Hummelhonung
Från Rilpedia
Hummelhonung, är en roman av Torgny Lindgren om en författare som under en tid blir inneboende hos en äldre man någonstans på landet i norra Västerbotten.
Medan hon väntar på plogbilen lär hon känna sin värd, det visar sig att han inte bara i döende i cancer utan att han också har en bror som bor i huset bredvid och som också han är döende, men av hjärtproblem. Hon tar hand om de båda bröderna. Detta till trots att ingen av dem egentligen vill ha hjälp, vare sig av henne, från sjukhuset eller ha upp sjuksköterskor från byn.
Det är ett under att Hadar ens klarade av att hämta henne i byn, så sjuk som det visade sig att han var. Han accepterar inte riktigt att hon är hos Olof och hjälper honom, han menar att det ”icke [var] för Olofs skull som du blev hämtad hit”. Samtidigt som det verkar ganska uppgjort att han hämtade henne av egoistiska skäl så kan han tycka att han gjort henne en tjänst, egentligen ”kunde jag [Hadar] ha lämnat dig åt ditt öde”. Han blir orolig när hon är borta, men vart ska hon ta vägen, hon väntar på plogbilen. Men hon poängterar att hon är fri att gå vart hon vill och att hon ger sig av när hon vill.
Båda bröderna har bunkrat mat som att det vore till krig, och på ett sätt har det ju blivit så de förutspått, de slåss mot sjukdomen, ålderdomen och kroppens förfall.
Författarinnans ankomst blir katalytisk, dels då hon börjar nysta i deras förflutna och dels då hon i sina samtal med var och en av bröderna tar upp vad den andre sagt, och därmed utgör den första kommunikationskanalen på flera decennier mellan dem, om än indirekt.
Undan för undan avslöjas brödernas historia och deras relation till varandra. De avskyr varandra, samtidigt som de älskar varandra. Båda väntar på att den andre ska dö, för när den andre har dött så har den som överlevt vunnit. De delar på samma katt, den är hane hos Olof och hona hos Hadar. Olof lever på sötsaker och Hadar lever på salt. De har också delat på Olofs fru Minna, hon har fött dem en son och när han förolyckades på gården slogs bröderna om vem som skulle rädda honom, till den grad att pojken inte hann räddas.
