Kanyl
Från Rilpedia
Kanyl, via tyska och engelska från latin cannula="litet rör", är inom medicinen ett rör, oftast av plast, men även metall, glas eller gummi, avsett att tappa ut vätska eller luft ur kroppen, eller att injicera läkemedel. Ordet används även för de ihåliga nålar som nyttjas vid injektion, infusion eller provtagning.
En kanyls grovlek anges i enheten gauge (G). Ju lägre tal desto grövre kanyl. Vanliga engångskanyler för användning med en spruta är också färgkodade efter sitt gauge-tal och det finns en ISO-standard för dessa färger (ISO 6009). Exempel är grönt för 21G och rosa för 18G.
En uppdragningsskanyl är en kanyl som används för att dra upp (aspirera) ett läkemedel ur en ampull eller annat kärl i en spruta för att sedan injicera läkemedlet i en patient. Uppdragningskanylen är relativt grov, 1.2 mm eller större, för att underlätta uppdragning av läkemedel. Även om kanylen kallas uppdragningskanyl så är den steril och slipad på samma sätt som vanliga injektionskanyler och kan alltså användas även som en sådan. Normalt sett används dock betydligt tunnare kanyler för injektion, för att minmera obehaget för patienten samt för att minska risken för blödning eller infektion.
Trachealkanyl är ett rör av plast eller silikon (tidigare även av silver) som sätts in från halsens framsida in i luftstrupen genom ett s.k. tracheostoma. Kanylen, som den kallas till vardags, sätts fast med ett band runt halsen. Den är försedd med en s.k. kuff, en liten ballong som kan fyllas med luft och som gör att kanylen sluter tätt mot luftstrupens insida. Detta är en förutsättning om man har kanylen för att kunna respiratorbehandlas. Om man har den av annan anledning behöver man i regel inte kuffen. Trachealkanylen finns även fenestrerade (av franska fenêtre = fönster)
Se även
Denna artikel om medicinsk vetenskap eller humanfysiologi är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
