Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Plagala tonarter''' (av grekiskans ''pla'gios'', sned, åt sidan) kallas de fyra nya kyrkotonarterna, som på [[Gregorius I]]:s tid tillades såsom under- eller sidoordnade de fyra äldre "[[Autentisk tonart|autentiska]]" tonarterna. De hade samma intervaller och sluttoner som dessa, men oktavomfånget var förskjutet en kvart lägre. Då en autentisk dorisk melodi därmed rörde sig inom omfånget d-d1, rörde sig en motsvarande plagala ("hypodorisk") i omfånget A-a, dock fortfarande med d som finalton (finalis). När på 1500-talet två nya autentiska tonarter tillades (på c och a), fick även dessa sina plagala motstycken (på g och e). Hela antalet kyrkotonarter blev därmed 12. [[Kategori:Musiktermer]] [[de:Plagaltonart]] [[en:Plagal mode]]

Tillbaka till Plagal tonart.