Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''''Otto'' Martin Torell,''' född [[5 juni]] [[1828]] i [[Varberg]], död [[11 september]] [[1900]] på Charlottendal, [[Liljeholmen]], var en banbrytande svensk geolog, zoolog och polarfarare. ==Biografi== Torell blev 1844 student i [[Lund]], 1853 [[filosofie doktor]], 1858 [[medicine kandidat]], 1860 adjunkt i [[zoologi]] och 1866 e.o. professor i zoologi och [[geologi]] vid [[Lunds universitet]]. Han var 1871-97 även chef för [[Sveriges geologiska undersökning]] (SGU). Han är främst känd för sina banbrytande insatser inom polarforskningens och istidsgeologin. Han reste 1856 en till [[Schweiz]] för att studera [[glaciär]]er, särskilt avseende frågan, om dylika fordom varit utbredda över [[Skandinavien]], och 1857 besökte han i samma syfte [[Island]]. År 1858 genomförde han, tillsammans med [[Adolf Erik Nordenskiöld]] och [[August Quennerstedt]], sin första färd till [[Svalbard]] och reste 1859 till [[Grönland]]. Dessa färder blev inledningen till de svenska polarexpeditionerna, och han var själv ledare för den första större, Svalbardsexpeditionen 1861. Denna expedition kan sägas ha grundlagt den vetenskapliga polarforskningen, som syftar till en allsidig vetenskaplig undersökning. Förutom [[geografi]]ska, geologi, zoologiska och [[botanik|botaniska]] studier utfördes även en förberedande undersökning till en gradmätning samt djupdraggningar, genom vilka man lyckades uppta bottenprov, innehållande ett rikt djurliv, från ända till 2 500 meters djup. Från ett så stort djup hade man förut erhållit endast [[foraminiferer]], och det stora intresse, som dessa fynd uppväckte, ledde till fortsatta undersökningar av de stora havsdjupen, i vilka forskare från en rad länder deltog och med vilka en ny era anses ha inletts för [[oceanografi]]n, geologin och den fysiska geografin. Torell var en av de första svenska forskare, som omfattade glaciärteorin, enligt vilken Skandinavien varit täckt av en [[inlandsis]], vilket han hävdar redan i sitt första arbete, ''Bidrag till Spetsbergens molluskfauna jemte en allmän öfversigt av arktiska regionens naturförhållanden och forntida utbredning'' (1859). I en inledning till [[Leonard Pontus Holmström]]s gradualavhandling ''Märken efter istiden, iakttagna i Skåne'' (1865) går Torell längre och menar nu, att inlandsisen från Skandinavien utbrett sig över hela det område öster och söder om [[Östersjön]], där [[flyttblock]] (erratiska block) förekommer. ''Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen'' i [[Haarlem]] hade 1865 utlyst en pristävling angående härstamningen av de främmande bergarter, vilka som lösa block förekommer vid Hondsrug i [[Noord-Holland]], och Torell inlämnade 1866-67 sitt svar, för vilket sällskapet tillerkände honom sin guldmedalj och 150 gulden, vilka belöningar han dock ej fick, eftersom han återtog manuskriptet för kompletteringar. Detta utfördes dock aldrig och han hade ännu vid sin död manuskriptet i behåll. Arbetet blev sålunda ej publicerat, men nämnde Holmström gjorde i en biografi över Torell en redogörelse för detta, i vilken det framgår att arbetet innehöll en utförlig behandling av flyttblocken i hela norra [[Europa]] samt bevis för, att dessa sammanhänger med en inlandsis som täckt detta område. Torells ''Undersökningar öfver istiden I'' (1872), ''II'' (1873) kan sägas återge prisskriftens innehåll i sammandrag. Av Torells övriga skrifter på glacialgeologins område kan nämnas ''On the Causes of the Glacial Phenomena in the North Eastern Portion of North America'' (1877), ''Undersökningar öfver istiden, III'' (1887) och ''Den ostbaltiska isalpen'' (1892). Under den tid han verkade i Lund lade han grunden till den geologiska institutionen, och under hans ledning utvecklades SGU till en erkänd vetenskaplig institution. Han var särskilt intresserad av geologins tillämpning för det praktiska livet, jordbruk, bergshantering m.m. och hade redan innan han blev institutionens chef låtit medverkat till grundläggande av den skånska [[cement]]industrin. För stenindustrins utveckling ordnade den undersökning av [[Malmfälten]], som på statens bekostnad utfördes 1875, och han utförde även en rad andra geologiska undersökningar på olika håll i landet. Av hans övriga uppsatser kan nämnas ''Om de geologiska forskningarne i Norge'' (1865), ''Bidrag till sparagmit-etagens geognosi och paleontologi'' (1867), ''Petrificata suecana formationis cambricæ'' (1870), ''Sur les traces les plus anciennes de l’existence de l’homme en Suède'' (1876), ''Om Sveriges vigtigaste kristalliniska bergslag och deras förhållanden till hvarandra'' (1882), ''Avlagringarne å ömse sidor om riksgränsen uti Skandinaviens sydligare fjelltrakter'' (1888) och ''Apatitförekomsterna i Norrbottens län'' (1890). Torell var ledamot av [[Vetenskapsakademien]] (1870), [[Lantbruksakademien]] (1872) samt en mängd andra in- och utländska lärda sällskap. Han den förste ordföranden för [[Geologiska Föreningen]], som vart femte år delar ut ett pris till Torells ära. Pristagare 2007 var [[Robert Lagerbäck]]. ==Minnesmärken och uppkallanden== När Torell 1875 framställde sina åsikter inför ''Deutsche geologische Gesellschaft'' blev han hårt kritiserad av de tyska geologerna, men redan efter några år var inlandsisteorin allmänt erkänd och antagen även i [[Tyskland]]. Vid Rüdersdorf utanför [[Berlin]] lät man som ett minnesmärke över honom uppresa ett av de större flyttblocken, med inskriptionen "Torell, schwedischer Geolog". Efter honom är på [[Svalbard]] uppkallade ''Torells land'', den mellan Bellsund och Hornsund belägna delen av Västsvalbard, på vars västra sida ''Torells glaciär'' utskjuter i havet; ''Torells berg'' på södra sidan av Braganzabukten innerst i Van Mijen Bay; ''Torell Valley'' (Torells dal), öster om Woodbay på norra Svalbard samt ''Kap Torell'' på Nordöstlandets sydsida vid Hinlopen Strait. I Varberg finns ''Otto Torells gata'', en förlängning västerut av Norrgatan. Vid dennas korsning med Västra Vallgatan är Torells födelsehus beläget, nu inrymmande [[Hotell Gästis]]. [[Edvin Öhrström]]s ''Torellmonumentet'' kan ses väster om Brunnsparken intill Galleria Trädgården. ==Källor== {{ugglan|artikel=Torell, Otto Martin|url=http://runeberg.org/nfci/0207.html}} {{DEFAULTSORT:Torell, Otto Martin}} [[Kategori:Födda 1828]] [[Kategori:Avlidna 1900]] [[Kategori:Varbergare]] [[Kategori:Svenska geologer]] [[Kategori:Svenska zoologer]] [[Kategori:Polarforskare (Arktis)]] [[Kategori:LVA]] [[Kategori:LLA]] [[Kategori:Män]] [[de:Otto Martin Torell]] [[en:Otto Martin Torell]] [[es:Otto Martin Torell]] [[ru:Торелль, Отто Мартин]]

Tillbaka till Otto Torell.