Elnätskommunikation
Från Rilpedia
Elnätskommunikation, (eng. Power Line Communication, PLC), kallas det när överföring av data sker på elnätet.
Idén är långtifrån ny, redan på gasljustiden kunde man medelst tryckstötar på gasnätet tända och släcka gatubelysning, en enkel form av power line communication. Man har i många år kunnat sända ut impulser på elnätet för att koppla om elmätare mellan dag- och nattaxa. De svenska elkraftbolagen har länge haft ett eget telefonnät som utnyttjar kraftledningarna som informationsbärare.
Försök gjordes under 1990-talet att bygga upp nätverk i bostäder, med utnyttjande av hushållets elnät, för kontroll av belysning, larm mm. men även för automatisk avläsning av vatten- el- och värmemätare. De stora elkraftbolagen har mestadels stått för utvecklingsarbetet. Det visade sig svårare än väntat att hantera tekniken och kostnaderna blev för stora för att de erbjudna tjänsterna skulle vara intressanta för den enskilde konsumenten. Varken Sydkraft eller Vattenfall tycks numera (2003) ha några ambitioner att marknadsföra sina system.
Överföringshastigheten för hemapplikationer ligger i området 50 bit/s – 50 kbit/s. För matarkabel i jord har nämnts hastigheter upp till 10 Mbit/s (Nortel Networks).
Idag finns flertalet system för insamling av mätvärden från elmätare som nyttjar PLC. För att nämna några leveratörer finns Metrima Energi AB, Kamstrup-Senea & Landis+Gyr Enermet. Problemet med dessa system är kunskapen om elnätet uppbyggnad som krävs för att få hög tillgänglighet.
Litteratur
En utförlig redovisning av tekniken återfinns hos Fröroth, Ingvar, More than power down the line, KTH Computer Communication System Laboratory, 1999, ISSN 1403-5286.
