Krazy Kat
Från Rilpedia
Krazy Kat är en tecknad serie som gjordes av den amerikanske tecknaren George Herriman mellan 1910 och 1944.
Serien är mycket egensinnig med såväl dadaistiska som surrealistiska inslag. Den utspelar sig i det märkliga klipplandskapet Monument Valley i södra Arizona. Bakgrunder, figurer, färger och miljöer kan ändra sig hur som helst mellan rutorna, i en kan det vara en stilla natt i en liten båt, i nästa en stormig dag i en stenöken utan att det är något märkligt med det.
Huvudpersonerna är tre:Krazy Kat, en drömmande känslosam katt som är huvudlöst förälskad i musen Ignatz. Musen avvisar Krazy genom att kasta tegelstenar i huvudet på denne (vilket Krazy ser som kärleksförklaringar). Hunden poliskonstapel Bull Pupp är i sin tur förälskad i Krazy, men hans blygsel och tråkighet hindrar honom att visa sin kärlek på annat sätt än att försöka förhindra Ingatz' tegelstenskastande och burar ständigt in musen. Figurerna missförstår konstant (mer eller mindre medvetet) de andras handlingar.
En intressant detalj är att man aldrig får veta vilket kön Krazy Kat har, katten uppträder både med typiskt kvinnliga och manliga attribut.
Språket i serien är märkligt och svåröversatt: Krazy Kat pratar i original en blandning av jiddisch, kreolspråk och slang. Bull Pupp pratar ett byråkratiskt och stelt språk, men utbrister då och då poetiska verser och alliterationer. Genomgående använder figurerna svåra ord och komplicerade meningsbyggnader, oftast på felaktiga sätt.
Krazy Kat finns utgiven bland annat i serietidningen SeriePressen Comic Magazine av serietidningsförlaget Formatic Press 1993-1994.
Figurer i Krazy Kat
Musen Ignatz är huvudpersonen vid sidan om katten Krazy. Den tredje personen i seriens själva huvudmotiv är polisen Offisa Bull Bupp. Krazy är kär i Ignatz, som inte förstår det och bara vill kasta tegelstenar i huvudet på Krazy. Polismannen Bupp är kär i Krazy och ser som sin främsta uppgift att hindra Ignatz att kasta tegelstenar på Krazy. Men Krazy vänder upp och ned på hela triangeln genom att se tegelstenskastandet som ett uttryck för kärlek - vilket polisen inte fattar.
