Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Ynglingasagan''' är den första [[Saga (historia)|saga]]n i [[Snorre Sturlasson]]s "[[Heimskringla]]" från ca [[1230]]. Den handlar om [[fylke]]s- och sveakungarna av [[Ynglingaätten]] och baseras på [[Ynglingatal]]. Berättelsen är ingalunda en ren ättelängd, utan består av korta notiser om hur kungarna regerat, dyrkats och vad de åstadkommit. Den är författad på [[fornnordiska]]. Förhållningssättet till historiciteten i Ynglingasagan har varierat kraftigt. Numera betraktas den som en [[protohistoria|protohistorisk källa]]. Kännedom om innehållet som en del av Sveriges "andliga och materiella utveckling" var under början av 1900-talet obligatorisk för [[Folkskolan]]s högre klasser.<ref>Se till exempel ''Läsebok för Folkskolans högre klasser'', Första delen, 1903, red. [[Henrik Schück]] och Nils Lundahl, Gleerups förlag, Lund. Citatet är från första upplagans företal; Ynglingasagan ingår i utdrag utan reservationer eller kommentarer.</ref> Innehållet, att [[Oden]] utvandrat från [[Asien]] och slagit sig ner i Skandinavien där han blivit stamfader till en påstådd kungaätt i Norge och Sverige med namnet [[Ynglingaätten]], togs som historiska fakta som uppblandats med [[mytologi]]skt stoff. Detta snappades upp av [[göticism|den göticistiska historieskolan]] hos vilka Ynglingasagans påståenden fördes samman med andra notiser om förhållanden i Sverige, bland annat [[Adam av Bremen]]s uppgifter om [[Uppsalatemplet]].<ref>[[Lars Lönnroth]] och [[Sven Delblanc]], ''Den svenska litteraturen I: Från forntid till frihetstid'', Stockholm Bonnier Alba 1987, s. 47</ref> Ynglingasagan, som tillkom på [[1200-talet]], bygger vad beträffar de äldre kungarna, enligt Snorre själv, på ett äldre kväde, [[Ynglingatal]], som han tillskriver en [[Tjodolf av Hvin]] som skall ha levat på 800- eller 900-talet. Under senare tid har forskare i stället velat förlägga Ynglingatals tillkomst till 1100-talet,<ref>[[Maja Hagerman]], ''Spåren av kungens män'', Rabén Prisma Stockholm 1996, s. 75</ref> men om detta råder ingen enighet. Eftersom även ''[[Historia Norwegiae]]'' behandlar samma ämne och utgår från samma källa, brukar Ynglingasagan jämföras med denna. Annat stoff kommer från muntliga berättelser och hyllningsdikter. Stilen visar stundtals förtrogenhet med den kristna [[hagiografi]]n och medeltida [[latin]]sk historieskrivning.<ref>[[Lars Lönnroth]] och [[Sven Delblanc]], ''Den svenska litteraturen I: Från forntid till frihetstid'', Stockholm Bonnier Alba 1987, s. 45</ref> Genren, att härleda en kungaätt till en fjärran forntid med fantasifulla konstruktioner av släktled och gudomligt ursprung, är känd sedan långt tidigare. För norra Europas vidkommande hade [[Geoffrey av Monmouth]] i [[De brittiska kungarnas historia|''Historia regum Britanniæ'']] från 1100-talet härlett brittiska kungligheters ursprung till [[Troja]], via [[kung Artur]] och [[Aeneas]],<ref>''Epoker och diktare I'', red. [[Lennart Breitholtz]], Almqvist & Wiksell, Stockholm 1971, s. 269, 149 f</ref> ett tema som går igen i den någorlunda samtida keltiska ''[[Lebor Gabála Érenn]]'', men företeelsen är känd sedan [[antiken]] (se till exempel [[gens Julia]]) och det finns otaliga exempel. Berättelserna om Ynglingaätten, så som den beskrivs i Ynglingasagan, används inte i den moderna historieforskningen som källa,<ref>[[Lars Lönnroth]] och [[Sven Delblanc]], ''Den svenska litteraturen I: Från forntid till frihetstid'', Stockholm Bonnier Alba 1987, s. 47</ref> och dess historicitet är mycket omtvistad. En stor del av ynglingasagans kungar är enligt en vedertagen uppfattning fantasifoster,<ref>[[Maja Hagerman]], ''Spåren av kungens män'', Rabén Prisma Stockholm 1996, s. 75 f</ref> men några av de yngre kungarna, möjligen från [[Ottar Vendelkråka]] och [[Adils]], må vara historiska; [[Olov Trätälja]] och [[Ingjald Illråde]] brukar betraktas som historiska, och [[Harald Hårfager]] påstod att dessa var hans förfäder.<ref>"Ynglingaätten",'' Bonniers lexikon'', band 21, Stockholm 1997, s. 246</ref> Verket äger dock stor betydelse som källa till medeltidens föreställningsvärld,<ref>[[Maja Hagerman]], ''Spåren av kungens män'', Rabén Prisma Stockholm 1996, s. 76</ref> och språkhistoriskt som källa till [[fornnordiska]]n. == Externa länkar == * [http://www.heimskringla.no/original/heimskringla/ynglingasaga.php Ynglinga saga på fornnordiska] * [http://www.heimskringla.no/norsk/heimskringla/ynglingasaga.php Ynglinga saga på norska] * [http://cornelius.tacitus.nu/heimskringla/ynglingasagan/index.htm Ynglingasagan på svenska] == Referenser == ===Noter=== <references/> [[Kategori:Sveriges förhistoria]] [[Kategori:Norges förhistoria]] [[Kategori:Västnordisk diktning]] [[da:Ynglingesaga]] [[de:Ynglingasaga]] [[en:Ynglinga saga]] [[es:Saga de los Ynglings]] [[eu:Ynglingen saga]] [[fr:Saga des Ynglingar]] [[it:Saga degli Ynglingar]] [[ja:ユングリング家のサガ]] [[nn:Ynglingesoga]] [[no:Ynglingesagaen]] [[ru:Сага об Инглингах]]

Tillbaka till Ynglingasagan.