Partvinnad kabel

Från Rilpedia

Version från den 26 maj 2009 kl. 20.05 av LA2-bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Varje par är tvinnat för att motverka störningar.

Partvinnad kabel, även twisted pair-kabel (TP-kabel), är en signalkabel som består av par av tvinnade ledare, därav namnet. De är tvinnade för att motverka störningar, främst i form av överhörning. TP-kabel används till exempel för Ethernet och inom telefoni. De två största nackdelarna med partvinnad kabel är att den har hög effektförlust, s.k. dämpning (eng: attenuation) per meter, vilket innebär att man inte kan lägga mer än några tiotal eller som mest 100 meter sådan kabel innan man behöver en repeaterstation, linjeförstärkare.

Innehåll

Partvinnad kabel och Ethernet

En korskopplad (eng: cross-over) TP-kabel används när till exempel två hubbar, switchar eller två nätverkskort kopplas ihop, annars används rak TP-kabel (eng: straight through). Switchar och hubbar med speciella uplink-kontakter, eller kontakter där uplink finns som en valbar möjlighet, tillåter dock att man kopplar samman dem med raka kablar.

Se artikeln om EIA/TIA-568 för att veta hur man kan se om en kabel är korsad eller rak.

Typer

UTP-kabel.

Kabeln finns i tre typer: UTP, STP och ScTP, och har vanligtvis RJ-45-kontakt.

UTP

UTP, en förkortning av Unshielded Twisted Pair, oskärmad tvinnad parkabel, är idag den mest tillverkade kabeln. De fyra trådarna har inte varsin skärm som skydder dem, hela gruppen har heller inte någon skärm runt sig. Detta kan resultera i mer elektriska störningar än en STP- eller ScTP-kabel. Fördelarna med en UTP kabel är att den är den snabbaste kopparbaserade kabeln, med en bandbredd på 10–1000 Mbps och den behöver inte jordas. Den är därför både billigare och enklare att hantera.

Det finns olika kategorier av UTP-kablar, närmare bestämt sju stycken etablerade och en under utformning.

  • Cat 1 – Används för telefoni, är dock inte bra för överföring av data.
  • Cat 2 – Upp till 4 Mbps dataöverföringshastighet.
  • Cat 3 – Används i 10BASE-T Ethernet nätverk; har en hastighet på 10 Mbps.
  • Cat 4 – Används i Token Ring nätverk; har en hastighet på 16 Mbps.
  • Cat 5 – Används i Fast Ethernet/100Base-TX, dvs för hastigheter på 100 Mpbs.
  • Cat 5e – Används för Fast Ethernet.
  • Cat 6 – Används i Gigabit Ethernet/1000BASE-T-nätverk.
  • Cat 6A (Augmented Category 6) – Tänkt att användas i hastigheter om 10 Gbps.
    Kablar säljs ibland med märkningen 6e, men det är inte säkert att sådana klarar alla formella krav för 6A.[1]

Kategori 7 är ett informellt namn som syftar på en standard för STP-kabel (ISO/IEC 11801), där de skyddande höljena inte bara skall minska externa störningar, utan också minska Cross Talk, så att att man kan använda upp till 100 meter långa kablar mellan noderna. Laboratorieförsök har visat att det är möjligt att sända datatrafik om 100 Gbps över kategori 7-kabel, med en maxlängd om 70 meter. Försök görs att öka denna längd till 100 meter.[2]

STP

STP-kabel. Klicka på bilden för att se skärmningen i detalj.

STP, en förkortning av Shielded Twisted Pair, består av fyra par tvinnade koppartrådar varav varje par har en skärm runt sig för att motverka störningar, samt en yttre skärm runt hela gruppen för att förstärka skyddet. Nackdelen med STP-kabel är att den måste jordas och är dyr att tillverka, men den har bäst skydd mot elektriska störningar. Denna kabeltyp är mycket ovanlig i nyinstallationer. Miljöer som kan medföra stark elektromagnetisk störning hanteras i stället med fiberoptisk kabel, som är helt okänslig för sådant.

Det är viktigt att jordningen görs korrekt, annars ökar, snarare än minskar risken för att drabbas av störningar.

ScTP

ScTP-kabel. Lägg märke till folien runt som sticker ut 1 cm mer än plasthöljet.

ScTP, en förkortning av Screened Twisted Pair, är väldigt lik STP-kabeln. Det som skiljer båda kablarna är att ScTP-kabeln inte har någon skärm runt varje par av trådar, vilket medför något sämre skydd mot elektriska störningar. Kabeln är billigare än STP-kabeln och har en bandbredd på 10–100 Mbps.

ScTP kallas också FTP (Foiled Twisted Pair). Ibland kallas denna typ felaktigt för STP.

Också ScTP måste jordas ordentligt för att fungera som avsett.

Halv och full duplex

Vid användning av halv eller full duplex för inkoppling till Ethernet (10Base-T) eller fast Ethernet (100Base-TX) används alltid fyra ledare. Ett par används för sändning och ett par för mottagning medan de resterande fyra ledarna är oanvända. Gigabit Ethernet (1000Base-T) använder alltid alla åtta ledare men då förekommer ingen uppdelning utan alla ledarparen används för både sändning och mottagning.

Referenser

Noter

  1. Young, A. (2007-04-02). ”Category 6e - User Beware” (på Engelska). Fluke Networks. http://www.flukenetworks.com/fnet/en-us/supportAndDownloads/KB/Datacom+Cabling/Application+Articles/Category_6e_-_User_Beware.htm. Läst 2007-03-02. 
  2. ”Researchers push transmission rate of copper cables” (på Engelska). Penn State University. 2007-11-14. http://live.psu.edu/story/27265. Läst 2008-03-02. 

Webbkällor

Tryckta källor

  • Cisco Systems: CCNA 1 and 2 Companion Guide, Revised (Cisco Networking Academy Program), Cisco Press, 2005 "3-5",, tredje upplagan.  ISBN 1-58713-150-1.

Se även

Personliga verktyg