Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Richard Colley Wellesley''', ''[[markis]] Wellesley'', född [[20 juni]] [[1760]] på fädernegodset [[Dungan Castle]], död [[26 september]] [[1842]] i [[Brompton]], var en [[Storbritannien|brittisk]] [[militär]] och [[statsman]]. Han var äldste son till [[Garrett Wellesley]]. Vid faderns död ärvde han släktgodsen och titeln ''[[earl]] av Mornington''. Han invaldes 1784 i [[brittiska underhuset]] och slöt sig där nära till Pitt, som 1793 gjorde honom till ledamot av ''Board of Control'' (uppsiktsnämnden över Ostindiska kompaniets förvaltning av indiska ärenden), Wellesley blev 1797 [[guvernör]] i [[Madras]] och samma år [[Östindiska Kompaniets generalguvernörer i Indien|generalguvernör]] över kompaniets [[indisk]]a besittningar. [[Bild:Richard Colley Wellesley.jpg|thumb|Markis Wellesley]] Han tillträdde sitt [[ämbete]], fast besluten att befästa [[Robert Clive|Clives]] och [[Warren Hastings]] verk mot de [[fransk]]a försöken att i södra Indien grundlägga ett stort, med det brittiska rivaliserande välde. Till en början förmådde han 1798 [[Indiska adelstitlar|nizamen]] av [[Hyderabad]] att avskeda sina franska legotrupper, och därpå anföll han (februari 1799) den med fransmännen förbundne [[sultan]] [[Tippo Sahib]] av [[Mysore]], stormade ([[4 maj]] samma år) dennes huvudstad [[Seringapatam]], varvid Tippo stupade, och erövrade hela hans rike. Mysore överlät han till ättlingen av en äldre [[hindu]]isk [[dynasti]] där, dock först emot stora landavträdelser till kompaniet och nizamen. Segerlönen blev Wellesleys upphöjelse till ([[Irland|irländsk]]) markis. Även på andra håll drev Wellesley en konsekvent interventionspolitik; sålunda införde han faktisk kompanistyrelse i [[Tanjore]], [[Surat]] och [[Karnatik]] samt tvang (genom sin broder [[Henry Wellesley]]) [[nawab]]en av [[Awadh|Oudh]] att utlova bättre styrelse och låta kompaniet mot landförvärv delvis överta hans rikes försvar. Med [[peshwa]]n av [[Pune|Poona]] (se [[Maratherna]]) ingick han [[31 december]] [[1802]] fördraget i [[Bassein]], varigenom denne förband sig att sluta förbund endast med kompaniet samt att till detta avträda stora jordområden mot hjälp av en brittisk försvarsstyrka. Fördraget ledde till ett blodigt krig 1803-1804 med övriga marathfurstar, varunder marathernas makt bröts och Wellesleys broder [[Arthur Wellesley]] skar sina första lagrar som [[fältherre]]. Kompaniets direktörer, som med oro såg de kostsamma krigen och de vittutseende landförvärven, beslöt därför återgå till non-interventionspolitiken och ersatte i detta syfte 1805 den självrådige generalguvernören med [[lord Cornwallis]]. Wellesley hade emellertid under sin generalguvernörstid utstakat riktlinjer för det anglo-indiska väldets utveckling, som sedan aldrig helt kunde överges, även om systemet med subsidieallianser längre fram visade sig vara ett missgrepp och ersattes med andra utvidgningsmetoder. Hemkommen 1806, tog Wellesley säte i [[överhuset]] (han hade 1797 blivit brittisk [[peer]]), var 1809 en kort tid brittisk [[ambassadör]] hos [[spansk]]a regeringsjuntan i [[Sevilla]], där han stödde sin broder Arthur Wellesleys militära politik, efterträdde samma år [[Charles John Canning|Canning]] som [[utrikesminister]] i Percevals [[kabinett]] och avgick februari 1812. Efter mordet på Perceval (maj 1812) anmodades Wellesley bilda ministär, men misslyckades och motarbetade sedan i överhuset broderns sträva politik mot [[Napoleon]], vilken Wellesley efter dennes återkomst från [[Elba]] ansåg böra erkännas som konstitutionell [[regent]] i Frankrike. Wellesley var 1821-1828 [[lordlöjtnant]] på Irland och genomförde där en rad nyttiga reformer i rättskipning och polisväsen. Han återkallades som anhängare av [[katolik]]ernas emancipation, när brodern, nu [[hertigen av Wellington]], 1828 bildade ministär, men fick året därpå se brodern nödsakad att genomföra den av honom påyrkade reformen. Wellesley närmade sig nu [[whig]]partiet och var under [[Lord Grey|Grey]] 1832-1834 ånyo lordlöjtnant på Irland. 1835 drog han sig tillbaka till privatlivet. Ostindiska kompaniet erkände, när han på ålderdomen råkat i ekonomiska svårigheter, genom en gåva på 20 000 pund sterling värdet av hans stora förtjänster om det brittiska väldets utveckling i Indien. Wellesley var en vidsynt, men självgod statsman och kallades med ett visst fog "en [[sultan]]iserad engelsman". Hans ''Dispatches, Minutes and Correspondence'' från hans indiska tid utgavs 1836-1840 i 5 bd av M. Martin, hans ''Memoirs and Correspondence'' i 3 bd av K.E. Pearce (1846). ==Se även== *[[Fort William College]], grundlagt av Wellesley 1800 {{ugglan}} {{DEFAULTSORT:Wellesley, Richard Colley}} [[Kategori:Brittiska politiker]] [[Kategori:Brittiska lordlöjtnanter]] [[Kategori:Storbritanniens utrikesministrar]] [[Kategori:Födda 1760]] [[Kategori:Avlidna 1842]] [[Kategori:Män]] [[de:Richard Colley-Wellesley, 1. Marquess Wellesley]] [[en:Richard Wellesley, 1st Marquess Wellesley]] [[es:Richard Wellesley]] [[fr:Richard Wellesley]] [[ja:リチャード・ウェルズリー]] [[pl:Richard Wellesley, 1. markiz Wellesley]]

Tillbaka till Richard Wellesley, 1:e markis Wellesley.