Reaktiv effekt
Från Rilpedia
Reaktiv effekt uppstår i växelspänningssystem. Den mäts i enheten VAr och utgör den del av den skenbara effekten som inte ger upphov till nyttigt arbete; den förbrukas inte i växelspänningskretsen. Den reaktiva effekten är ett mått på fasförskjutningen mellan strömmen och spänningen över kretsen.
Reaktiva komponenter förbrukar ingen energi över en längre tid, men har en momentan energiförbrukning som skiljer sig från noll. Detta beror på att de varierande spänningar och strömmar som utgör ett växelspänningssystem ger upphov till energilagring och energiurladdning i kretsen.
Exempel
För en komponent med induktans är magnetiseringsenergin
Effekten som åtgår för att magnetisera och avmagnetisera komponenten blir därför
Om den sinusformade strömmen
insättes, resulterar det i effekten
Detta visar att magnetiseringseffekten varierar med dubbla värdet av grundfrekvensen. Magnetiseringseffektens amplitud används för att beteckna reaktiv effekt, vilket leder till att formeln för reaktiv effekt blir
Referensriktningen för det reaktiva effektflödet anges så att induktanser sägs förbruka reaktiv effekt och har Q > 0, medan kapacitanser sägs producera reaktiv effekt och har Q < 0.
Reaktiv effekt i elnätet
Spänningen i elnätet är mycket beroende av storleken av den reaktiva effekten, till skillnad från aktiv effekt som ger en relativt liten påverkan på spänningen, även vid kraftiga variationer. Vid en ökning av förbrukningen av reaktiv effekt i elnätet sjunker spänningen, men detta går att kompensera genom produktion av reaktiv effekt.
