Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>[[Fil:EuropeanParliament.jpg|miniatyr|höger|180px|Europaparlamentet i [[Strasbourg]].]] '''Partigrupper i Europaparlamentet''' är grupper bestående av Europaparlamentariker. I vissa fall är partigruppen en formell representation för ett [[europeiskt parti]] i parlamentet, i andra fall är det en politisk koalition bestående av flera europeiska partier, nationella partier och oberoende politiker. [[Europaparlamentet]] är unikt bland överstatliga församlingar eftersom dess ledamöter organiserar sig efter ideologi snarare än nationell tillhörighet.<ref name="Hines2003">{{cite web|last=Hines |first=Eric |title=The European Parliament And The Europeanization Of Green Parties |publisher =Iowas universitet |date=2003 |url=http://myweb.uiowa.edu/ehhines/culturaldyamicshines.pdf |format=PDF |accessdate=2008-03-01}}</ref> Grupperna är inte partier, utan lösare koalitioner. Varje grupp har dock enats om ett par grundprinciper, och grupper som inte kan påvisa detta kan bli upplösta av parlamentets talman. Dessa grundprinciper faller inom olika kategorier, som omfattar hela spännvidden av olika politiska åsikter. Historiskt sett har de största partigrupperna i Europaparlamentet varit [[Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet|socialdemokratiska]] och [[Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater|konservativa]]. Partigrupperna får vissa ekonomiska och politiska fördelar gentemot de grupplösa ledamöterna i form av ekonomiskt bidrag och mer talartid. == Historia == [[Fil:2007 07 16 parlament europejski bruksela 02.JPG|miniatyr|höger|180px|Parlamentet har historiskt dominerats av [[Europeiska socialdemokratiska partiet|PES]] och [[Europeiska folkpartiet|EPP]].]] De första tre partigrupperna upprättades den [[23 juni]] [[1953]], under parlamentets första dagar. Dessa grupper var "Socialisternas grupp" (som slutligen blev [[Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet|PES]]), "Kristdemokratiska gruppen" (som slutligen blev [[Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater|EPP-ED]]) och "Gruppen liberaler och deras samarbetspartner" (som slutligen blev [[Alliansen liberaler och demokrater för Europa|ALDE]]). Efterhand som att parlamentet har utvecklats har nya grupper uppkommit. Icke-liberala medlemmar i den liberala gruppen lämnade partigruppen för att bilda "Europeiska demokratiska unionen" (som slutligen blev [[Unionen för nationernas Europa|UEN]]).<ref name="t1s3">[http://www.ena.lu?doc=4327&lang=2 Development of Political Groups in the European Parliament]</ref> När konservativa från [[Danmark]] och [[Storbritannien]] anslöt sig bildades "Europeiska konservativa gruppen", som efter ett par namnändringar till slut slogs samman med den kristdemokratiska gruppen.<ref name="t1s7">[http://www.europe-politique.eu/democrates-europeens.htm ED on Europe Politique]</ref> Vid det första [[Europaparlamentsvalet 1979]] hade ytterligare partigrupper upprättats, samtidigt som [[Europeiskt parti|europeiska partier]] uppkom som en ny typ av organisationer.<ref name="t1s34">[http://www.europe-politique.eu/groupe-du-parti-populaire-europeen-et-des-democrates-europeens.htm EPP-ED on Europe Politique]</ref> Historiskt har den konservativa gruppen och den socialistiska gruppen dominerat parlamentet. Dessa två grupper har också ingått samarbeten, vilket har kritiserats för att det inte finns någon riktig opposition. == Krav och privilegier == [[Fil:2007 07 16 parlament europejski bruksela 23.JPG|miniatyr|höger|180px|Det är parlamentets [[presidium]] som godkänner nya grupper.]] [[Fil:EP in chamber.jpg|miniatyr|höger|180px|Parlamentet har bestämt att kraven för partigrupperna ska höjas.]] Att arbeta tillsammans i en partigrupp gynnar de europeisk politiska partierna. Exempelvis har [[Europeiska fria alliansen]] (EFA), med sina fem parlamentariker, och [[Europeiska gröna partiet]] (EGP), med sina 37 parlamentariker, erhållit mer makt i parlamentet genom att tillsammans arbeta i partigruppen [[De gröna/Europeiska fria alliansen]] än om de hade jobbat självständigt var för sig. Ekonomiskt stöd från parlamentet och garantier om mandat i olika kommittéer är olika incitament som parlamentet använder sig av för att gynna partigrupperna.<ref name="IHT ITS"/> För att en partigrupp ska bli formellt erkänd i parlamentet måste den uppfylla vissa kriterier som fastslås i artikel 29 i Europaparlamentets arbetsordning.<ref name="Arbetsordning Artikel 29">{{cite web|title=Europaparlamentets arbetsordning: Artikel 29 : Bildande av politiska grupper |url=http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+RULES-EP+20080218+RULE-029+DOC+XML+V0//SV&language=SV&navigationBar=YES |publisher=[[Europaparlamentet]] |date=2008-02-14 |accessdate=2008-03-18}}</ref> Den regeln fastslår att en grupp måste ha valda Europaparlamentariker från minst en femtedel av medlemsstaterna. En grupp måste dessutom bestå av minst tjugo parlamentariker, som inte tillhör någon annan partigrupp, och ha en gemensam politisk agenda. Vid bildandet av en ny partigrupp måste parlamentets talman informeras.<ref name="Arbetsordning Artikel 29"/> Förutsatt att dessa kriterier uppfylls kan parlamentariker i teorin bilda vilken partigrupp de än vill. Detta sattes på prov när parlamentariker försökte att skapa en högerextrem grupp kallad [[Identitet, tradition och självständighet]] (ITS). Gruppen gav upphov till kontroverser, och andra parlamentariker uttryckte oro över att skattepengar skulle finansiera de högerextrema.<ref name="IHT ITS">{{cite web|last=Brunwasser|first=Matthew|title=Bulgaria and Romania bolster far right profile in EU Parliament|url=http://www.iht.com/articles/2007/01/14/news/right.php|date=2007-01-14|publisher=[[International Herald Tribune]]|accessdate=2007-07-07}}</ref> Försöken att blockera bildandet av ITS misslyckades, men de förhindrades från att erhålla viktiga positioner inom parlamentets kommittéer, en rättighet som är tänkt att omfatta alla parlamentets partigrupper.<ref>{{cite web|title=Far-Right Wing Group Sidelined in European Parliament |url=http://www.dw-world.de/dw/article/0,2144,2335201,00.html |publisher=[[Deutsche Welle]] |date=2007-02-02 |accessdate=2007-07-07}}</ref> Gruppen hade inte ens funnits i ett år, när den slutligen gick under på grund av interna konflikter mellan dess parlamentariker. För att förhindra att nya radikala grupper bildas i framtiden, beslutade [[Europaparlamentet]] den [[9 juli]] [[2008]] att höja kraven för bildandet av partigrupper.<ref name="EUbusiness nya krav">{{cite web|title = EU parliament moves to squeeze out radical parties |url=http://eubusiness.com/news-eu/1215613022.93/?searchterm=political%20groups |publisher=EUbusiness |date=2007-07-09 |accessdate=2007-07-14 |language=engelska}}</ref> De nya kraven innebär att det i framtiden krävs 25 ledamöter istället för 20, och att dessa måste representera minst en fjärdedel av medlemsstaterna, istället för en femtedel (med andra ord från sju olika medlemsstater istället för tidigare sex olika).<ref name="EUbusiness nya krav"/> De mindre partigrupperna, i synnerhet [[Unionen för nationernas Europa]] (UEN) och [[Oberoende/Demokrati]] (IND/DEM) som inte klarar de nya kraven, motsatte sig förslaget. 481 parlamentariker röstade för, medan 203 röstade emot och 26 avstod från att rösta.<ref name="EUbusiness nya krav"/> Beslutet träder i kraft efter [[Europaparlamentsvalet 2009]]. == Sammansättning == [[Fil:European Parliament political groups.svg|miniatyr|höger|180px|Nuvarande mandatfördelning.]] [[Fil:2007 07 16 parlament europejski bruksela 26.JPG|miniatyr|höger|180px|Ledamöterna är inte bundna vid partigruppens åsikter.]] {{EU-parlamentets mandatfördelning}} En grupp kan bestå av ett enda [[europeiskt parti]], så som [[socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet]] enbart består av [[Europeiska socialdemokratiska partiet]], eller kan den inkludera mer än ett europeiskt parti liksom flera separat anslutna nationella partier och ledamöter, så som [[Alliansen liberaler och demokrater för Europa]].<ref>{{cite web|title = Party Politics in the EU |publisher=civitas.org.uk|url=http://www.civitas.org.uk/eufacts/download/CIT.3.EU%20Political%20Parties.pdf |format=PDF |accessdate=2007-06-12}}</ref> Varje grupp utser en gruppledare, som benämns "ordförande" eller "koordinator", som bestämmer hur gruppen ska rösta i parlamentet. Gruppledarna från samtliga grupper möts i ordförandekonferensen, som även består av talmannen, för att besluta om frågor som berör [[Europaparlamentet]]s plenarsammanträden. Partigrupperna kan lägga fram motioner om resolutioner och justeringar om rapporter. En parlamentariker är aldrig bunden till att rösta på samma sätt som övriga ledamöter i partigruppen. I dagsläget finns det sju partigrupper. Fyra av dessa partigrupper, de konservativa, socialistiska, liberala och gröna partigrupperna, är generellt positivt inställda till en fördjupad, europeisk integration. Dessa partigrupper besitter tillsammans en överväldigande majoritet av parlamentet. == Partirelationer == [[Fil:Martin Schulz 2006.jpg|miniatyr|höger|180px|[[Martin Schulz]] är ordförande för socialdemokratiska PES.]] [[Fil:Horst Köhler und Hans-Gert Pöttering - Kirchentag Köln 2007 (7231).jpg|miniatyr|höger|180px|[[Hans-Gert Pöttering]], nuvarande talman, tillhör [[Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater|EPP-ED]].]] Parlamentet utser inte en regering på traditionellt sätt och dess politik har utvecklats till bifallande snarare än rådgivande handlingssätt.<ref name="Settembri"/> En enda partigrupp har aldrig någonsin haft egen majoritet i parlamentet.<ref name="Kreppel">{{cite web|last=Kreppel|first=Amie|title=The European Parliament and Supranational Party System|publisher =Cambridges universitetetspress|date=2002 |url=http://assets.cambridge.org/97805218/06251/sample/9780521806251ws.pdf |format=PDF |accessdate=2007-06-12}}</ref> De två största grupperna är [[Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater]]na (EPP-ED) och [[Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet]] (PES), som i huvudsak är baserade på [[Europeiska folkpartiet]] (EPP) respektive [[Europeiska socialdemokratiska partiet]] (PES). Dessa grupper har dominerat parlamentet till stor del under dess historia, och har tillsammans förfogat mellan 50 och 70 % av mandaten. Socialisterna var den enskilt största gruppen fram till 1999, då Europeiska folkpartiet tog över den rollen.<ref name="SOC history">{{cite web|last=|first=|title=History|publisher=Socialist Group website|date=|url=http://www.socialistgroup.eu/gpes/history.do?lg=en|format=|accessdate = 2007-11-11}}</ref><ref name="EPP history">{{cite web|title=EPP-ED Chronology - 1991-2000 |publisher=EPP-ED Group website |url=http://www.epp-ed.eu/group/en/chronology06.asp |accessdate=2007-11-07}}</ref> 1987 trädde [[Europeiska enhetsakten]] i kraft, som bland annat innebar att parlamentet behövde en bred majoritet för att besluta om de flesta frågorna. Därför enades Europeiska folkpartiet och socialisterna om en överenskommelse för att samarbeta i parlamentet.<ref name="EPP History">{{cite web|title=EPP-ED Chronology - 1981-1990|publisher=EPP-ED Group website|url=http://www.epp-ed.eu/group/en/chronology05.asp|accessdate = 2007-11-07}}</ref> Denna överenskommelse brukar benämnas som "den stora koalitionen" och, bortsett från parlamentets femte mandatperiod,<ref name="Watson interview"/> har den dominerat parlamentet, oavsett av behov. Den stora koalitionen ligger till exempel bakom överenskommelsen om att dela upp den femåriga mandatperioden för Europaparlamentets talman, så att socialisterna skulle utse talmannen under den första halvan av mandatperioden och de konservativa skulle utse talmannen för den andra halvan av mandatperioden, oavsett det egentliga valresultatet.<ref name="Settembri">{{cite web|last=Settembri |first=Pierpaolo |title = Is the European Parliament competitive or consensual ... "and why bother"? |url=http://www.fedtrust.co.uk/admin/uploads/FedT_workshop_Settembri.pdf |format=PDF |publisher=Federal Trust |date=2007-02-02 |accessdate=2007-10-07}}</ref> === Liberalernas position === [[Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp]]ledare Graham Watson har fördömt den stora koalitionen och har beskrivit liberalernas mål med följande ord: {{citat|Utmaningen för oss är inte bara att bryta den ingående konservatismen i den stora koalitionen, där ett förlorat EPP-Europa stöds av en socialistisk pudel för att kunna sno åt sig brödsmulorna på bordet. Vår utmaning är att bygga en ny samstämmighet kring liberaldemokratiska idéer.<ref name="ALDE formed">{{cite web|title=Speech by G. Watson to the ELDR Congress in Berlin |publisher=[[Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet|ELDR]] website |url=http://www.eldr.org/modules.php?name=News&file=print&sid=1167 |date=2007-10-26 |accessdate=2007-12-01}}</ref>}} Under parlamentets femte mandatperiod var det liberalerna som var involverade i den stora koalitionens avbrott. Europeiska folkpartiet bytte samarbetspartner från socialisterna till liberalerna, med syfte att undvika just socialisterna.<ref name="Watson interview">{{cite web|title = Interview: Graham Watson, leader of group of Liberal Democrat MEPs |url=http://www.euractiv.com/en/elections/interview-graham-watson-leader-group-liberal-democrat-meps/article-128543|publisher=Euractiv|date=2004-06-15|accessdate=2007-11-01}}</ref> Detta återspeglade sig också hos vem som blev parlamentets talman. Istället för att mandatperioden delades mellan socialisterna och de konservativa, delades den mellan liberalerna och de konservativa.<ref>{{cite web|title = European Parliament elects new president |url=http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/europe/398892.stm|publisher=[[BBC News]]|date=1999-07-20|accessdate=2007-11-01}}</ref> I början av nästkommande mandatperiod växte liberalerna till 88 mandat genom att skapa partigruppen [[Alliansen liberaler och demokrater för Europa]], bestående av inte enbart [[Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp]] utan också [[Europeiska demokratiska partiet]] och ett flertal separata nationella partier och parlamentariker. Partigruppen blev den största partigruppen någonsin bortsett från de konservativa och socialisterna.<ref name="ALDE formed">{{cite web|title=The Alliance of Liberals and Democrats for Europe is born|date=2004-07-14|publisher=Europaparlamentarikern Graham Watsons webbsida|url=http://www.grahamwatsonmep.org/news/000017/the_alliance_of_liberals_and_democrats_for_europe_is_born.html|accessdate=2007-10-07}}</ref> === Koalitionens avbrott === [[Fil:Prodi27032007.jpg|miniatyr|höger|180px|[[Socialliberalism|Socialliberalen]] [[Romano Prodi]] övertog efter [[kommissionen Santer]]s nederlag.]] Emellertid var liberalernas ingripande inte den enda orsaken till koalitionens avbrott. Det har förekommit tillfällen då riktiga vänster-högerpartipolitiska frågor har dykt upp, mest känd är [[kommissionen Santer]]s avgång. När de ursprungliga anklagelserna mot kommissionens budget uppkom riktades de först och främst mot socialisterna [[Édith Cresson]] och [[Manuel Marín]]. PES stöttade kommissionen och ansåg att frågan var ett försök av EPP att smutskasta deras parti inför [[Europaparlamentsvalet 1999]]. EPP avfärdade dessa anklagelser. Parlamentet övervägde att avslå gemenskapens budget, vilket [[Jacques Santer]] menade skulle innebära detsamma som en [[misstroendeomröstning]]. Socialistordföranden [[Pauline Green]] förordade parlamentarikerna att stödja kommissionen, medan EPP arbetade för det motsatta. Under denna tid utvecklades relationen mellan de två grupperna till att mer likna en traditionell regering-oppositiondynamik, med PES som förespråkare till den verkställande makten och EPP som opposition.<ref name="Ringe">{{cite web|last=Ringer |first=Nils F. |title=The Santer Commission Resignation Crisis |publisher=Pittsburghs universitet |url=http://aei.pitt.edu/2919/01/156.pdf |format=PDF |date=Februari 2003 |accessdate=2007-10-07}}</ref> 2004 var det ett annat anmärkningsvärt avbrott i koalitionen. Den uppstod vid nomineringen av [[Rocco Buttiglione]] som kommissionär med ansvar för rättvisa, frihet och säkerhet. Europeiska folkpartiet stöttade tillsättandet av Buttiglione, medan socialisterna, som också var kritiska mot kommissionens ordförande [[José Manuel Barroso]], var motståndare till Buttiglione. Tillsammans med liberalerna hindrade parlamentet för första gången i historien kommissionen från att tillträda. Barroso stod från början upp för sitt team och gav enbart mindre eftergifter, som avslogs av socialisterna. Europeiska folkpartiet krävde att om Buttiglione skulle försvinna så skulle även en socialistisk kommissionär offras för att upprätthålla balansen.<ref name="B reject">{{cite web|last=Bowley|first=Graham|title=Socialists vow to oppose incoming team : Barroso optimistic on commission vote |publisher=[[International Herald Tribune]] |url=http://www.iht.com/articles/2004/10/26/union_ed3__11.php |date=2004-10-26 |accessdate=2007-11-23}}</ref> Slutligen drog [[Italien]] tillbaka Buttiglione och föreslog istället [[Franco Frattini]]. Frattini vann förtroende från socialisterna och [[kommissionen Barroso]] godkändes till sist, dock efter den ursprungliga tidpunkten.<ref name="F instead">{{cite web|last=Bowley|first=Graham|title=SEU Parliament likely to accept commission : Barroso set to win with new team|publisher=[[International Herald Tribune]]|url=http://www.iht.com/articles/2004/11/17/union_ed3__6.php|date=2004-11-17|accessdate = 2007-11-23}}</ref> Politisering såsom ovanstående händelser har ökat, vilket bland andra [[Simon Hix]] vid [[London School of Economics]] har noterat:<ref name="Farrell Powerful">{{cite web|title=Professor Farrell: "The EP is now one of the most powerful legislatures in the world" |publisher=[[Europaparlamentet]] |url=http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?language=EN&type=IM-PRESS&reference=20070615IPR07837 |date=2007-06-18 |accessdate=2007-07-05}}</ref> {{citat|Vårt arbete visar att politik i Europaparlamentet har blivit mer och mer baserat kring parti och ideologi. Omröstningarna splittrar allt mer politikerna på vänster-höger-skalan, och sammanhållningen inom partigrupperna har ökat dramatiskt, i synnerhet under parlamentets fjärde och femte mandatperiod. Så det kommer troligtvis att bli politiska implikationer här också.}} == Se även == * [[Europaparlamentet]] * [[Europeiskt parti]] == Källor == <references/> == Externa länkar == * [http://www.alde.eu/ ALDE:s officiella webbplats] * [http://www.epp-ed.eu/ EPP-ED:s officiella webbplats] * [http://www.greens-efa.eu/ G/EFA:s officiella webbplats] * [http://www.guengl.eu/ GUE/NGL:s officiella webbplats] * [http://www.indemgroup.eu/ IND/DEM:s officiella webbplats] * [http://www.socialistgroup.eu/ PES:s officiella webbplats] * [http://www.uengroup.org/ UEN:s officiella webbplats] {{Europaparlamentets partigrupper}} {{EU-val}} {{EU-portalen}} [[Kategori:Europaparlamentet]] [[Kategori:Politiska partier i Europa]] [[Kategori:Partigrupper i Europaparlamentet| ]] [[ca:Grups del Parlament Europeu]] [[cs:Politická skupina Evropského parlamentu]] [[de:Fraktion im Europäischen Parlament]] [[en:Political groups of the European Parliament]] [[eo:Frakcio (Eŭropa Parlamento)]] [[fr:Groupe politique du Parlement européen]] [[is:Hópar á Evrópuþinginu]] [[it:Gruppi politici al Parlamento europeo]] [[pl:Frakcje w Parlamencie Europejskim]] [[ru:Фракции Европарламента]]

Tillbaka till Partigrupper i Europaparlamentet.