort och ersättas med en kommunal fastighetsskatt.

I budgetpropositionen för 2008 (presenterad 19 september 2007) föreslog regeringen Reinfeldt att fastighetsskatten skulle ersättas med en kommunal fastighetsskatt. Denna kommunala fastighetsskatt föreslås för småhus vara 0,75 % av taxeringsvärdet (dock högst 6000 kronor per år) samt för flerbostadshus vara 0,4 procent av taxeringsvärdet (dock högst 1200 kronor per lägenhet och år).

Statens minskade intäkter kompenseras genom att kapitalvinstskatten för privatbostäder höjs från 20 till 22 procent av vinsten. Möjligheten att skjuta upp beskattningen av kapitalvinsten genom uppskov kommer att kvarstå, men nya uppskovsbelopp begränsas till högst 1,6 miljoner kronor. Uppskoven räntebeläggs också med belopp motsvarande 0,5 procent av uppskovsbeloppet.

Finland

I Finland är fastighetsskatten lägre än i Sverige och olika för fritidsbostäder och bostäder för stadigvarande boende. I Mariehamn, på Åland är den exempelvis 0.00%. En sammanfattning av skattesatserna för fastigheter år 2006 finns på [1]

Se även

Referenser

  1. ”Proposition 2001/02:3 En begränsningsregel för fastighetsskatten, m.m.”. http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&rm=2001/02&bet=3&typ=prop. 

Externa länkar

Personliga verktyg