Fast egendom
Från Rilpedia
Fast egendom är "jord", enligt 1 kap 1 § jordabalken (1970:994) (JB). Av samma paragraf framgår att jorden är indelad i "fastigheter", som avgränsas "horisontellt eller både horisontellt och vertikalt". Med andra ord kan en fastighet vara antingen en yta mark med tillhörande obestämt utrymme över och under jord, eller en tredimensionellt bestämd volym, till exempel ett visst utrymme av mark eller byggnad - ovan eller under jord. Med jord menas all mark oavsett vad jordmånen består utav, enligt förarbetena kan jord t.ex. även vara vattentäckta områden.
Vissa saker, såsom byggnader, ledningar och stängsel som placerats på fastigheten "för stadigvarande bruk" räknas som fastighetstillbehör (2 kap 1 § JB). Till byggnader hör i sin tur byggnadstillbehör, till exempel vattenledningar, värmepannor och så vidare. För vissa typer av byggnader, exempelvis bostäder, finns exempel på speciell utrustning som räknas som byggnadstillbehör (2 kap 2 § JB). Slutligen räknas vissa typer av maskiner m m som tillbehör till en fastighet som är avsedd för industri (2 kap 3 § JB).
Fast egendom skiljs från lös egendom, vilket helt enkelt är allt annat än fast egendom och dess tillbehör. Om någonting är fast eller lös egendom är viktigt ur juridisk och skattemässig synvinkel. I 4 kap JB föreskrivs exempelvis att ett avtal om köp av fast egendom måste ske skriftligt och särskilda regler gäller även vid byte och gåva av fastighet.
