Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Pangermanism''' är en [[pannationell]] strävan att till ett helt, [[kultur]]ellt och i en eller annan form även [[politisk]]t, samla alla till den [[german]]ska stammen hörande [[nation]]er. Betydelsen av denna term är f.ö. tämligen skiftande. Än betecknas därmed germansk samkänsla och dess enighetsyttringar över huvud, så till exempel i en agitationsskrift ([[1902]]) av [[Bjørnstjerne Bjørnson]], än åter - och det torde oftast vara fallet - de [[Tysk|alltyska]] strävandena att samla och stärka "tyskheten" över hela jorden, varvid man stundom i begreppet "alltysk" inbegriper även [[Nederländerna]]s [[folk]] och de tre [[skandinavisk]]a nationerna. Sin medelpunkt i Tyskland hade dessa strävanden i det [[9 april]] [[1891]] stiftade [[Alltyska förbundet]] (''Alldeutscher Verband''; hette till juli 1894 ''Allgemeiner deutscher Verband''), vilket närmast ställde som sitt mål att fördjupa den tyska [[nationalkänsla]]n och att för tyska folket klargöra de uppgifter det genom sin världsmaktställning fått särskilt i främmande världsdelar. Förbundet strävade sålunda att främja en kraftig tysk [[kolonialpolitik]] - det bildades under intrycket av de eftergifter Tyskland genom fördraget med [[England]] 1890 gjort i fråga om tyska intressen i [[Östafrika]], och det ivrade även för tyskhetens upprätthållande bland tyska [[emigrant]]er till främmande länder, för inrättande och stödjande av tyska skolor i utlandet o.s.v. Vid sidan härav hade förbundet även verkat för tyskhetens stärkande inom [[Tyska riket]]s egna gränsmarker (mot [[Polen|polacker]] öster ut, [[dansk]]ar i [[Slesvig|Nordslesvig]] och [[Frankrike|fransmän]] i [[Elsass-Lothringen]]). Inom [[utrikespolitik]]en uppträdde alltyskarna som ivriga anhängare av den tysk-[[Österrike|österrikiska]] [[allians]]ens stärkande och som påyrkare av misstrogen kraftpolitik mot Frankrike och England; ej sällan hade deras strävanden antagit en [[Chauvinism|chauvinistisk]] prägel, som försvårat regeringens fredspolitik och väckt bekymmer i grannländerna, ej minst i Nederländerna och Danmark, där man fruktat, att alltyska ytterlighetsmäns [[annexion]]splaner genom förbundets [[agitation]] skulle vinna tillräcklig anslutning för att sätta dessa länders oberoende i fara. Förbundets ledande man var till sin död [[professor]] [[Ernst Hasse]] i [[Leipzig]] (född [[1846]], död [[1908]]); dess officiella organ var veckoskriften ''Alldeutsche Blätter.'' Jfr J.L. Reimer, ''Ein pangermanisches Deutschland'' (1905), F. Régamey, ''L'Allemagne à cheval'' (1907), och G. Schütte, ''Altyske Annexionslærdomme om dansk Land og Folk'' (1909). ==Se även== *[[Panslavism]] *[[Skandinavism]] *[[Nordism]] *[[Stortyskland]] *[[Germanism]] [[Kategori:Politiska åskådningar]] {{ugglan}} [[ca:Pangermanisme]] [[cs:Pangermanismus]] [[de:Pangermanismus]] [[en:Pan-Germanism]] [[es:Pangermanismo]] [[fi:Pangermanismi]] [[fr:Pangermanisme]] [[it:Pangermanismo]] [[ja:汎ゲルマン主義]] [[nl:Pangermanisme]] [[no:Pangermanisme]] [[pl:Pangermanizm]] [[pt:Pangermanismo]] [[ru:Пангерманизм]] [[simple:Pan-German movement]] [[sk:Pangermanizmus]] [[zh:泛日耳曼主義]]

Tillbaka till Pangermanism.