Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Thor Solberg''' född [[28 mars]] [[1893]] Årebrot Florø [[Norge]] död [[27 februari]] [[1967]], var en norsk flygpionjär. Han var far till [[Thor Solberg jr]] Solberg tog [[flygcertifikat]] 1919 i [[Tyskland]] och blev en av Norges stora flypionjärer. vid ett möte med [[Roald Amundsen]] berättade han om sin dröm att flyga från [[Norge]] till [[USA]] via den väg [[Leif Eriksson|Leiv Eiriksson]] färdat med sitt vikingaskepp. Amundsen rekommenderade honom att vända på resan och förlägga startplaten i USA eftersom det vär där de eventuella sponsorpengarna fanns. 1925 bestämde han sig för att att resa till USA, men eftersom hans tyska flygcertifikat inte var gilltigt i USA tvingades han ta flyglektioner vid Roosevelt Field på Long Island. För att försörja sig startade han flygbolaget Thor Solberg Aviation Corporation och köpte ett begagnat Great Lake 2-T-1 flygplan med en 85 hästars Cirrus Mk III motor. Efter ett år sålde han flygplanet då dess motor förorsakat över 25 nödlandningar. I september 1930 köpte han en [[Bellanca CH-200 Pacemaker]] (samma typ som [[Kurt Björkvall]] använde vid sitt försök att korsa atlanten) för 14,000 dollar. Han använde flygplanet för att skaffa erfarenhet av olika väderbetingelser och långfärder. Det var ett pris på 10,000 dollar uppsatt till den som först genomförde en atlantflygning mellan USA och Norge. Han antog utmaningen och köpte ett större [[biplan|biflygplan]] som var modifierat för en atlantflygning mellan USA och Rom där beställaren av flygplanet insett att flygningen inte skulle kunna genomföras med flygplanet. Tillsammans med telegrafisten [[Carl O. Petersen]] försökte han sig på flygningen [[New York]] via Newfoundland till [[Irland]] i sin [[Bellanca K]] med registreringen [[Luftfartygsregistret|NX4864]], flygplanet gavs smeknamnet ''[[Enna Jellick]]'' efter huvudsponsorn Enna Jellick Shoe Company. Även [[Berndt Balchen]] stödde flygningen ekonomiskt och som rådgivare. 23 augusti 1932 startade man från [[Floyd Bennett Field]] men på grund av storm kom man inte längre än till [[Harbour Grace]] på [[Newfoundland]] där man tvingades att avbryta efter att man tvingats nödlanda på vattnet. Han letade efter sponsorer och ett flygplan för ett nytt försök och under våren 1934 hittade han ett flygplan som passade hans plånbok. Flygplanet var ett Loening [[amfibieflygplan|amfibieplan]] ursprungligen tillverkat som ett bombflygplan för ett sydamerikanskt flygvapen men ej utlöst från fabriken. Flygplanet konverterades till [[Loening Model C-2|Model C-2-C]] och gavs först den amerikanska registreringen NC10239 som senare ändrades till NR10239, eftersom den bara skulle användas för en överflygning till Norge. Troligen struntade han i att ändra registrermålningen på flygplanet eftersom det fortfarande bär den första registreringen på fotografier tagna efter landningen i Norge. För att klara överflygningen var han tvungen att montera in tre extratankar för bensin i kabinen och blindflygnings instrument, han arbetade 12 till 15 timmar dagligen i nästan tre månader med förstärkningar och modifieringar av flygplanet. Dessa arbeten utförde han själv eftersom han inte kunde få fram pengar till att avlöna en mekaniker. Den 20 maj samlades en stor skara på Floyd Bennett när flygplanet skulle döpas. Fru Solberg klättrade upp på en av pontonerna och slog sönder en flaska champagne medan hon sa ''I christen you Leiv Eiriksson''. Under provflygningarna uppdagades att det var något fel på motorn och en expert från Wright Aeronautic Motor Co i [[Patterson]] dömde ut motorn som olämplig för en transatlantisk flygning. Eftersom han saknade medel för att köpa en ny motor kontaktade han Henriksen som var vd för [[Den Norske Amerikalinje|Norska Amerika linjen (NAL)]] i New York, efter några dagar kontaktades han av NALs vd [[Peter Berge]] som lovade att stå för kostnaden av en ny motor. På grund av stora order från [[US Army|Amerikanska armén]] och [[US Navy|Amerikanska flottan]] kunde Wright leverera en ny motor först i augusti vilket innebar att flygningen över atlanten inte kunde genomföras detta år. Den 17 juli 1935 gjorde han sitt andra försök att korsa atlanten med ett flygplan från [[Floyd Bennet]] utanför [[New York]]. Men väl i luften märkte han och telegrafisten Paul C Oscanyon att flygplanet var lastat fel, och de återvände till flygplatsen för att stuva om lasten i flygplanet. Dagen efter vid lunchtid startde de igen. Vid denna flygning tänkte han använda sig av den klassiska vägen med nio mellanlandningar via [[Grönland]], med första mellanlandning i [[Montreal]], [[Grönland]], [[Reykjavik]] och [[Thorshavn]] den 16 augusti landade man på Storemøllen i [[Bergen]] där man möttes en mängd småbåtar som tvingade dem att kupera motorn eftersom risken att skada någon med propellern var överhängande. Flygplanet bogserades in till land av en bogserbåt, där möttes de av en stor folkmassa. Den 18 augusti startade de för den sista etappen och slutmålet [[Oslo]] där de landade vid Ingerstrand, basen för [[Widerøe|Widerøe’s Flyveselskap AS]]. Norsk Aero Klubb (NAK) ordnade en middag där [[Ole Reistad]] överlämnade NAKs guldmedalj för pionjärflygning. Flygplanet ''Leiv Eiriksson'' finns idag bevarat i Norsk Teknisk Museums flygsamling i Oslo. Han startade i december 1938 flygbolaget ''Thor Solbergs Flyveselskap A/S '' som bedrev flygtrafik på [[Vestlandet]] med en [[Aeronca K]] LN-EAU och en [[Cessna C37 Airmaster]] LN-FAK. Företaget bedrev taxi-, amulans- och nöjesflygning med [[Geirangerfjorden]] som hemmabas. När [[andra världskriget]] bröt ut begränsades nöjesflygningarna men bolaget fortsatte att flyga fram till januari 1940 bland annat för [[Norska marinen]]. Under det år företaget var verksamt tranporterade man 3,191 passagerare och utförde 19 ambulansflygningar. Solberg var själv inte i Norge när tyskarna invaderade landet, utan på väg hem från USA till Norge ombord på ett av NALs fartyg. Med ombord fanns även den [[ponton|flottörförsedda]] [[Beechcraft D-18S]] som han tänkte använda till en nyöppnad reguljär flyglinje mellan Bergen och Reykjavik via Tórshavn. Ute på atlanten nåddes fatyget om händelserna i Norge och fatrygets kapten bestämde att fartyget skulle återvända till USA. Eftersom han inte kunde återvända till Norge inledde han en karriär i USA. Han byggde upp ett eget [[flygfält]] Solberg Airport i [[Readington]] New Jersey. Här startade han även en flygskola där han under krigsåren utbildade över 2.000 blivande stridspiloter för [[US Army Air Forces|Amerikanska flygvapnet]]. Efter kriget återvände han till Norge och tog upp sitt tidigare företag. 1950 inledde han utbyggnaden av Jarlsberg flygplats utanför [[Tønsberg]]. 1957 ändrade han namn på sitt företag till [[Solbergfly A/S]], samtidigt startade han en flygskola vid flygplatsen. Företaget startade även en service verkstad för [[Cessna]] flygpan, i verkstan slutmonterades 10 stycken [[Republic RC-3 Seabee|Seabee]] som importerats i byggsats från USA. På Florø flygplats restes ett minnesmärke över hans flygarliv 1986. ==Bibliografi== *[[litteraturåret 1939|1939]] - ''Med Norge som mål'' {{DEFAULTSORT:Solberg, Thor}} [[Kategori:Födda 1893]] [[Kategori:Avlidna 1967]] [[Kategori:Norska flygare]] [[Kategori:Män]] [[no:Thor Solberg]]

Tillbaka till Thor Solberg.