Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude> {{infoga|Musikal#Historia och utveckling}} '''Musikalhistoria''' avser [[musikal]]ens historia. Den första musikalen i [[USA]] anses vara ”[[The Black Crook]]” som hade preimär på [[Broadway]] [[teateråret 1866|1866]]. Den var fem timmar lång och det var bara några av sångerna som var nyskrivna. Samma år hade ”[[The Black domino/Between you, me and the post]]” premiär och nu myntades begreppet ”musical comedy”. Paret [[Edward Harrigan|Harrigan]] och [[Tony Hart|Hart]] producerade hundratals musikaler på [[1880-talet]] som beskrev vardagslivet i [[New York]]. Bättre transporter och gatubelysning på kvällarna gjorde att en allt större publik hittade till teatrarna. På [[1890-talet]] började amerikanska musikaler spelas i [[London]] och det första engelska musikalskapandet tog fart. Snart började musikalerna från [[England]] spelas i [[USA]] ==1920-talet== Musical comedy i [[1920-talet]]s USA var påverkat av [[operett]]ens elegans och melodier och [[vaudeville]]ns stereotypa danser och enkla sånger. Det handlade oftast om ett par som skiljs åt i [[akt]] ett och återförenas i akt två. Det brukade finnas en [[romantisk]] kärleks[[duett]] och något [[komisk]]t inslag. Flickorna dansade på led och sjöng med höga bensparkar. Fast i England fick man inte sparka för högt på grund av [[censur]]en. Det fanns regler för hur många [[tum]] benen fick lyftas över scengolvet. I USA var den populäraste producenten [[Florenz Ziegfield]] och han satte upp musikaler skrivna av storheter som [[Irving Berlin]] ([[White Christmas]]), [[George Gershwin]] ([[Porgy and Bess]]) och [[Oscar Hammerstein]] ([[Sound of music]]). [[teateråret 1927|1927]] kom [[Showboat]], Teaterbåten, med musik av [[Jerome Kern]]. Nu hade handlingen börjat betyda mer och det fanns ett tydligt samband mellan musik och handling. Att man nu kunde göra [[ljudfilm]] var viktigt för att nå ut till publiken. Det blev en stor succé. ==1930-talet== På [[1930-talet]] dominerade glittermusikalen i USA med [[stepp]]ande dansflickor, plymer och påkostade finaler. Kända [[jazzmusiker]] levererade massor av sånger och många starka refränger som räknas till jazz-standards idag (verserna finns ofta inte med längre). Men det fanns undantag, som [[Blodsbröder]], med en häpnadsväckande vardagsrealism och inga dansflickor. Det bästa från Broadway spelades även på [[West End]] i [[London]]. ==1943-1968== Åren från [[teateråret 1943|1943]] ([[Oklahoma!]]) till [[teateråret 1968|1968]] ([[Hair]]) kan räknas som guldåren för Broadwaymusikalerna. Oklahoma var revolutionerande eftersom den hyllade det förgångna USA på ett humoristiskt och sentimentalt sätt. Det handlade om enkla och vardagliga människor utan pampigt öppningsnummer, som man var van vid. Vid den här tiden började man slopa ordet ”comedy” och använde bara benämningen ”musical”. 1957 hade [[West side story]] premiär(Bernstein/Sondheim). Temat var [[Romeo och Julia]] och miljön var fattigkvarteren i [[New York]]. Vardagsrealismen var stor. Nu blev dansen en viktig del av handlingen och musiken mer dramatisk. De mest framgångsrika musikalskaparna på [[1960-talet]] var [[John Kander]] och [[Fred Ebb]]. De upptäckte [[Liza Minnelli]] och blev stora med musikalen [[Cabaret]] [[1966]], som utspelade sig i [[1930-talet]]s [[Tyskland]]. En karaktäristisk dansstil utvecklades med koreografen [[Bob Fosse]]. Det blev också populärt att göra musikaler på kända romaner. En av dem var Oliver som byggde på [[Charles Dickens|Dickens]] [[Oliver Twist]]. Nu började man fundera över hur realistisk musikalen kunde bli och en del experimenterade med [[ironi]], bland annat över [[Vietnamkriget]] (”[[Oh what a lovely war!]]”). 1968 kom musikalen Hair i sann [[hippie|hippieanda]]. Nu hade [[rockmusik]]en tagit sig in i musikalerna liksom [[drog]]kulturen. Hair skulle vara en protest mot [[Vietnamkriget]] men handlingen blev otydlig och det de flesta mindes från förställningen var att alla var nakna på slutet… En enormt populär musikalfilm var ”[[Rocky Horror Picture show]]” som drev med sex, kärlek, [[sadism]] med mera. Filmen fick snabbt [[Kult (slang)|kultstatus]] och de mest hängivna fansen klädde sig som sina idoler, lärde sig danserna och tog med sig [[vattenpistol]]er, dagstidningar och andra prylar för att göra filmen mer levande. ==1970-talet== [[Andrew Lloyd Webber]]s första stora musikal hette ”[[Joseph and the amazing technicolor dreamcoat]]” och handlade om [[Gamla testamentet]]s [[Josef, Jakobs son|Josef]] som kunde tyda drömmar. Den skrevs från början till en skolföreställning men blev snabbt en succé. Det var hans första samarbete med [[Tim Rice]]. [[Teateråret 1971|1971]] skrev paret [[Jesus Christ Superstar]], som kallades för [[rockopera]]. Den beskrev [[Jesus]] sista dagar och blev gillad av hippiekulturen, som såg Jesus som en [[revolutionär]] mot [[etablissemang]]et. [[Kristendom|Kyrkan]] protesterade eftersom musikalen slutar när Jesus dör på [[Korsfästelse|korset]] - [[uppståndelsen]] finns inte med. [[A Chorus Line]] som hade premiär [[teateråret 1975|1975]], slog ett slag för dansen. Koreografen och regissören [[Michael Bennett]] intervjuade dansare om deras liv och drömmar och gjorde en musikal av materialet. Det hela utspelar sig på en [[audition]] och dansarna får presentera sig en och en genom sång och dans. Den [[soul]]inspirerade [[Dreamgirls]] var en annan av Bennets produktioner. Originaluppsättningen hade bara svarta artister och den stora stjärnan var [[Jennifer Holliday]]. Handlingen utspelar sig kring en tjejgrupp som vinner en talangtävling. Holliday spelar en medlem i gruppen som ersätts på grund av sitt utseende. Det sägs att handlingen är inspirerad av när [[Diana Ross]] slutade i gruppen the [[Supremes]]. När musikalen [[Evita (musikal)|Evita]] kom [[teateråret 1978|1978]], skriven av samma par, var det många som förvånades av att det gick att göra musikal av [[politik]]. Men den blev väldigt populär och efter detta krävde musikalpubliken mer handling och det gick allt sämre för de gamla glittermusikalerna. När Webber och Rice gav sig på att skriva en musikal om katter, baserat på en [[dikt]]bok av [[nobelpristagare]]n [[T.S. Eliot]], var de många som skrattade. De anade inte att [[Cats]] ([[teateråret 1981|1981]]) skulle bli en av de största musikalsuccéerna. ==1980-talet== Under det glada [[1980-talet]] blev det populärt med enormt påkostade scenerier och teaterarna försökte överträffa varandra med olika spektakel som till exempel [[helikopter|helikoptrar]], bilar, [[rullskridskor|Rullskridsko]]banor, fallande [[ljuskrona|ljuskronor]] med mera. Många av musikalerna baserades på [[roman]]er. Webber kom att dominera musikalscenerna stort under 1980-talet med musikaler som [[Starlight Express]] (om [[tåg]], med skådespelarna på rullskridskor), [[Sunset Boulevard (film)|Sunset Boulevard]] och förstås [[the Phantom of the Opera]]. Han är fortfarande verksam och har en enorm kontroll över sina verk. Från Frankrike kom en stor succé [[teateråret 1985|1985]] med [[Les Misérables]], byggt på en roman av [[Victor Hugo]]. Dess skapare [[Alain Boublil|Boublil]] och [[Claude-Michel Schönberg|Schönberg]] har också skrivit [[Miss Saigon]] (om kärlek under Vietnamkriget) och [[Martin Guerre (musikal)|Martin Guerre]] ([[Frankrike|franskt]] [[1700-tal]]). I slutet av 1980-talet började [[Disney]] konkurrera om musikalscenerna. Välbesökta filmer blev påkostade scenproduktioner och besökarna strömmade till bland annat [[Skönheten och odjuret]] och [[Lejonkungen]]. ==1990-talet== Under [[1990-talet]] fanns det de som tyckte att musikaler inte behöver vara kostsamma scenproduktioner. Det kom flera musikaler med nästan ingen [[scenografi]] och med sparsamma kostymer. Små teatrar satte upp egna musikaler och det blev allt viktigare att skådespelarna kunde sjunga. Samtidigt satsades det enormt mycket på de stora teatrarnas musikaler. I Sverige hade [[Kristina från Duvemåla]] premiär i [[Malmö]] [[teateråret 1995|1995]] och det var en enormt stor produktion. Det blev populärt med [[cirkusartist]]er och [[akrobat]]er i musikalsammanhang, vilket vi även kunde se i till exempel Cats hösten [[teateråret 2006|2006]] på [[Göteborgsoperan]]. Musikalen [[Rent (musikal)|Rent]] hade premiär [[teateråret 1993|1993]]. Den kan räknas som en nutida rockopera och har lånat sin berättelse från operan [[La Bohème]]. Musikalen handlar om ungdomar i [[1990-talet]]s [[New York]] och om kärlek, [[droger]] och [[aids]]. Kompositören [[Jonathan Larson]] dog själv i AIDS innan musikalen hade premiär. Filmen Rent kom [[filmåret 2006|2006]]. ==2000-talet== I början av [[2000-talet]] blev det alltmer populärt att göra musikaler med musik från kända [[popgrupp]]er. Exempel på det är [[Mamma Mia!]] ([[Abba]]), [[We will rock you]] ([[Queen]]), [[All shook up]] ([[Elvis]]) och [[All you need is love]] ([[Beatles]]). Denna stil kallas ibland “Jukeboxmusikaler”. Popmusiker har också börjat skriva musikaler, t.ex. [[Elton John]] ([[AIDA (musikal)|Aida]]). Ett nytt ansikte på musikalhimlen är [[Jason Robert Brown]] som skrivit musikalerna [[Songs for a new world]] och [[Last five years]]. Han är väldigt omtyckt inom musikalkretsar. Musikalfilmen har också fått en renässans både med scenproduktioner som görs om till film och med nya musikalfilmer. Den störste amerikanske musikalskaparen idag heter [[Stephen Sondheim]]. Han har alltid gått sin egen väg och verkar inte vara intresserad av att bli populär. Trots det stora antalet musikaler han har skrivit, är det få som kan nynna hans sånger. Det är inte heller hans mål att sångerna ska kunna tas ur sitt sammanhang. Han har bara skrivit en enda hitlåt: ”[[Send in the clowns]]” från [[A little night music]] (byggt på den svenska filmen [[Sommarnattens leende]]). Sondheim började som textförfattare till [[West Side Story]] men från [[teateråret 1962|1962]] och ”[[A funny way happend on the way to the Forum]]” skriver han både text och musik. Bland hans musikaler kan nämnas [[Company]] (om förhållanden), [[Sweeny Todd]] (om en mördande [[barberare]]) och [[Into the Woods]] (om kända [[saga|sagofigurer]]). Numera finns det få som tar chanser, som med ”[[Avenue Q]]” med dockor i rollerna. Annars görs mest musikaler med en grund i sådant som folk känner igen, till exempel kända filmer, klassiska romaner, känd musik eller helt enkelt musikaler som redan gått tusen gånger. Idag finns inte enskilda producenter som satsar på en musikal, utan det är [[sponsor|sponsorerna]] som styr pengarna. Allt oftare får de nya musikalerna börja i en liten skala off-Broadway för att kunna växa sig stora innan man satsar på den större publiken. Ett exempel är [[Wicked]] som hade premiär i [[San Francisco]] men som sedan blev en stor succé på Broadway. [[Kategori:Musikteater]] [[Kategori:Kulturhistoria]]

Tillbaka till Musikalhistoria.