Färgord
Från Rilpedia
 |
Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan. Motivering: Mycket spekulationer och retoriska frågor. Behöver stramas upp! |
Färgord kan ange en kulör, nyans, ton. En färg kan vara mättad eller omättad, blek, mörk, ljus. Spektralfärger kan definieras exakt genom att ljusets frekvens, alternativt våglängd anges.
Värre är det med s k blandfärger; de måste beskrivas på något sätt. I dagligt tal kan man säga himmelsblå och de flesta människor får då en ungefärlig uppfattning om vad man menar. Mossgrönt går an som jämförelseobjekt, om man är överens om vad slags mossa man skall jämföra med. Men knappast tänker någon då på vitmossa , trots att vitmossa faktiskt är mossa.
Vissa militära persedlar beskrivas som gråbrungröna . Den som fullgjort värnpliktjänstgöring har nog en uppfattning om vad det innebär, men för den som inte gjort militärtjänst är det värre att tolka beskrivningen rätt.
Ser alla skillnaden mellan gulgrönt och gröngult på samma sätt? För filatelister är det viktigt att kunna beskriva ett frimärkes färg mycket precist. En minimal färgavvikelse kan ha avgörande betydelse för frimärkets värde. Man drar då till med "grönaktigt gulgrönt" till skillnad från "gulaktigt gulgrönt", eller kanske "brunviolett med dragning åt rött". För den färgblinde blir sådant tal rent nonsens, men även den med s k normalt färgseende kan ha svårt att för sin inre syn rätt uppfatta det som skribenten menar.
Spektralfärgerna är de som syns i regnbågen . De är i rätt ordning
- rött—orange—gult—grönt—blått—indigo—violett
I vissa fall kan man se dubbla regnbågar, och då kommer färgerna i omvänd ordning i den andra bågen. (Den fysiska förklaringen är enkel: det hänger ihop med huruvida solljuset bryts en gång eller två gånger i de vattendroppar som svävar i luften efter regnet.)
Innehåll |
Tristimulusprincipen
Efter många undersökningar av färgseendet har man kommit fram till att det egentligen behövs bara de tre s k grundfärgerna rött, grönt och blått för att skapa alla färger som finns (RGB-systemet). Det är "bara" att blanda dessa färger i olika proportioner, så är saken klar. Konstruktionen av TV-apparaters och datorers polykroma bildskärmar bygger på denna princip. TV:s provbild visar ytterligare färgbalkar, men de är inget annat än speciella blandningar av grundfärgerna. Eftersom färg-TV ursprungligen konstruerades i engelsktalande länder namnen på dessa mycket opassande importerade till svenska språket som cyan och magenta . I äldre svenska uppslagsverk "pre-TV" saknas dessa ord. Cyan är något blågrön-aktigt, och magenta ligger åt det violetta hållet.
Additivt färgsystem
RGB-systemet är ett additivt färgsystem: Om man blandar alla tre färgerna samtidigt i lika proportioner blir resultatet vitt ljus.
Subtraktivt färgsystem
Vid målning med akvarellfärger (vattenfärger) får man grönt om man blandar blått och gult. Det stämmer emellertid inte med det som sagts ovan om RGB-systemet. Förklaringen ligger i att akvarellmålning är ett subtraktivt färgsystem . Det är inte de olika vattenfärgernas egna kulörer man ser, utan dessa färger fungerar som färgfilter som mer eller mindre släpper igenom papperets färg, som vanligen är vitt. Målar man med akvarellfärger på kulört papper får man fram speciella effekter, som inte alls liknar de kulörer man målar med. Detta beror på att det kulörta papperet, som fungerar som ljuskälla, saknar vissa komponenter, som det vita ljuset har. Grundfärgerna i det subtraktiva färgsystemet är (med engelskinfluerad vokabulär) cyan, magenta, yellow = CMY.
Vid dagens slut har akvarellmålaren inte vit färg i vattenglaset, utan något svårbeskrivligt brunsvart. Teoretiskt skulle det bli helt svart. Att det inte blir så i verkligheten beror på att de ämnen som används vid tillverkningen av akvarellfärger har vissa brister; man har helt enkelt inte tillgång till grundfärgämnen med de teoretiskt behövliga spektrala egenskaperna.
Vanligt färgtryck bygger på det subtraktiva CMY-systemet, men för att få färgbilden riktigt naturtrogen måste man komplettera med det som fattas i de tryckfärger, som ska föreställa CMY med ideala egenskaper. Lösningen på problemet heter svart, på engelska black . Men eftersom B skulle kunna misstorlkas som blue (blå) i ett RGB-system är B dåligt val för att beteckna svart. Man har då i stället valt sista bokstaven i black, vilket då leder till CMYK, som är den vedertagna beteckningen på ett subtraktivt färgsystem.
