Betsel

Från Rilpedia

Version från den 14 maj 2009 kl. 08.28 av Jorva (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Träns

Betsel är en samlande benämning för remtyg och bett som används för att behärska och styra en häst. Olika modeller finns för ridning och körning. Remtyget består av huvudlag och tyglar (vid körning: tömmar); bettet ligger i hästens mun; tygel (töm) är den rem som används för att förbinda ryttarens (kuskens) hand med bettet. Betslet benämns "träns" eller "kandar" beroende på sammansättningen.

Träns heter det endast om betslets huvudlag håller fast ett tränsbett. Om man vill ha ett betsel med kandar består huvudlaget av ett träns med ett tränsbett (bridong) jämte ytterligare remtyg för att hålla fast ett stångbett. Detta innebär att man endast kan tränsa om man använder ett tränsbett. Sätter man på hästen t ex ett kandar är termen att betsla.

Innehåll

Träns

Träns med pullarnosgrimma

Träns är den vanligaste typen av betsel vid vardaglig ridning. Träns är nästan alltid gjorda av läder med metallspännen, men de kan göras av t.ex nylon och plast (vanligt inom galoppsporten).

Tränsets delar:

  • Nackstycke
  • Sidostycken
  • Nosgrimma
  • (Snokrem/nosrem)
  • Käkrem
  • Pannband
  • Tyglar/tömmar
  • Bett

Nosgrimmor:

  • Engelsk nosgrimma. Spänns bakom bettet, under sidostyckena.
  • Aachen nosgrimma. Engelsk nosgrimma med snokrem/nosrem.
  • Pullarnosgrimma. Nosgrimma som går i kors över hästens nosrygg.
  • Remontnosgrimma. Nosgrimman knäpps under bettet och hindrar hästen från att gapa
  • Kinetonnosgrimma. Räknas som den skarpaste nosgrimman. Framtill påminner den om en hannoveransk nosgrimma men fästs vid två metallöglor som knäpps bakom bettet och när man tar i tyglarna omvandlas det till ett stort tryck på nosgryggen.
  • Australisk ganaschgrimma. Galoppnosgrimma som löper i mitten av ansiktet och delar sig och fästes i vardera bettringarna. Nosgrimman håller bettet uppe i munnen för att hindra hästen att lägga tungan över bettet samt ger ett visst tryck över nosryggen.

Bett

Bett är den del av tränset som sitter i hästens mun. Bettet är oftast gjort av metall men kan även göras av eller täckas i plast eller gummi eller läder för att göra bettets effekt mildare.

Det finns flera typer av bett som har olika inverkan på hästen samt olika skarpa bett. Tränsbett är det vanligaste bettet som kan vara odelat, tvådelat eller tredelat med lösa eller fasta bettringar. Skarpare bett kräver en mer van ryttare då de har mer inverkan på hästen. Exempel på bett som har mer inverkan på hästen genom hävstång är kandarstång och pelhambett.

Kandar

Ponny med kandar

Kandar är en kombination av stångbett och tränsbett. Kandar används främst vid dressyrridning. I sverige är ridning med kandar obligatoriskt vid dressyrtävling i klasserna från Medelsvår B och uppåt.

Betten är ett bridongbett (oftast ett smalt tränsbett) och ett stångbett med tillhörande kindkedja. Båda betten är försedda med var sin tygel. Stångbettet är oledat och försett med sidoskänklar i ändarna som fungerar som en sorts hävstänger. Tygeln fästes i nedre delen av dessa stänger medan den kortare överdelen utgör fäste för kindkedjan som löper under hästens underkäke. Med stångtygeln stramas kindkedjan åt runt käken och ger ryttarens signal till hästen på ett tydligt sätt. Nosgrimman i huvudlaget skall vara av engelsk typ.

Westernträns

inom westernridningen använder man speciella träns, ofta mycket dekorerade. Westernträns har aldrig nosgrimmor och har ofta ett pannband som går runt ena örat. Man har nästan alltid stångbett eller någon form av bettlös anordning på westernträns.

Bettlösa träns

Sidepull

Bettlöst träns används för hästar som är känsliga i munnen i munnen och funkar bättre utan bett eller om ryttaren tycker att det är omoraliskt att ha bett på hästen.

  • Bettlöst
  • Sidepull
  • Hackamore har två skänklar som drar i en nosgrimma som trycker på hästens nosrygg.

Hjälptyglar

  • Martingal används för att hindra hästens huvud från att höjas över en viss punkt. Den fästs i sadelgjorden och löper mellan frambenen till bröstet där den förgrenar sig i två lika långa remmar med en ring i var sin ände där man skall föra in tränsets tygel (kallas löpande martingal, sitter den fast i nosgrimman i stället för i tyglarna kallas den fast). Om hästen höjer huvudet över normalt läge spänns martingalen och drar till i tygeln varvid bettet i munnen påverkas och förhindrar hästen att höja upp huvudet. Härigenom förmår man hästen att hålla huvudet sänkt. Martingal används framför allt under jaktridning och hoppning för att hästen inte ska slå med huvudet.
  • Halsförlängare (även gummiband) är ett elastiskt band som fästs genom bettringarna, runt hästens nacke och i sadelgjorden, antingen på sidorna eller mellan frambenen för att mana hästen att söka sig framåt neråt med huvudet.
  • Thideman fästs i sadelgjorden mellan hästens framben, förs genom bettringarna och knäpps fast i fästen på tyglarna. För att få ner hästens huvud.
  • Graman fungerar på samma sätt som Thideman, men ryttaren håller i gramanen i stället för att knäppa fast den. För att få hästens huvud sänkt. Skall bara användas av erfarna ryttare för att få hästen att gå i rätt form. Viktigt är att gramanen enbart är ett hjälpmedel och skall inte användas för att tvinga hästen i rätt form.
  • Gouge fästs i tränset för att hålla ner hästens huvud, används med fördel vid longering.
Personliga verktyg