Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Ramanspridning''' är inelastisk [[spridning (fysik)|spridning]] av ljus genom interaktion med elektroniska, magnetiska eller vibrationella excitationer i materia. Det mest typiska fallet av ramanspridning är när en [[foton]] sprids mot en [[molekyl]], och i processen förlorar en bestämd mängd energi genom att excitera molekylens specifika vibrationstillstånd. Ramanspridning kan dock beskrivas med allmängiltigt än så. Inelastisk spridning av ljus (fotoner) kan ske från molekyler i gas- eller vätskefas, men även från fasta material. I processen kan fotonens energi antingen förbli oförändrad ([[Rayleigh-spridning]]), minska till följd av att materian exciterats (Stokes-spridning) eller öka till följd av att materian deexciterats (anti-Stokes-spridning). Stokes- och anti-Stokes-spridning betraktas båda som ramanspridning. De [[excitation|excitationer]] som fotonen växelverkar med är ofta vibrationer, men de kan även vara magnetiska eller elektroniska till sin natur. Ramanspridning är således ett mycket mångsidigt [[spektroskopi|spektroskopiskt]] verktyg, och används inom flera discipliner inom såväl [[fysik]] som [[kemi]]. Ramaneffekten är uppkallad efter upptäckaren [[Chandrasekhara Venkata Raman]], som fick [[Nobelpriset i fysik]] 1930 för sitt arbete med att beskriva inelastisk spridning av ljus.<ref>C. V. Raman, Indian Journal of Physics 2, 387 (1928)</ref> Oberoende av Raman demonstrerade Landsberg och Mandelstam existensen av inelastisk ljusspridning ungefär samtidigt.<ref>G. Landsberg och L. Mandelstam, Naturwissenschaften 16, 57 (1928)</ref> Raman hann publicera sina resultat endast veckor före sina konkurrenter, vilket är anledningen till att effekten bär hans namn och att det var han som belönades med Nobelpriset. Det är intressant i sammanhanget att existensen av effekten hade visats teoretiskt av A. Smekal ett antal år innan det experimentella beviset.<ref>A. Smekal, Naturwissenschaften 11, 873 (1923)</ref> ==Tillämpningar== Med en Raman [[LIDAR]] detekteras energiförlusten och molekylens sammansättning kan därmed identifieras. Typiskt används detta för att mäta densitet av vattenånga eller kvävgas i atmosfären. ==Källor== <references/> {{commonscat|Raman spectroscopy}} [[Kategori:Optik]] [[Kategori:Spektroskopi]] [[cs:Ramanův jev]] [[de:Raman-Streuung]] [[el:Φαινόμενο Ράμαν]] [[en:Raman scattering]] [[es:Efecto Raman]] [[fa:پراش رامان]] [[fi:Ramansironta]] [[fr:Diffusion Raman]] [[he:פיזור ראמאן]] [[hi:रमण इफेक्ट]] [[it:Effetto Raman]] [[ja:ラマン効果]] [[pl:Efekt Ramana]] [[pt:Efeito Raman]] [[ru:Эффект Рамана]] [[uk:Раманівське розсіювання]] [[zh:拉曼效应]]

Tillbaka till Ramanspridning.