Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude> {{Kristendom}} {{Religionshänvisning}} '''Kristendom''' ([[grekiska]]: Χριστιανισμός, från ordet Xριστός (''Christós'', [[Kristus]]) är den [[religion]] som utgår från [[tro]]n på [[Jesus|Jesus från Nasarets]] [[Jesu undervisning enligt Nya testamentet|lära]], [[Jesu liv enligt Nya testamentet|liv]], [[korsfästelsen|död]] och [[uppståndelsen|uppståndelse]] så som det återges i [[Nya Testamentet]], andra delen av kristendomens heliga skrift, [[Bibeln]]. Kristendomens anhängare anser att Jesus är den utlovade [[Messias]]/[[Kristus]]. Kristendomen uppfattar sig som en gemenskap i Kristus, sammanhållen av [[tro]]n, [[sakrament]]en och [[bön]]en. Kristendomen är idag [[Lista över trosuppfattningar efter antalet bekännare|världens största religion]] med omkring 2,1 miljarder anhängare, eller 33% av världens befolkning år [[2007]] (17,33 % av jordens befolkning är [[katoliker]], 5,8 % [[protestanter]], 3,42 % [[ortodoxa]] och 1,23 % [[anglikaner]]). Precis som [[judendom]]en och [[islam]] rankas kristendomen som en [[abrahamitisk religion]]. Genom [[mission]]sarbete och [[kolonisering]] spred sig kristendomen för det första i [[Mellanöstern]], [[Nordafrika]], [[Europa]] och delar av [[Indien]], och senare till hela världen. Den är idag statsreligion i sexton länder. ==Kristen tro== Trots vägande skillnader mellan tolkningar och uppfattningar delar de kristna en mängd föreställningar som menas vara essentiella för deras tro. ===Synd=== {{Huvudartikel|Synd}} Kristna kategoriserar många former av mänskligt beteende som "[[synd]]"; en term som används för att beskriva en handling som bryter mot någon av reglerna i Bibeln. I enlighet med Jesu ord refereras synden redan till en sinnesförfattning snarare än en specifik handling – någon tanke, ett ord eller en handling bedömd som omoralisk, skamlig, vådlig eller fjärmande kan benämnas som syndfull. Det är alltså inte i de synliga gärningarna som synden - det som avviker från det heliga och fläckfria - uppstår, utan redan i vad människan beslutar sig för i hjärtat, om detta avviker från lagen - de tio budorden. ===Jesus Kristus=== {{huvudartikel|Jesus}} Det mest centrala i en [[kristen]] persons liv är den fasta [[tro]]n på [[Jesus från Nasaret|Jesus]] som "Guds son" och [[Messias]] eller "[[Kristus]]". Titeln "Messias" kommer från det [[hebreiska]] ordet מָשִׁיחַ (''māšiáħ'') med betydelsen "smord". Det [[grekiska]] ordet Χριστός (''Christos'') är en direkt översättning från hebreiskan. Kristna tror att Jesus som Messias blev utsedd av [[Gud]] till härskare och frälsare av mänskligheten, och menar att Jesu ankomst fullbordade [[Messiasprofetior och Jesus|messiasprofetiorna]] i [[Gamla Testamentet]]. Den kristna föreställningen av Messias skiljer sig avsevärt från det samtida [[judisk]]a begreppet. Kärnan i kristen tro är att de [[synd]]iga människorna genom Jesu död och [[uppståndelse]] kan bli [[Försoning|försonade]] med Gud och till följd erhålla [[frälsning]] och löftet om [[livet efter detta|evigt liv]]. Genom att bekänna Jesus Kristus som Herre och tro på hans uppståndelse från de döda ([[Romarbrevet]] 10:9) får den troende frukterna av Jesu frälsargärning. De kristna tror att Jesus kommer att återvända till jorden inför [[domedagen]], för att hämta hem de frälsta och för att styra över jorden som den konung han är. Han skall komma på himmelens skyar och "skilja de onda från de goda". Enligt [[Matteusevangeliet]] och [[Lukasevangeliet]] avlades Jesus av [[Den Helige Ande]], och föddes av [[Jungfru Maria]]. Ringa är känt om Jesu barndom i de [[Kanon (religion)|kanoniska]] evangelierna. Jämförelsevis är hans vuxna liv, och i synnerhet sjudagarsperioden innan hans död väldigt väldokumenterad i Nya Testamentets [[evangelier]]. De bibliska redogörelserna för Jesu verksamhet inbegriper [[dop]]et, [[mirakel]], [[Bergspredikan|predikan]], [[Parabel (liknelse)|liknelser]], [[Jesu undervisning enligt Nya testamentet|budskap]] och gärningar. ====Jesu död och uppståndelse==== {{huvudartikel|Jesu uppståndelse}} [[Fil:CzechowiczSzymon.1758.Zmartwychwstanie.jpg|miniatyr|höger|Jesu uppståndelse.]] Jesu uppståndelse är en för den absoluta majoriteten av alla troende kristna central händelse som, enligt Nya testamentet, ägde rum på [[påskdagen]]s morgon, sannolikt runt år 30. Jesus [[korsfästelse|korsfästes]] klockan 9 mitt emellan två brottslingar. Klockan 12 föll ett mörker, som varade ända till Jesu död klockan 15. För att förvissa sig om att Jesus verkligen var död, genomborrade en romersk soldat honom med en lans. (Matteusevangeliet 27:32-56; Markusevangeliet 15:21-41; Lukasevangeliet 23:26-49; Johannesevangeliet 19:17-37). En högt uppsatt man vid namn [[Josef från Arimataia]] begravde Jesus i en klippgrav och rullade en sten för ingången. Pontius Pilatus beslutade på begäran av de judiska religiösa ledarna att graven skulle förseglas och vaktas (Matteusevangeliet 27:57-66). På söndagens morgon besökte några kvinnor graven, och fann den då öppen och tom. De mötte änglar som sade att Jesus lever. Fler än 500 lärjungar fick enligt uppgift sedan se honom levande (1 Korinthierbrevet 15:3-8). De fick tillfälle att ta i honom och se honom äta (Lukasevangeliet 24:36-43) och de fick se honom vid flera olika tillfällen under fyrtio dagar ([[Apostlagärningarna]] 1:3). (Uppståndelsen beskrivs i Matteusevangeliet 28; Markusevangeliet 16; Lukasevangeliet 24; Johannesevangeliet 20-21; Apostlagärningarna 1:1-11; 1 Kor. 15:3-8.) Det är [[Paulus]] som först talar om den uppståndne Kristus (breven skrevs före evangelierna). Han nämner inte den tomma graven,(I 1 Kor 15:3-7 använder Paulus en gammal trosbekännelse som bland annat säger att "han blev begravd och uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna". Judarna syn på uppståndelsen var fysisk och det första tecknet på uppståndelse för dem var benen. Man samlade, sedan köttet ruttnat bort, de avlidnas ben och lade dem i lådor som skulle bevara dem till uppståndelsen vid världens slut. Alltså vore det för Paulus en motsägelse om han skulle ha sagt att Jesus var kvar i graven och ändå uppstod.) och hans infallsvinkel förefaller mera renodlat andlig. Evangelierna beskriver en gestalt av "kött och ben" (Lukasevangeliet 24:39) som själv ber om något att äta (och äter det) och som [[Tomas (apostel)|Tomas]] kan vidröra (Johannesevangeliet 20:27, Lukasevangeliet 24:41-43). I och med Jesu död på korset slöts ett nytt [[förbund]] mellan [[Gud]] och människan – nu kunde var och en personligen komma till Gud och få gemenskap med honom. När Jesus dog och uppstod igen, öppnade han en ny levande väg till Gud åt människan. Han dog och fick liv igen för att härska över både döda och levande, och var och en som tror på honom får [[förlåtelse|syndernas förlåtelse]] genom hans namn. ===Frälsning=== {{huvudartikel|Frälsning}} [[Frälsning]] är ett grundbegrepp inom kristen [[teologi]]. Det beskriver hur människan till kropp och själ räddas från synd, lidande och död till evigt liv i gemenskap med Gud i [[himmelriket|himmelen]]. Detta skedde genom att Jesus dog för människornas synder och uppstod igen. ''"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv"''. ([[Johannes 3:16|Johannes evangelium 3:16]], även kallat ''Lilla Bibeln''.) Olika kristna traditioner betonar även [[sakrament]]en - främst [[dopet]] och [[nattvarden]] - samt goda gärningar som medel att ta emot frälsningen. Frälsningen kommer att fullbordas på [[domedagen|yttersta dagen]]. Människan har i alla tider lidit under [[sjukdomar]], [[naturkatastrof]]er, sin egen och andras ondska och svagheter - det som kristen tro kallar [[synd]], och ytterst sett [[döden]]. Kristendomen har ett hopp om att vi kan befrias från detta. Människans lidande uppstod enligt kristen tro genom att människan vände sig bort från Gud, all godhets källa. Vänder man sig bort från honom, blir det mörkt. Guds vilja är god, och vänder man sig bort från hans vilja, gör man det onda. Detta var just vad som skedde i människosläktets urhistoria - en händelse som kallas [[syndafallet]]. Syndafallet fick alltså genomgripande och ödesdigra konsekvenser för hela världen alltsedan dess. Detta beskrivs i [[Första Mosebok]] och i [[Romarbrevet]] - ett kapitel som tolkas olika bokstavligt av olika kristna. Gud har alltså på ett objektivt sätt förvärvat frälsning åt alla människor. Men för att frälsningen skall komma den enskilde till del, måste den tas emot. Det främsta sättet att göra detta på, och som de allra flesta kristna betonar, är genom tro. Tro betyder här framför allt att ha tillit till Jesus. Den som litar på Jesus och på att han kommer att frälsa honom eller henne, kommer också att bli frälst. ===Treenigheten=== [[Fil:Botticelli Trinity.jpg|miniatyr|höger|'''Treenigheten''', målning av [[Sandro Botticelli|Botticelli]], 1465-1467.]] :''Huvudartiklar: [[Treenighetsläran]] och [[Trinitarisk teologi]]'' [[Treenighetsläran]] är läran om kristendomens [[Gud]]sföreställning. Enligt den är [[Gud]] en enda till sitt väsen, men samtidigt tre ''hypostaser'' eller ''personer'' — [[Fadern]], [[Sonen]] ([[Jesus Kristus]] enligt sin [[preexistens|preexistenta]] natur) och Anden ([[Den Helige Ande]]). Principen om tre ''hypostaser'' möjliggjorde för Jesus att nedstiga till jorden samtidigt som Gud var kvar i himlen, även om det ändå finns en enda Gud i [[Tio Guds bud|första budet]]s mening. Treenighetsläran stöds av de flesta kristna kyrkor och samfund, både de västliga ([[Katolska kyrkan|katolska]] och [[Protestantism|protestantiska]]) och de östliga kyrkorna ([[Ortodoxa kyrkan]]) liksom de förkalcedonensiska eller orientaliska kyrkorna, men förnekas av andra rörelser som också åberopar [[Bibeln]] som sin inspirationskälla. I antiken främst [[Arianer]], och i nutid exempelvis [[Jehovas vittnen]], [[Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga]] och [[Unitarism]]en. Från de andra [[abrahamitiska religionerna]], [[judendom]] och [[islam]], kritiseras treenighetsläran för att undergräva den för alla dessa tre religioner mycket grundläggande [[monoteism|monoteistiska]] bekännelsen. Treenighetsläran växte fram successivt under de första århundradena, med anspråk på att uttrycka och sammanfatta [[apostlarna]]s och [[profeterna]]s, alltså Bibelns, lära om Gud. De bibliskt orienterade kritikerna av läran menar dock att man dragit felaktiga och alltför långtgående slutsatser av materialet. ====Antitrinitarism==== :''Huvudartiklar: [[Antitrinitarism]] och [[Kritik mot Treenighetsläran]]'' Ett antal rörelser förnekar treenighetstanken, däribland [[Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga]], [[Jehovas vittnen]], [[swedenborgianism]]en och [[unitarism]]en, på grund av en sträng tolkning av första budet. Den anses vidare bryta mot judendomens och [[Gamla Testamentet]]s strikta [[monoteism]], som Jesus själv bekände sig till (”Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en,” ([[Markusevangeliet|Mark. 12:29]]) och "Gud har förhärligat sin ''tjänare'' Jesus,"([[Apostlagärningarna|Apostlagärningarna 3:13]]). Kritiker menar att vad Jesus och de första kristna trodde skiljer sig mycket från treenigheten, som lärs ut i kyrkorna i dag. Vissa avvisar även tron på Jesus som Gud, och tror istället på honom som en stor [[profet]], en perfekt skapad människa eller som [[Messias]]. Enligt [[arianism]]en är Sonen (Jesus Kristus) ett skapat väsen, den första och högsta av alla skapade varelser, men inte en gud (även om han kunde uppfyllas av Den Helige Ande för att utföra under). Det har funnits en tid när Guds Son ännu inte skapats. Fadern (Gud) har skapat Sonen ur intet, senare än vid tidens början. Även om Sonen är Faderns fullkomligaste verk är de väsensskilda och Guds Son kallas Son endast i samma mening som människorna kallas Guds folk. Treenigheten nämns inte explicit i [[Bibeln]]. ''The New Encyclopædia Britannica'' säger: ”Varken ordet treenighet eller den uttryckliga läran förekommer i Nya testamentet.” Enligt bibelforskaren, professor [[Bart D. Ehrman]], uppfattar inte flertalet författare av Nya Testamentet att Jesus själv var Gud. Det finns flera verser i [[Nya Testamentet]] som vid första anblicken kan framstå som motsatta treenighetsläran. De har på olika vis förklarats eller tolkats av kyrkofäderna och andra under historiens lopp, ofta som svar på heretiska tendenser och med hänvisning till den ovan nämnda spänningen mellan motsatser. Redan i den [[Fornkyrkan|äldsta kyrkan]] ([[100-talet]] och [[200-talet]]) uppträdde åtskilliga som i strid med den kyrkliga treenighetsläran som då utvecklades påstod antingen att endast Fadern är [[Gud]], men Sonen och Anden endast opersonliga krafter ([[dynamism]]), eller att Fadern i egen person blivit människa och lidit döden för människornas [[synd]]er ([[patripassianism]]). Med ett gemensamt namn kallades de ''[[Monarkianism|monarkianer]]'', eftersom deras valspråk var ”monarchiam tenemus” (vi håller fast vid Guds enhet). I [[Reformationen|reformationstidevarvet]] uppträdde (i synnerhet i [[Italien]], [[Tyskland|Sydtyskland]] och [[Schweiz]]) en hel rad av [[protestant]]iska antitrinitarier, även kallade [[Unitarism|unitarier]] (av latin ''unitas'', ’enhet’), som också försökte bekämpa den kyrkliga treenighetsläran. De förnämsta bland dem var Hetzer, Denck och Campanus samt [[Miguel Serveto]], som brändes på [[bål]] [[1553]]. Den mest utbildade antitrinitariska [[unitarism]] finns dock hos [[Socinianism|socinianerna]]. Under 1800- och 1900-talen har unitarismen brett ut sig särskilt i [[Nordamerika]] och [[Storbritannien]]. ===Bibeln=== [[Fil:Bible-KJV.JPG|miniatyr|höger|'''Bibeln''', [[King James Bible|King James Version]].]] {{huvudartikel|Bibeln}} [[Bibeln]] (latin ''Bíblia''), av [[grekiska]] (τα) βιβλία ’böcker(na)’, är de kristnas heliga skrift, vilken utgörs av en samling böcker vars skrifter tillkommit under en tidsrymd av omkring 1600 år, från cirka [[1500 f.Kr.]] till cirka [[100|100 e.Kr.]] (enligt religionsvetenskapen från cirka [[1000 f.Kr.]]). Bibeln är indelad i två delar; dels [[Gamla Testamentet]] som handlar om världens uppkomst, det judiska folkets historia, en del poesi och många profetior om vad som ska hända (eller som redan har hänt, eftersom det var länge sedan som det skrevs ned), dels [[Nya Testamentet]] som handlar om Jesu liv och förkunnelse samt de första kristna församlingarnas tillväxt och utbredning i det [[Romarriket|romerska riket]]. Även i Nya Testamentets sista bok är profetior nedskrivna, gällande bl a [[Yttersta domen]] och Jesu återkomst. Gamla Testamentet utgörs av judendomens heliga skrift, [[Tanach]]. Förutom de av samtliga [[samfund]] och judendomen godkända 39 böckerna i den hebreiska Bibeln (GT), finns även "[[tillägg till Gamla Testamentet]]", som betecknas på skiftande sätt av kristna trossamfund, och varav elva böcker finns med i [[Bibel 2000]]. Reformatoriska kyrkor kallar dessa skrifter för "Gammaltestamentliga [[apokryf]]er" (apokryf = ’fördold’), medan den [[Katolska kyrkan]] kallar tio av dem för [[deuterokanonisk|deuterokanoniska böcker]] (deutero = ’andra’). Antalet skrifter i detta tillägg varierar inom [[Ortodoxa kyrkan]] och kyrkorna i Orienten. Dessa skrifer fanns med i den kanon som fastslogs av koncilierna i Hippo och [[Kartago]] år [[393]] och [[397]], och bekräftades av Katolska kyrkans koncilium i [[Trient]] år [[1545]]-[[1563]]. Förutom Nya Testamentet finns det ett antal böcker från efterapostolisk tid, som av kristna samfund räknas som "apokryfer" i meningen att de inte är normativa för kristen tro och liv. Flertalet av dessa är av [[gnostisk]] härkomst, det vill säga de härrör ur en inriktning som inom kristendomens dominerande grenar kom att bedömas som irrlärig. En sådan är [[Thomas barndomsevangelium]]. Några av apokryferna var föreslagna att godkännas när man i slutet av 300-talet skulle slå fast Bibelns kanon, bland andra diskuterades [[Petrusapokalypsen]] och [[Hermas Herden]]. Den äldsta kristna förteckningen över auktoritativa skrifter, den så kallade Muratoriska kanon från slutet av 100-talet, överensstämmer med Nya Testamentet som vi känner det idag, förutom att några av de kortaste breven saknas. ====Romersk-katolsk tolkning==== Under [[antiken]] utvecklades två skolor inom bibeltolkning i [[Alexandria]] och [[Antiochia vid Orontes|Antiochia]]. Alexandrinsk tolkning, exemplifierad av [[Origenes]], tenderade att läsa Skriften [[allegori]]skt, medan Antiochisk tolkning höll fast i en [[bokstavstro]]gen bemärkelse. De menade att andra betydelser (''theoria'') inte kunde accepteras om de inte baserades på en bokstavlig betydelse. <ref>Kelly. ''Early Christian Doctrines''. sid. 69-78.</ref> [[Romersk-katolska kyrkan|Romersk-katolsk]] [[teologi]] skiljer på två bemärkelser av den heliga skriften: den bokstavliga och den [[andlighet|andliga]]. <ref>Katolska kyrkans katekes, [http://www.vatican.va/archive/catechism/p1s1c2a3.htm#III, ''The Holy Spirit'' (Den Helige Ande), ''Interpreter of Scripture'' § 115-118] (engelska)</ref> [[Fil:081PzaSPietro.jpg|miniatyr|höger|[[Petersplatsen]] (''Piazza S. Pietro'') i [[Vatikanstaten]].]] Den bokstavliga bemärkelsen av att förstå skriften syftar till innebörden förmedlad genom skriftens ord. Den ''andliga'' bemärkelsen är underindelad i: *den ''[[allegori]]ska'' bemärkelsen, vilken inkluderar [[typologi]]. Ett exempel är att [[Uttåget ur Egypten|delandet av Röda Havet]] kan förstås som ett "tecken" på [[dop]]et. *den ''[[moral]]iska'' bemärkelsen, som förstår att skriften innehåller vissa [[etik|etiska]] läror. *den ''[[mystik|mystiska]]'' bemärkelsen, vilken behandlar [[eskatologi]], evighet och [[apokalyps|världens undergång]] (fullbordande). Rörande bibeltolkning och att följa reglerna för förnuftig tolkning, anser Romersk-katolsk teologi: *föreläggandet att alla andra bemärkelser av den heliga skriften baseras på den ''bokstavliga'' <ref>Thomas av Aquino, [http://www.newadvent.org/summa/100110.htm "Whether in Holy Scripture a word may have several senses"] (engelska)</ref> *att [[evangelierna]]s historicitet måste anses fullständigt och konstant *att skriften måste läsas inom den "levande traditionen av hela Kyrkan" <ref>Katolska kyrkans katekes, [http://www.vatican.va/archive/catechism/p1s1c2a3.htm#III "''The Holy Spirit'' (Den Helige Ande), ''Interpreter of Scripture"'' § 113] (engelska)</ref> och *att uppgiften att tolka skriften har överlämnats till [[biskop]]arna i samfundet med [[Petrus|Petri]] efterträdare, [[Biskopen av Rom]]. ====Protestantisk tolkning==== '''Klarhet i doktriner''' [[Protestantism|Protestantiska]] kristna tror att Bibeln är en självtillräcklig uppenbarelse, den slutgiltiga överheten av alla kristna [[doktrin]]er, och innehållande all sanning nödvändig för frälsning. Detta koncept är känt som [[Sola Scriptura]]. Protestanter tror karaktäristiskt att vanliga troende kan få en fullvärdig förståelse för Skriften eftersom den är klar (eller "åskådlig") med [[Den Helige Ande]]s hjälp. [[Martin Luther]] trodde att Skriften utan Guds hjälp skulle "inlindas i mörker". Han förespråkade "en bestämd och enkel förståelse av Skriften." [[Jean Calvin]] skrev: "Alla som...följer Den Helige Andes vägledning, finner i Skriften ett klart ljus." '''Urprunglig avsedd mening''' Protestanter understryker meningen förmedlad genom Skriftens ord, den historisk-grammatiska metoden. Den historisk-grammatiska metoden är en metod inom biblisk [[hermeneutik]] för att försöka finna den avsedda, ursprungliga meningen i texten. Den ursprungliga passagen tros bara innehålla en enda mening eller bemärkelse.{{kb}} Vissa protestantiska bibeltolkare använder sig av [[typologi]]. ===Nicaenska trosbekännelsen=== {{huvudartikel|Nicaenska trosbekännelsen}} Den [[Nicaenska trosbekännelsen|nicaenska (nicenska) trosbekännelsen]] - också kallad [[Credo]], eftersom den på [[latin]] inleds med detta ord - är, sånär som på två ord, gemensam för både västliga och östliga kyrkor. Trosbekännelsen, som antogs vid det [[första konciliet i Konstantinopel]] [[381]] heter egentligen den ''nicaeno-konstantinopolitanska trosbekännelsen'' och är i västkyrklig tradition en av de tre [[symbola|huvudsymbola]]. [[Fil:Nicaea icon.jpg|miniatyr|höger|Första konciliet i Nicaea.]] '''Formulering''' #Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; #och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, (Gud av Gud,) ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände; #och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern (och Sonen), på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig/katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen. Se även den [[Apostoliska trosbekännelsen|apostoliska]] och [[Athanasianska trosbekännelsen]]. ===Eskatologi=== {{huvudartikel|Uppenbarelseboken}} [[Eskatologi]] är läran om de yttersta tingen, inom kristendomens [[teologi]] i princip detsamma som förutsägelser om [[apokalyps]]en, eller "uppenbarelsen" av Jesu makt vid sin återkomst, fullbordandet av [[Guds rike]] och världens undergång. Inom kristendomen är [[Uppenbarelseboken]] i Nya Testamentet det mest kända eskatologiska resonemanget. I denna beskrivs Guds slutgiltiga seger över [[Djävulen|Ondskan]], världens förnyelse och Ondskans motstånd före Guds dom. Uppenbarelseboken använder en mängd symboler, som t ex [[Vilddjurets tal]], "666". Eskatologisk undervisning finns även i evangelierna, där Jesus undervisar om sin återkomst vid historiens slut (se Matteusevangeliet 24-25; Markusevangeliet 13; Lukasevangeliet 21) , och i Nya testamentets brev (exv. 1 Thessalonikerbrevet 4-5; 2 Thessalonikerbrevet 2; 2 Petrusbrevet 3). Gemensamt för Nya testamentets syn är att "den yttersta tiden" börjar med Jesu första ankomst, och att detta är Jesu egen undervisning. När han förkunnar att "Guds rike är nära" (Mark 1:15), syftar Jesus bl a på att tiden nu är inne för Guds ingripande i världens historia. Från Nya testamentets perspektiv är allt som händer efter Jesu liv och död en del av "den yttersta tiden". Kristna rörelser ägnar sig i varierande grad åt eskatologi. Fenomenet är kanske mest utmärkande för stora delar av [[pingströrelsen]], [[sjundedagsadventism|sjundedagsadventisterna]] och andra [[frikyrkor]]. Hos religioner som ligger nära kristendomen utmärker sig [[Jehovas vittnen]] och [[Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga]] för att ha ett starkt eskatologiskt fokus. ==Liturgi== ===Gudstjänst=== [[Fil:Geilo church.jpg|miniatyr|höger|[[Kyrka]] i Geilo.]] [[Gudstjänst]]en har stark ställning inom kristendomen och är delvis en fortsättning av den judiska [[synagoga|synagogsgudstjänsten]] med inslag från den judiska [[tempel]]kulten. I de flesta [[trossamfund]] leds gudstjänsten av en [[präst]] eller [[pastor]]. Beroende på trossamfund understryks i gudstjänsten antingen läsningarna ur skriften och undervisningen av församlingen eller gudstjänstens karaktär av tillbedjan av Gud. Viktigast av gudstjänsterna är söndagens huvudgudstjänst (vanligen på förmiddagen). I [[ortodoxa kyrkan]] och [[romersk-katolska kyrkan]] firas då alltid [[mässa]], varunder man i de [[protestantisk]]a samfunden antingen firar [[nattvard]] eller predikogudstjänst (i Svenska kyrkan kallad högmässogudstjänst). Viktiga moment i gudstjänsten är [[bön]], [[lovsång]], [[bibel]]läsning, [[predikan]] och [[nattvard]]sfirande. I romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna utgörs höjdpunkten av [[mässoffret]] och [[kommunionen]]. ===Sakrament=== {{huvudartikel|Sakrament}} Med begreppet [[sakrament]] betecknas kristendomens mest centrala heliga handlingar. Termen myntades tidigt av västkristna teologer, då ordet ''sakrament'' ([[latin]] ''sacramentum'' ’edgång’) fick tjäna som översättning av det [[grekiska]] ''mysterion'', ’hemlighet’, som återfinns i [[Nya Testamentet]]. Detta är också bakgrunden till att sakramenten kallas ''mysterier'' i de ortodoxa kyrkorna. Enligt [[romersk-katolsk]] och ortodox [[teologi]] efterlämnade [[Jesus]] åt den [[kyrka]] han grundat dels den kristna [[uppenbarelse]]n (läran), dels [[nåd]]emedel (sakramenten). Sakramentet är en [[helig]] handling som genom att symboliskt gestalta nådens verkan på ett hemlighetsfullt sätt förmedlar denna nåd till människorna. Så till exempel [[dop]]ets vatten (vattnet är ett ämne som renar) som [[symbol]]iserar nådens renande från [[synd]] och därigenom åstadkommer denna verkan. De olika [[protestantisk]]a samfunden ansluter sig i skiftande grad till denna definition. I [[Romersk-katolska kyrkan]] och de [[ortodoxa kyrkorna]] är sakramenten till antalet sju: [[dop]]et, [[konfirmation]]en, [[bikt]]en, [[äktenskap]]et, [[de sjukas smörjelse]] (även kallad sista smörjelsen), [[prästvigning]]en samt [[eukaristi]]n (intimt förbunden med [[mässan]]). De protestantiska samfunden erkänner vanligtvis bara två sakrament – med olika definitioner och varianter av dem. I bland annat [[pingstkyrkan]] beskrivs således dopet inte som ett sakrament utan som en [[trosbekännelse]]. ===Liturgisk kalender=== [[Fil:Sorrow5crop.jpg|miniatyr|höger|Jesu [[korsfästelse]].]] {{huvudartikel|Kyrkoåret}} [[Romersk-katolska kyrkan|Romerska katoliker]], [[anglikaner]], [[Östortodoxa kyrkan|östortodoxa kristna]] och traditionella [[protestantisk]]a [[församling]]ar formar gudstjänsten kring en [[liturgi|liturgisk kalender]]. Denna inkluderar religiösa helgdagar, såsom solenniteten vilken firar minnet av en händelse i Jesu eller ett annat [[helgon]]s liv, perioder av [[fasta]] såsom fastlagen, och andra fromma evenemang såsom betänkande eller mindre festspel för att fira ett helgon. De viktigaste högtiderna är [[jul]]en, som firas till åminnelse av Jesu födelse, [[påsk]]en som firas för att minnas Jesu död, och uppståndelsen, [[pingst]]en, som firas för att minnas den första gång då lärjungarna fick del av [[den Helige Ande]], vilket ledde fram till [[Kyrka]]ns födelse. Andra viktiga högtider är [[Kristi himmelsfärdsdag]] och [[Alla helgons dag]]. Dessutom firas varje söndag, Herrens dag, till åminnelse av Jesu uppståndelse. Ett fåtal kyrkor använder sig inte alls av en liturgisk kalender. ===Symbolik=== [[Kors]]et är en kristen symbol för religionens grundare, [[Jesus från Nasaret]], vilken enligt [[Bibeln]] skall ha avrättats genom att bli [[korsfästelse|korsfäst]] på [[Golgata]] i [[Jerusalem]] av den [[romersk]]a ockupationsmakten på begäran av [[Sanhedrin]]. Även flera andra av kristendomens ledare, bland andra [[Petrus]], skall ha blivit korsfästa. En [[Ikon]], av [[grekiska]]ns εικων, ''eikon'' - "bild", är en helig avbildning inom den [[ortodoxa kyrkan]], vanligtvis i form av en på trä målad bild, men andra media såsom [[mosaik]], textilier och även skulpturer förekommer. Ofta framställs [[Jungfru Maria|Madonnan]] med Jesusbarnet. Avbildningen betraktas inte bara som en ren illustration utan utgör en del av det religiösa budskapet och uppfattas ofta som en fysisk manifestation av det den representerar. I de ortodoxa kyrkorna sitter ikoner uppsatta på [[ikonostas]]en, och i hemmen kan man finna familjeikoner samlade i en speciell rumshörna, ett "fönster mot himlen" eller "vackra hörnet", tillsammans med en brinnande [[oljelampa]]. ==Historia== Den kristna religionens, församlingslivets och kyrkliga organisationens historiska utveckling kallas traditionellt [[kyrkohistoria]]. ===Urkyrkan och kyrkomötena=== Kristendomen uppstod ur [[judendom]]en under första århundradet e.Kr. Till en början betraktades kristendomen som en liten gren inom judendomen. Den nya tron spred sig dock snabbt kring [[Medelhavet]] även bland icke-judar tack vare flitig [[mission]], inte minst av [[apostel]]n [[Paulus]]. Redan tidigt bestod urförsamlingen i [[Jerusalem]] av både [[arameiska|arameisktalande]] och grekisktalande judar. [[Den heliga gravens kyrka]] i Jerusalem finns skriftligt omnämnd på 300-talet, men det var då en väl etablerad tradition att anse att detta var platsen för Jesu grav. Den första biskopen över församlingen där var aposteln [[Jakob (apostel)|Jakob]]. På grund av förföljelser och [[krig]] lämnade många kristna [[Palestina]] och flyttade till andra delar av [[romarriket|det romerska riket]], bland annat till [[Antiochia]], där [[patriark]]en sedan dess räknar apostolisk succession från [[Petrus]] som skall ha fört kristendomen till staden. Enligt [[Apostlagärningarna]] var det där som den nya trons bekännare började kallas för kristna (efter Kristus). [[Fil:Saint Paul's martyrdom.jpg|miniatyr|höger|[[Paulus]] [[martyr]]död.]] [[Mindre Asien]] (nuvarande [[Turkiet]]) övertog snart tillsammans med [[Syrien]] rollen som kristendomens kärnområden. Kristendomen spriddes västerut och nådde snart rikets huvudstad [[Rom]]. Dit sändes även Petrus som anses ha blivit den romerska församlingens förste ledare ([[biskop]]), vilket är grunden till dagens [[påve]]ämbete. Aposteln [[Markus (apostel)|Markus]] begav sig enligt traditionen till [[Alexandria]], och grundade den [[Koptiska kyrkan]]. Det är möjligt att [[Filippus]] kristnade [[Kush]]. [[Andreas]] skall ha kristnat [[Konstantinopel]] och predikat längs [[Svarta havet]]. [[Tomas]] skall ha grundat de [[Tomaskristna]]s kyrka i [[Indien]] och Österns assyriska kyrka. [[Judas Taddeus]] förde kristendomen till [[Armenien]] omkring år [[40]], vars urförsamling ligger till grund för [[Armeniska apostoliska kyrkan]]. På 90-talet e.Kr. skedde en definitiv brytning mellan judendom och kristendom. De kristna slutade att delta i judarnas gudstjänster och romarna insåg skillnaden mellan judar och kristna vilket ledde till att de kristna inte längre behandlas med den tolerans som var bruklig mot judarna. Under 100-talet byggdes organisationen ut, och varje församling blev självständig under en biskop. En grupp tidiga teologer, apologeterna, försökte försvara kyrkans tro mot förföljelser och knöt an till tidens [[filosofi]] och [[retorik]]. Flera grupper bröt med den kristna huvudtraditionen och bildade tidvis framgångsrika närbesläktade religioner. Bland dem fanns [[gnosticism]]en, [[markionism]]en och [[montanism]]en. Under 200-talet ökade antalet kristna kraftigt vilket ledde till att de tidigare sporadiska förföljelserna från den romerska staten tilltog i styrka. De svåraste förföljelserna inföll under kejsarna [[Decius]] och [[Diocletianus]]. Under kejsar [[Konstantin den store]] (tidigt 300-tal) förändrades situationen för de kristna i Romerska riket som fick religionsfrihet och ökat inflytande. År [[325]] samlades biskopar från hela riket till det första [[ekumenisk]]a [[Första konciliet i Nicaea|kyrkomötet i Nicaea]]. Avsikten med konciliet (även kallat synod) var att lösa konflikter i kyrkan i [[Alexandria]] rörande [[gudom]]lighetens natur, i synnerhet frågan om likvärdigheten mellan [[Treenigheten]]s första och andra person ([[Fadern]] och [[Jesus|Sonen]]). [[Alexander av Alexandria|Alexander]], biskop i Alexandria, betraktade dem som likvärdiga i [[polemik]] mot [[presbyter]]n [[Arius]], som givit [[arianism]]en dess namn. Mötet tog ställning mot [[arianer]]na, som lärde att Sonen ([[Jesus|Jesus Kristus]]) var ett ''skapat'' väsen, den första och högsta av alla skapade varelser, men inte [[Gud]]. [[Treenigheten]] blev dock kyrkans åsikt, och arianismen, som bestred detta synsätt, avvisades som [[kätteri]]. Konciliet var historiskt betydelsefullt eftersom det var det första försöket att uppnå [[konsensus]] i den kristna världen genom att sammankalla representanter för alla kristna, [[teologi]]ska läror. Därmed lades grunden för en rikskyrka. På [[380-talet]] är situationen omvänd då är det de kristna som börjar förfölja andra oliktänkade, man river ner flera [[tempel]]<ref>Alla Tider, Henrikson Alf, Berg Björn 380-talet</ref>. År [[391]] lät Kejsar [[Theodosius den store]] som själv var kristen, avskaffa [[religionsfrihet]]en och införde kristendomen som statsreligion<ref>Tidens - Världshistoria, Herman Kinder, Werner Hilgemann, ISBN 91-550-3318-0, sid 103</ref>. Omkring år [[400]] var riket kristnat. Sedan 300-talet var kristendomen statsreligion i [[Armenien]] och [[Etiopien]]. Guldmynt från riket [[Aksum]], som senare blev [[Abessinien]], från 300-talet har kristna kors; den [[etiopisk]]a kyrkan har sedan dess fortlevt. En viktig kristen knutpunkt var [[Nubien]] som hade biskopssäte i Faras från omkring 500-talet och synes ha haft en [[katedral]] under tidig [[medeltid]]. [[Koloni]]erna i [[Nordafrika]] kristnades norrifrån av romarna, om vilket basilikan i Cuicul från 411 vittnar, men många av dessa koloniförsamlingar konverterade senare till [[islam]]. [[Fil:Viking age christian cross found in Lund sweden.jpg|miniatyr|Ett tidigt [[vikingatid]]a [[krucifix]] funnet i Lund, Skåne.]] Under slutet av 700-talet bröts det sista organiserade motståndet i de [[germansk]]a rikena ner av [[Karl den store]]. [[Skandinavien]] övergick till kristendomen från 900-talet och framåt. ===Medeltida kristendom=== [[Fil:Pope Vitalian.jpg|miniatyr|höger|Påve [[Vitalianus]].]] Kyrkan före [[900]]- och [[1000|1000-talet]] var en relativt löst sammansatt institution. Det [[påve|påvliga]] ämbetet var svagt, i synnerhet under [[saeculum obscurum]], och centralstyret inom kyrkan mycket begränsat. Enskilda [[kloster]] och [[biskop]]sstolar var autonoma och hade mycket nära samarbete med lokala kungar och godsägare, som de ofta var starkt beroende av. Den teologiska renlärigheten bland kyrkans män var tveksam. Idealet var att kyrkan inte skulle blanda sig i världsliga angelägenheter utan överlåta detta till kejsare, kungar och adel att sköta. Verkligheten var en helt annan; många [[präst]]er levde inte i [[celibat]], biskopar agerade som världsliga adelsmän och kunde dra ut i strid som suveräna krigsherrar och agera vasaller åt kungar. Påvestolen var under en lång period i händerna på [[italiensk]] [[adel]] utan större ambitioner att se till det kristna samhällets andliga behov. Under 900-talet föddes en reaktion mot vad man betecknade som en moralisk förslappning bland de troende. Stora kloster som det i [[Cluny]] i dagens [[Frankrike]] beredde vägen för en kyrka med större trovärdighet och inflytande som åtnjöt respekt från såväl allmoge som elit. Dock ledde kyrkans hävdande av sin ställning som en maktfaktor till konflikter med den världsliga makten. Under slutet av 1000-talet och början av 1100-talet ledde detta till en 50 år lång maktkamp mellan påvar å ena sidan och kungar och kejsare å andra sidan. Konflikten har senare fått namnet [[investiturstriden]], och gällde vem som hade rätten att tillsätta kyrkliga ämbeten. Under medeltiden räknades varje avvikelse från [[katolska kyrkan]]s lärosystem som [[kätteri]]. ====Stora schismen 1054==== Den [[stora schismen 1054]] var den händelse som permanent separerade den [[östortodox kristendom|östliga ortodoxin]] från den västliga [[katolicism]]en. De två kyrkoorganisationerna söndrades [[doktrin]]ärt, [[teologi]]skt, [[språk]]ligt, [[politisk]]t och [[geografi]]skt. Trots allt tätare [[ekumenisk]]a kontakter under [[1900-talet]] kvarstår den fullständiga brytningen dem emellan. I det romerska riket flyttade kejsaren och den politiska makten från [[Rom]] till [[Konstantinopel]], något som medförde förändringar även i det andliga klimatet i riket. Traditionen hade ditintills bjudit att kejsaren skulle ha auktoritet i såväl världsliga som andliga frågor. De som starkast höll fast vid denna princip kom att befinna sig på den ortodoxa sidan i konflikten, medan de som höll fast vid biskopen av Rom ([[påve]]n), vilken hela tiden varit den främste kyrklige potentaten, kom att befinna sig på den katolska sidan i konflikten. De utlösande faktorerna till schismen (splittringen) var bl.a. tillägget av [[filioque]] i [[Nicaenska trosbekännelsen]] av kyrkan i [[Rom]], bruket av osyrat bröd i den västliga kyrkan, och bruket av syrat bröd i den östliga kyrkan vid utdelandet av [[Nattvarden]] samt utnämnandet av [[patriark]]en av [[Konstantinopel]] till ekumenisk patriark och skillnaderna i utformningen av [[liturgi]]n. Schismen ledde till utbytandet av exkommunikationer (ung. bannlysningar av respektive patriark) från dels påven [[Leo IX]], dels Michael Cerularius, patriark av Konstantinopel, under året [[1054]]. Nattvardsgemenskapen kvarstod fram till turkarnas erövring av Konstantinopel [[1453]], men organisationsmässigt var brytningen ett faktum 1054. ===Reformationen=== [[Fil:Martin-Luther-1543.jpg|miniatyr|höger|Martin Luther.]] {{huvudartikel|Reformationen}} Reformationen påbörjades som en process inom kyrkan vars mening var att reformera, ombilda, kyrkan till något modernare och mer tidsenligt. Den började under andra hälften av 1200-talet men nådde sin kulmen först 250 år senare. Det som börjat som något internt hade då förvandlats till en splittring, där delar av den kristna kyrkan brutit helt med [[påve]]dömet. Orsakerna till reformationen är omstridda. Den latinska kyrkan hade på sina håll förfallit, renässanspåvarnas vandel påminde stundtals mera om de världsliga furstarnas än om det för andliga ledare passande. Inte sällan påverkade världsliga intressen [[biskop]]sutnämningarna samtidigt som alltför många biskopar begagnade sig av sin ställning för att gynna släkt och vänner. De ekonomiska och politiska orsakerna var naturligtvis också viktiga. [[Kung]]ar och [[furst]]ar kunde genom reformationen övertaga kyrkans rikedomar. En växande kungamakt såg heller inte alltid med blida ögon på kyrkomännens (eller för den delen adelns) konkurrerande maktställning. ====Martin Luther==== Reformationen började med att [[augustinerorden|augustineremitmunken]] och [[professor]]n [[Martin Luther]] [[1517]] i [[Wittenberg]] publicerade 95 teser som angrep den dåtida handeln med [[avlat]]. Vidare kom Luther att hävda att människan blir [[rättfärdig]] enbart genom [[tro]] och inte genom gärningar. Dessutom menade han att enbart [[Bibeln]] var bindande för [[kyrka]]n och avvisade därmed läror och bruk som han inte kunde finna stöd för i Bibeln. Han betonade även det [[allmänna prästadömet]], avvisade [[transsubstantiationsläran]] och [[mässoffer]]läran, förkastade klosterlivet, reducerade antalet [[sakrament]] till tre (senare två) och kallade [[påve]]n för [[antikrist]]. ====Jean Calvin==== [[Jurist]]en [[Jean Calvin]] publicerade [[1527]] i [[Basel]] ''Institutio religionis Christianae'', efter att ha tvingats fly från sitt hemland [[Frankrike]]. Calvin anslöt sig till [[Martin Luther|Luthers]] lära om [[rättfärdiggörelse genom tro]] och [[Bibeln]]s auktoritet, men intog en ståndpunkt mellan Luther och [[Zwingli]] (sekularpräst och [[humanism|humanist]])i [[nattvard]]släran. Calvin menade att Jesus inte var fysiskt närvarande i nattvarden, men att det ändå skedde en andlig kommunion. Han avfärdade allt materiellt i [[gudstjänst]]erna, men tillät [[sång]] och användandet av enkla [[kors]], dock inte [[krucifix]]. Calvin lärde även ut att [[Gud]] förutbestämt ([[predestination|predestinerat]]) vilka som skulle bli [[frälsning|frälsta]] och vilka som inte skulle bli det. De utvalda skulle styra, inte bara över [[kyrka]]n, utan över hela samhället. Staden [[Genève]] blev modell för denna lära. [[Fil:Jean Calvin.png|miniatyr|höger|Jean Calvin.]] ====Den radikala reformationen==== Den radikala reformationen eller [[anabaptism]]en var en rörelse under [[1500-talet]]. Anhängarna kallades ''anabaptister'' eller "vederdöpare". Man förkastade barndopet och förkunnade i stället [[dop]] vid medveten ålder och blev på så sätt pionjärer för den [[Frikyrka|frikyrkliga]] uppfattningen att den kristna tron kräver ett medvetet ställningstagande. Många anabaptister var ivriga förespråkare av en livsstil präglad av [[pacifism]], församlingsfostran, omsorg, [[egendomsgemenskap]] och enkelhet, något man såg som en självklar konsekvens av en spiritualitet baserad på evangeliernas Jesus. Ett mycket stort antal anabaptister förföljdes på grund av sina övertygelser och sin praxis, både "revolutionärer" och fredliga företrädare. ====Reformationen i Sverige==== {{Fördjupning|Reformationen i Sverige}} Reformationen pågick i [[Sverige]] under [[Gustav Vasa]]s styre under [[1500-talet]], och innebar att Sverige bröt med [[romersk-katolska kyrkan]] och grundade den [[svenska kyrkan]], som därefter styrdes av svenska staten ända fram till den [[1 januari]] år [[2000]]. Reformationen markerar [[medeltiden]]s slut i Sverige. Sverige blev genom reformationen [[protestantisk]]t. I samband med reformationen utgavs [[Gustav Vasas bibel]]. ===Kristendomen i modern tid=== I modern tid har kristendomen blivit konfronterad av diverse former av [[skepticism]] och av vissa moderna [[politisk]]a [[ideologi]]er såsom [[liberalism]], [[nationalism]] och [[socialism]]. Detta inkluderade [[antiklerikalism]]en under [[franska revolutionen]], det [[spanska inbördeskriget]] och generell fientlighet bland [[marxism|marxistiska]] rörelser, speciellt under den [[ryska revolutionen]]. Kristna förpliktelser i [[Europa]] dämpades då [[modernism]] och [[sekularism]] uppkom i [[Västeuropa]], medan religiösa åtaganden i [[Amerika]] har varit generellt höga i jämförelse med Västeuropa. Sent nittonhundratal visade utväxlingen av kristna anhängare i [[tredje världen]], då den västerländska civilisationen inte längre är den ledande innehavaren av kristendomen. ==Kyrkliga riktningar== ===Romersk katolicism=== [[Fil:BentoXVI-30-10052007.jpg|miniatyr|höger|Den nuvarande [[påve]]n, [[Benedictus XVI]].]] {{huvudartikel|Romersk-katolska kyrkan}} [[Romersk-katolska kyrkan]], eller Katolska kyrkan, består av de olika kristna kyrkor av såväl östliga som västliga riter som erkänner [[påve]]ns ([[biskopen av Rom]]) överhöghet och står i [[kommunion]] med honom. Katolska kyrkan tillhör tillsammans med de ortodoxa kyrkorna de äldsta kristna kyrkorna. Katolska kyrkan har 1&nbsp;131&nbsp;000&nbsp;000 medlemmar ([[2006]]) runt om i världen, vilket är en ökning med 1,4 procent från [[2005]] och som även gör den till världens största kyrka. Katolska kyrkan betraktar påven som efterföljare till [[Petrus|aposteln Petrus]] ([[apostolisk succession]]), vilken enligt katolsk lära av [[Kristus]] tilldelades överhöghet över de övriga [[apostlarna]] - en överhöghet som påvestolen än idag menar sig förvalta. Den nuvarande påven heter [[Benedictus XVI]]. Katolska kyrkan lär att [[Jesus Kristus]] (som ses som sann [[Gud]] och sann människa) under sin tid på jorden samlade lärjungar omkring sig. Av dessa utsåg han tolv män till [[apostlar]]. Detta är den "urcell" som sedan blev Hans [[kyrka]]. Helig Ande utgöts på den första [[pingst]]en, vilket innebar kyrkans egentliga grundande. I apostlaskaran hade [[Petrus]] ett särskilt uppdrag, ett uppdrag som biskopen ([[påve]]n) av Rom, i egenskap av Petri ställföreträdare, för vidare. [[Jungfru Maria]] [[vördnad|vördas]] i hela [[Katolska kyrkan]] som det främsta av [[helgon]]en. I Katolska kyrkan finns sju [[sakrament]]. ===Gammalkatolska kyrkor=== {{huvudartikel|Gammalkatolska kyrkor}} [[Gammalkatolska kyrkor]] är ett samlingsnamn för katolska kyrkor som står utanför kyrkogemenskapen med den [[Romersk-katolska kyrkan]] varav några tillhör [[Utrechtunionen]] men flertalet står utanför unionen. Den äldsta av dessa uppkom [[1723]] i [[Nederländerna]] i samband med striden om [[jansenism]]en och då den Romersk-katolske [[ärkebiskop]]en av Utrecht Peter Codde avsattes [[1702]]. Under de följande decennierna skärptes spänningsförhållandet mellan Rom och Utrecht. En definitiv brytning kom det till då domkapitlet i Utrecht mot Roms vilja valde C. Steenhoven till ärkebiskop [[1723]]. Namnet ''gammalkatolska kyrkan'' syns inte kunna beläggas före [[1870]] och striden kring [[dogm]]en om [[påvens ofelbarhet]]. Den gammalkatolska kyrkorna är episkopala, d.v.s. leds av [[biskop]]ar som gör anspråk på att ha del i den [[apostolisk succession|apostoliska successionen]]. I Sverige finns sedan [[1976]] några små gammalkatolska församlingar som är anslutna till Utrechtunionen samt ytterligare några som står utanför Utrechtunionen. Även den [[Liberala katolska kyrkan]] har sin successionslinje från den gammalkatolska kyrkan men har tidvis stått läromässigt långt ifrån denna, på den tid då LKK starkt betonade en [[teosofi]]skt inspirerad syn. ===Östortodox kristendom=== {{huvudartikel|Östortodox kristendom}} De [[Östortodox kristendom|östligt ortodoxa kyrkorna]] är en samling östligt kristna oberoende nationalkyrkor. Den leds av [[patriarken av Konstantinopel]]. Nuvarande patriark är [[Bartholomeus I av Konstantinopel]]. Redan tidigt under kristendomens historia uppstod skillnader mellan den grekiska [[kristenhet]]en i östra [[Romarriket]] och den latinska kristenheten i den västra rikshalvan. Romarrikets uppdelning, [[Västrom]]s fall och en allt större okunskap i [[grekiska]] i västerlandet kom att fördjupa klyftorna och ledde till [[schism]]er mellan öst och väst. Stridsfrågorna mellan [[Rom]] och [[Konstantinopel]] har framför allt varit två: * [[Påve]]ns jurisdiktionella anspråk * Frågan om [[filioque]] Se vidare [[Grekisk-ortodoxa kyrkan]], [[Rysk-ortodoxa kyrkan]] med flera. ===Orientaliskt ortodoxa kyrkor=== {{huvudartikel|Orientaliskt ortodoxa}} [[Orientaliskt ortodoxa|Orientaliskt ortodoxa kyrkor]] är [[östlig kristendom|östligt kristna]] [[kyrka|kyrkor]] som avsöndrade sig från majoritetslinjen vid [[Konciliet i Chalcedon]] under de [[kristologiska striderna]]. Förutom [[teologi]]ska skillnader fanns även [[politisk]]a motiv till splittringen. Kristna utanför [[Romarriket]] hade problem med att de betraktades som femtekolonnare av sina egna länder om de hade för stort samröre med representanter för [[Romarriket]]s statsreligion. Om de av [[Romarriket]] betraktades som irrläriga hade de lättare att bli erkända i sina egna länder. Se vidare [[Koptiska ortodoxa kyrkan]], [[Syrisk-ortodoxa kyrkan]] med flera. ====Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka==== [[Fil:Nestorius icon.jpg|miniatyr|höger|[[Nestorius]]]] {{huvudartikel|Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka}} Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka är en kristen kyrka som även ibland kallas Österns kyrka, Österns assyriska kyrka, Österns apostoliska kyrka eller [[Nestorianism|Nestorianska]] kyrkan. Den assyriska kyrkan skiljer sig från de flesta andra kristna kyrkor när det gäller kristologin och vilka [[bibel]]böcker den erkänner. Kyrkan bejakar diofysitismen, eller [[kristologi|tvånatursläran]]. Den menar att [[Jesus]] föddes som en människa men att han fick gudomlig kraft genom att [[den Helige Ande]] var närvarande vid [[dop]]et. [[Maria]] ska kallas "Kristusföderska" och inte "[[Guds moder|Gudaföderska]]", eftersom Maria inte kan föda [[Gud]] - Gud är Gud och Jesus är [[Guds son]]. Därför har inte Maria lika stor status hos de assyriska kristna som hos [[Romersk-katolska kyrkan|katoliker]]. [[1964]] övergick den assyriska kyrkan från [[julianska kalendern]] till [[gregorianska kalendern]] och kallas sedan dess även katolsk. Assyriska kyrkan har egen [[patriark]] och hans officiella titel är "The Reverend and Honoured Father of Fathers and Great Shepherd, the Catholikos and Patriarch of the East". [[Påve]]n erkänns följaktligen inte som en överhöghet, såsom i katolska kyrkor. ===Protestantism=== {{huvudartikel|Protestantism}} [[Protestantism]] är en gemensam beteckning för de [[luthersk]]a och de [[reformert]]a kyrkorna, det vill säga de kyrkliga riktningar som utgår från [[Luther]]s och [[Calvin]]s brytning med den [[katolska kyrkan]]. Understundom räknas också [[anglikanska kyrkan]] hit. Bland protestanterna finns också många andra grupper. Till dessa hör bland annat [[reformert]]a ([[kalvinist]]er), [[anglikan]]er, [[baptist]]er och [[metodist]]er. [[Svenska kyrkan]] är en [[evangelisk-luthersk]] kyrka. Protestantismen infördes officiellt i [[Sverige]] efter [[riksdag]]en i [[Västerås]] år [[1527]] (under [[Gustav Vasa]]s tid som regent). Bland protestanterna finns många andra grupper. Till dessa hör bland annat reformerta (kalvinister), anglikaner, baptister och metodister. Se vidare [[Metodism]], [[Evangelikal|Evangelism]], [[Nyevangelism]], [[Pietism]], [[Puritanism]] och [[Sjundedagsadventisterna|Adventism]]. ====Lutherdom==== {{Huvudartikel|Lutherdom}} En av de viktigare grenarna av protestantismen är den [[evangelisk-luthersk]]a rörelsen, även kallad [[lutherdom]]. Personen bakom denna var [[Martin Luther]] från Tyskland. Hans avsikt var en reformering av den [[romersk-katolska kyrkan]], inte att åstadkomma en ny kristendomsriktning. Han ville bland annat ta bort delar av de läror denna kyrka hade, som han inte ansåg hade någon härkomst i [[Bibeln]]. De människor som anslöt sig till Luthers protester blev kända som protestanter. I den evangelisk-luthersk läran betonas vikten av [[Bibeln]] som [[Gud]]s ord och att det är endast genom [[tro]]n och Guds [[nåd]] som man blir [[rättfärdig]]. Luther kritiserade på flera punkter den dåtida [[romersk-katolska kyrkan]]. Under åren 1516-1517 gjorde han upp med flera av dess föreställningar, exempelvis ''[[Quadriga (bibeltolkningsmetod)|quadriga]]'' (den fyrfaldiga bibeltolkningen) och [[skolastik|den skolastiska teologin]]. ====Baptism==== {{Huvudartikel|Baptism}} Baptister, nedsättande [[vederdöpare]], är en kristen riktning där man i [[dop]]frågan tar avstånd från [[barndop]] och istället anser att endast den som tagit ställning i trosfrågan och gör ett medvetet val enligt [[Bibeln]] och [[kristen tro]] rätteligen kan döpas. Baptismen har sin bakgrund i den radikala reformationen (anabaptister). Dessa grupper hävdade den enskilde kristnes rätt att själva tolka bibeln, avvisade ämbetet och införde [[troendedop]]. Den första egentliga baptistförsamlingen grundades av engelsmannen John Smyth i [[Nederländerna]] 1607. Under 1600-talet växte baptismen i [[England]], och spreds därifrån främst till [[Amerika]] och senare till andra länder. Baptismens historia i Sverige börjar i september 1848 då den första baptistförsamlingen bildades i Borekullastugan i [[Landa]] socken, nära [[Frillesås]] vid Hallandskusten, under ledning av den nydöpte [[F O Nilsson]]. Se även [[Anabaptism]]. ====Pentekostalism==== {{huvudartikel|Pentekostalism}} [[Fil:Gian Lorenzo Bernini - Dove of the Holy Spirit.JPG|miniatyr|höger|[[Den Helige Ande]] brukar användas som symbol för [[pentekostalism]]en]] [[Pentekostalism]], av [[grekiska]]ns ''pentekoste'' "[[pingst]]", är en [[teologi]] inom de religiöst [[extatisk]]a rörelser som har sitt ursprung i [[väckelse]]rörelser i [[Los Angeles]] och [[Wales]] under [[1900-talet]]s första årtionde, ofta kallad '''pingströrelsen''' eller '''pingströrelser'''. Rörelsen var ursprungligen inter-denominell, det vill säga att anhängarna kom från de flesta kyrkobildningar och samfund, även om en majoritet av dessa främst hade bakgrund i [[helgelserörelsen]] eller de [[metodist]]iska eller [[baptist]]iska samfunden. Under 1900-talets första hälft kom emellertid en rad egna samfund och rörelser att formeras, däribland den [[pingströrelsen i Sverige|svenska pingströrelsen]]. Under 1960-talet började även traditionella kyrkor såsom [[katolska kyrkan]] ta till sig rörelsens yttringar. En breddning och vidare spridning av rörelsen tog fart. Denna gång var acceptansen inom de etablerade kyrkorna större och medlemmarna blev i högre grad kvar i de samfund som var deras ursprung. Därtill bildades en stor mängd kyrkor, samfund och rörelser som hämtade inspiration både från pentekostalismen och de sammanhang de kom från, den blandrörelse som uppstod, med stor mångfald i teologier och uttryck kom att kallas neo-pentekostala eller [[karismatisk kristendom|karismatiska rörelser]]. De pentekostala och karismatiska rörelserna räknar över hela världen ca 590 miljoner anhängare (därav ca 80 miljoner i traditionella pentekostala rörelser) och är därmed efter katolska kyrkan den näst största kristna rörelsen. ====Reformert kristendom==== {{huvudartikel|Reformert kristendom}} Den reformerta kristenheten (av "[[reform]]era") är en beteckning för de kyrko- och samfundsbildningar, som leder sitt ursprung tillbaka till de kristna reformationsrörelser som leddes av [[Huldrych Zwingli]] och [[Jean Calvin]] i Schweiz på 1520-talet. Den utgör en av huvudfårorna, vid sidan om luthersk och anglikansk tradition, inom protestantismen. Ofta talar man om den som "[[kalvinismen]]". Den reformerta protestantismen skiljer sig från lutherdomen på flera sätt. [[Presbyterianism]], även kallad synodalförfattning, är en kyrkoförfattning som praktiseras av bland andra de reformerta kyrkorna i engelskspråkiga delar av världen, där de vanligen kallas presbyterianska kyrkor. Man förkastar [[episkopalism]]en, uppfattningen att kyrkans högsta ledning ligger hos [[biskop]]arna (och till exempel inte hos [[påve]]n). ====Anglikanska kyrkan==== [[Fil:Rowan Williams - by Brian.jpg|miniatyr|höger|Rowan Williams, [[Engelska kyrkan]]s [[primas (biskop)|primas]] och den anglikanska kyrkogemenskapens främste biskop ([[Ärkebiskop av Canterbury]]).]] {{Huvudartikel|Anglikanska kyrkogemenskapen}} Anglikanska kyrkogemenskapen, omfattar huvudsakligen den [[Engelska kyrkan]] och dess dotterkyrkor i de före detta [[brittiska kolonier]]na. [[Ärkebiskopen av Canterbury]] är kyrkogemenskapens främste [[biskop]]. Anglikanismen tillkom när [[Henrik VIII]] av England bröt med påven [[1534]], och själv började utnämna biskopar. Sedan Elizabeth I:s tid är den engelska monarken den engelska kyrkans ''Supreme Governor'', men den engelska kyrkan är sedan 1920 den anglikanska kyrkogemenskapens enda statskyrka. Den teologiska bredden och mångfalden inom den anglikanska kyrkogemenskapen är mycket stor, men på följande punkter skiljer sig anglikansk teologi från kalvinism: Anglikaner skiljer mellan "Evangeliets två stora sakrament" (dop och eukaristi) och vad som vanligtvis kallas för de fem små sakramenten (konfirmation, bikt, äktenskapet, ordination och förbön för sjuka). Det tredelade apostoliska kyrkliga ämbetet som diakon, präst och biskop betraktas av anglikaner sedan 1550 som en urkyrklig ordning som skall förbli i bruk för alltid. Biskopens utdelande av konfirmationens sakrament har behållits. Dopet betraktas i [[Den Allmänna Bönboken]] 1662 som en verklig pånyttfödelse. Kristi verkliga kropp och blod är altarsakramentets "osynliga och inre nåd" enligt 1604 års katekes, som fortfarande hör till 1662 års bönbok. Anglikaner läser apokryferna i den gemensamma gudstjänsten. Den kalvinska [[predestinationsläran]] avvisades 1595. I anglikanska sångböcker, exempelvis ''New English Hymnal'' förekommer förbön för de hädangångnas själar och anrop av helgonens förbön. Många anglikaner finner beteckningen ''protestantisk'' missvisande för att beteckna deras kyrkoidentitet, och föredrar "katolsk och reformerad". ===Reformationism=== {{huvudartikel|Reformationen}} Reformationism, som ibland även kallas ''kristen primitivism'', innefattar de religiösa rörelser som lär att en återställelse av kristendomen har blivit nödvändig, eftersom katolska, ortodoxa och protestantiska kristna infört allvarliga brister i kristen tro och praxis och därmed förlorat en viktig del av den rena eller "sanna" kristendomen. Dessa olika grupper tror ofta att den ursprungliga kristendomen till en betydande grad är återställd i deras egna kyrkor. Reformationism förknippas främst med [[Stone-Campbells reformationsrörelse|Reformationsrörelsen]], men också med bland annat [[Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga|Sista Dagars Heliga]]-rörelsen, som ofta kallas ''[[mormonism]]'', med hänvisning till den period som började med [[Joseph Smith]] och offentliggörandet av [[Mormons bok]]. Andra grupper som hör till reformationismen är bland andra [[kväkare]], radikala [[Baptism|baptister]], [[Jehovas Vittnen]], [[Swedenborgianism|Swedenborgianer]], [[universalister]], [[kristadelfianer]] och flera frikyrkor, såsom [[Iglesia ni Cristo]]. ====Unitarism==== {{huvudartikel|Unitarism}} [[Unitarism]]en (av [[latin|lat]]. ''unitas'' "enhet", ''unus'' "en"), är en rörelse som uppstod på [[1500-talet]] och avvisade läran om [[Treenighetsläran|treenigheten]], jfr [[antitrinitarism]]. Rörelsens anhängare, ''unitarierna'', ville förena en sträng [[monoteism]] med en kristen [[humanism]]. Därför förnekade de [[Jesu]] [[gud]]omlighet och framhöll honom i stället som en [[människa]] som Gud utsett till budbärare. Unitarierna hänvisar ofta till den romerska statsmaktens påtryckningar under koncilierna åren 325 - 451. Då bestämdes dels att Jesus var Gud själv och hans mor [[Jungfru Maria|Maria]] upphöjdes till att vara [[Guds Moder]] – en av världshistoriens mest förödande förfalskningar, enligt unitarierna. På det [[europeisk]]a fastlandet skapade de s.k. [[Socinianism|socinianerna]] en unitarisk [[kyrka]] i [[Polen]], men de förtrycktes under [[motreformationen]] och fördrevs till andra länder. I 1600- och 1700-talens [[England]] förenades unitarismen med [[deism]]en till en förnuftsreligion. I [[USA]] grundades på 1800-talet ett unitariskt samfund som senare har förenats med de besläktade [[universalister]]na. I [[Sverige]] grundades på 1800-talet några unitariska samfund. Det finns 0,8 miljoner unitarier världen över. ==Släktträd för kristna riktningar== Kyrkliga [[samfund]] kan indelas efter deras [[kultur]] och [[tradition]], och en distinktion uppställs då mellan [[västlig kristendom]] och [[östlig kristendom]], vilkas brytning blev fullständig vid [[stora schismen 1054|den stora schismen]]. Ett mycket förenklat släktträd skulle istället se ut som nedan. Förhållandena har förenklats för att en illustration skall var möjlig, och utgör i första hand under nyare tid efter samfundsbildningen i [[Sverige]]. **[[Urkristendom|Den tidiga fornkyrkan]] ***[[Fornkyrkan]] ******[[Västlig kristendom]] *******[[Romersk-katolska kyrkan]] ********[[Romersk-katolska kyrkan]] *********[[Romersk-katolska kyrkan]] *********[[Sedevakantister]] ********[[Gammalkatolska kyrkan]] *******[[Evangelisk]] [[lutherdom]] ********[[Lutherska bekännelsekyrkan]] ********[[Evangelisk-lutherska bekännelsekyrkan]] ********[[Laestadianerna]] ********[[Svenska kyrkan]] *********[[Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland]] (avskild till följd av [[Freden i Fredrikshamn|Sveriges delning 1809]]) *********[[Bibeltrogna Vänner]], [[Evangeliska Fosterlandsstiftelsen]] ********[[Svenska Alliansmissionen]] *******[[Anglikanska kyrkan]] ********[[Anglikanska kyrkan]] *******[[Metodistkyrkan i Sverige|Metodistkyrkan]] *********[[Metodistkyrkan i Sverige|Metodistkyrkan]] *********[[Frälsningsarmén]] *******[[Reformerta kyrkor]] ********[[Svenska Missionskyrkan]] *******[[Anabaptisterna]] ********[[Baptistkyrkan]] ********[[Evangeliska frikyrkan]] ********[[Pingströrelsen]] ********[[Engudsläran]] *********[[Trosrörelsen]] ******[[Östligt ortodoxa|Östligt ortodoxa kyrkor]] *******[[Grekisk-ortodoxa kyrkan]] *******[[Rysk-ortodoxa kyrkan]] *****[[Nestorianer]] ******[[Armeniska kyrkan]] *****[[Monofysiter]] ******[[Koptiska kyrkan]] ******[[Georgiska kyrkan]] ******[[Syrisk-ortodoxa kyrkan]] *****[[Sjundedagsadventister]] ******[[Adventistkyrkan]] ****[[Mormonkyrkan]] ****[[Jehovas vittnen|Jehovas Vittnen]] ****[[Arianer]] ****[[Markioniter]] ****[[Manikéer]] ****[[Pelagianer]] ****[[Unitarism|Unitarister]] ***[[Montanister]] ==Ekumenik== {{huvudartikel|Ekumenik}} Ekumenik är strävan efter att uppnå enhet i tron på [[Kristus]], en enhet som inte i sig förutsätter likriktning eller [[konformism]], men som däremot räknar med en både [[dogm]]atisk och ämbetsmässig försoning mellan de nu splittrade kristna kyrkorna. Enheten skall vara synlig och i någon grad också strukturell. Internationellt finns det flera ekumeniska samarbetsorgan och mötesplatser för samtal och samarbete inom olika områden. Många är specifikt inriktade på enskilda frågor, såsom [[mission]], [[diakoni]] eller bibelöversättning, medan andra arbetar bredare för samsyn och/eller förståelse mellan kyrkor. I [[Sverige]] finns ekumeniska samarbetsorgan på såväl nationell som lokal nivå. Det bredaste nationella organet är [[Sveriges kristna råd]] där de flesta kristna samfunden finns representerade. Det största enskilda hindret för enhet mellan kristna är frågan om auktoritet. Vem, vad eller vilka det är som har sista ordet i kyrkan leder därpå till frågan om vad kyrkan egentligen är. Ekumeniken är ett relativt nytt fenomen, även om strävan efter att bevara den kristna kyrkans enhet har funnits med allt sedan [[apostlarna]]s tid (jfr [[Paulus]] brev till i [[Nya testamentet]]). Den tidigare strävan tog sig först uttryck i verbala strider som mynnade ut i konciliära beslut där en grupp eller en alternativ strömning inom kyrkan förklarades för [[kätteri|kättersk]] och därmed uteslöts. Många är de grupper som helt har försvunnit efter detta, långsamt eller snabbt – till exempel [[arianism|arianer]], messalianer, donatister och så vidare. Redan i den tidiga kyrkan uppstod emellertid den problematiska situation där det fanns två eller flera fungerande, levande kyrkor som vägrade att erkänna varandra. ==Kritik== {{pov}} Kritik mot kristendomen har förekommit genom hela kristendomens historia. Ett vanligt tema gäller kristendomens syn på [[vetenskap]] och hur kristen doktrin har hindrat utvecklingen av ny [[kunskap]].<ref name="Dawkins1">[[Richard Dawkins|Dawkins, Richard]] (2007). ''[[Illusionen om Gud]]''. Leopard förlag. ISBN 978-91-7343-176-7</ref> När vetenskapliga rön har framkommit som har motbevisat [[Bibeln]] eller kristna trossatser har kristna företrädare använt våld och förtryck för att stoppa den nya kunskapen. En doktrin inom detta fält som kritiserats starkt av forskare och många andra är den kristna idén om [[kreationism]]; att världen är skapad av Gud såsom anges i [[Genesis]].<ref name="Dennett1">Dennett, Daniel (2002). ''Darwins Dangerous Idea''.</ref> Forskare från en mängd discipliner menar att [[kreationism]] liksom dess omformulering [[intelligent design]] är felaktig, vilseledande och i strid med den kunskap som finns om hur världen kommit till.<ref name="Dawkins2">[[Richard Dawkins|Dawkins, Richard]] (1986). ''[[Den blinde urmakaren]]''. Wahlström och Widstrand. ISBN 91-46-15474-4</ref> Kristna brukar försvara sig med att den som använder kristendomen till maktmissbruk, utövar våld och förtryck och därmed kränker [[religionsfrihet]]en inte kan räkna sig som hederlig kristen eftersom det i bibeln står strikta regler mot detta, men att bibeln går att tolka så att den stämmer överens med vetenskapen beroende på hur pass bokstavligt man tar skrifterna. Ett annat kritiskt tema gäller kristendomens etik.<ref name="Zetterholm">Zetterholm, Magnus (2005). [http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kommentar/artikel_389829.svd Bibelns fördömanden är moraliskt orimliga]. ''Svenska Dagbladet'' 26 Januari 2005.</ref> Kritiker menar att kristna trosföreställningar har legitimerat och resulterat i krig, våld och förtryck.<ref name="Harris1">Harris, Sam (2004). ''The End of Faith: Religion, Terror, and the Future of Reason''. W.W. Norton. ISBN 0-743-26809-1</ref><ref name="Harris2">Harris, Sam (2006). ''Letter to a Christian Nation''. Random House. ISBN 978-0-307-26577-7 </ref> Kristendomens syn på kvinnor har bidragit till att upprätthålla kvinnors underordning i förhållande till män. Många kritiker, inte minst filosofer, har kritiserat kristendomens moraliska utgångspunkter, dess [[etik|moralisk-etiska system]].<ref name="Dennett2">Dennett, Daniel (2006). ''Breaking the spell''.</ref> Genom att säga att moraliska förhållningssätt bestämts av den egna [[gud|guden]], anger man ett felaktigt skäl till varför människor bör handla moraliskt. Om motivet för att inte döda enbart är att Gud bestämt detta, så faller skälen mot att döda bort om man skulle finna att Gud inte finns eller att kristendomen inte är sann.<ref name="Harris1"></ref> Många filosofer menar istället att vad som är rätt och fel bör avgöras genom att bedöma handlingarnas konsekvenser.<ref name="Singer">[[Peter Singer|Singer, Peter]] (1993). ''Praktisk Etik''.</ref> Kristna brukar då svara att den som inte samtycker med de kristna reglerna inte hör hemma i kristendomen. Helvetet och djävulen som medel till att skrämma människor att göra det rätta har kritiserats. Idén om arvssynd har kritiserats som grym och orimlig; hur kan det vara möjligt att människor bär på synd redan innan de fötts? En kritisk synpunkt gäller föreställningen att människor som inte tror på Gud hamnar i helvetet. Varför är det rätt att döma människor med utgångspunkt i om de tror på Gud eller inte? Hur kan människor som aldrig hört talas om kristendomen göras ansvariga för att de inte tror på den kristna guden? Liberala kristna tror dock att alla får en chans att höra talas om kristendomen efter döden, och att ingen religion är den enda sanna, utan att var och en väljer sin egen väg. Den kristna urkunden [[Bibeln]] har varit föremål för omfattande kritik. Några ämnen som tagits upp gäller Bibelns stöd för slaveri, Bibelns syn på kvinnan såsom underdånig mannen<ref name="Zetterholm"></ref>, Bibelns stöd för auktoritära regimer samt Bibelns stöd för krig och våld mot oskyldiga.<ref name="Harris1"></ref> Bibelns syn på homosexuella har kritiserats för att vara inhuman och förneka homosexuella deras rättigheter.<ref name="Zetterholm"></ref> Den del av Bibeln som kritiserats hårdast är det [[Gamla testamentet]], särskilt tredje och femte Mosebok. Kristna försvarar sig med att i och med [[Jesus]] nedkomst på Jorden så ändrades de gamla lagarna. Men kristendomens kritiker pekar på de stycken i Bibeln där Jesus säger att det gamla testamentets regler fortfarande gäller, även om Jesus tydligt poängterade att dessa regler inte längre måste följas till punkt och pricka eftersom han ansåg att det är omöjligt för människan, med undantag för [[den gyllene regeln]] och det [[dubbla kärleksbudet]].<ref name="Harris2"></ref> En annan kritisk angreppsvinkel gäller inkonsekvenser och felaktigheter i den kristna läran. En mängd stycken i Bibeln motsäger varandra.<ref name="Harris1"></ref><ref name="Harris2"></ref> Detta är dock ofta inte sant, utan beror på felaktiga översättningar från originalet. [[Treenighetsläran|Treenigheten]] har kritiserats för att vara [[Logik|logiskt]] omöjlig. På grund av treenigheten, förhållandet Gud - Jesus, liksom dyrkan av [[helgon]], har det även framförts att kristendomen inte är den [[Monoteism|monoteistiska]] lära som den utger sig för att vara (här försvarar sig kristna med att monoteism enbart handlar en ensam gud, och att denne ensamma gud delat upp sig själv i tre delar). Läs vidare [[Kritik mot Treenighetsläran]]. Ett ytterligare kritisk synpunkt på kristendomen är att kristna ídéer har tagits från andra läror. Gudar som [[Mithras]], [[Dionysos]], [[Buddha]] och [[Egyptisk religion|egyptiska gudar]] uppvisar alla så stora likheter med [[Jesus]] att den senare sannolikt har kopierats från dessa. Kritiker av kristendomen, särskilt icke-troende sådana, menar att de påståenden som kristendomen gör mer eller mindre helt saknar [[bevis]] och logisk [[koherens]]. Detta, menar kritikerna, är ett av skälen till varför kristendomen inte kan vara sann. Kristna brukar då fråga sig varför Jesus inte får inspireras av andra, eller kanske rent av råka ha samma likheter då ingen kan ha patent på en livsstil, samt att det inte är meningen att någon religion ska vara bevisad, utan ändå samla trogna anhängare. == Se även == * [[Frikyrka]] * [[Kloster]] * [[Kristendomen i Afrika]] * [[Nicaenska trosbekännelsen]] * [[Svenska kyrkan]] * [[Romersk-katolska kyrkan]] * [[Ortodoxa kyrkorna]] * [[Religionskritik]] * [[Kristen ateism]] ==Källor== <references/> == Externa länkar == *På [http://www.bibelsajten.nu/index.asp Bibelsajten] Finns en mängd frågor och svar om kristen tro. Där kan man också ställa egna frågor. *[http://www.katekesen.se/ Katolska kyrkans katekes] *[http://www.lausanne.org/sv/lausanne-1974/lausanne-covenant.html Lausannedeklarationen - en internationell evangelikal trosbekännelse med sikte på mission] *[http://www.logosmappen.net/bekskrifter/index.html De lutherska bekännelseskrifterna] *[http://web.telia.com/~u38013568/kristendomens-historia/ Kristendomens historia. En kronologisk redovisning av de viktigaste händelserna i kristendomens utveckling] [[Kategori:Kristendom| ]] [[Kategori:Kyrkohistoria| Kristendom]] [[Kategori:Rilpedia:Basartiklar]] {{Link FA|ja}} {{Link FA|mk}} {{Link FA|nl}} {{Link FA|fi}} {{Link FA|vi}} [[af:Christendom]] [[als:Christentum]] [[am:ክርስትና]] [[an:Cristianismo]] [[ang:Crīstendōm]] [[ar:مسيحية]] [[arc:ܟܪܣܛܝܢܘܬܐ]] [[arz:مسيحيه]] [[ast:Cristianismu]] [[az:Xristianlıq]] [[ba:Христианлыҡ]] [[bar:Kristndum]] [[bat-smg:Krėkštiuonībė]] [[bcl:Kristianismo]] [[be:Хрысціянства]] [[be-x-old:Хрысьціянства]] [[bg:Християнство]] [[bn:খ্রিস্ট ধর্ম]] [[br:Kristeniezh]] [[bs:Hrišćanstvo]] [[ca:Cristianisme]] [[cbk-zam:Cristianismo]] [[cdo:Gĭ-dók-gáu]] [[ceb:Kristiyanismo]] [[co:Cristianisimu]] [[crh:Hristianlıq]] [[cs:Křesťanství]] [[cu:Хрїстїаньство]] [[cv:Христианлăх]] [[cy:Cristnogaeth]] [[da:Kristendom]] [[de:Christentum]] [[diq:Xırıstıyaninı]] [[dv:މަސީހީދީން]] [[el:Χριστιανισμός]] [[en:Christianity]] [[eo:Kristanismo]] [[es:Cristianismo]] [[et:Kristlus]] [[eu:Kristautasun]] [[fa:مسیحیت]] [[fi:Kristinusko]] [[fo:Kristindómur]] [[fr:Christianisme]] [[frp:Cristianismo]] [[fur:Cristianesim]] [[fy:Kristendom]] [[ga:Críostaíocht]] [[gan:基督教]] [[gd:Crìosdaidheachd]] [[gl:Cristianismo]] [[ha:Kiristancìì]] [[hak:Kî-tuk-kau]] [[he:נצרות]] [[hi:ईसाई धर्म]] [[hr:Kršćanstvo]] [[hsb:Křesćanstwo]] [[ht:Krisyanis]] [[hu:Kereszténység]] [[hy:Քրիստոնեություն]] [[ia:Christianismo]] [[id:Kekristenan]] [[ie:Cristianisme]] [[ig:Christianity]] [[ilo:Cristianidad]] [[io:Kristanismo]] [[is:Kristni]] [[it:Cristianesimo]] [[ja:キリスト教]] [[jbo:xi'ojda]] [[jv:Kristen]] [[ka:ქრისტიანობა]] [[kab:Tamasiḥit]] [[kg:Kiyesu]] [[kk:Мәсіхшілік]] [[kn:ಕ್ರೈಸ್ತ ಧರ್ಮ]] [[ko:기독교]] [[ku:Xiristiyanî]] [[kw:Kristoneth]] [[ky:Машаякчылык]] [[la:Religio Christiana]] [[lb:Chrëschtentum]] [[li:Christendóm]] [[lij:Crestianeximo]] [[ln:Boklísto]] [[lt:Krikščionybė]] [[lv:Kristietība]] [[mi:Whakapono Karaitiana]] [[mk:Христијанство]] [[ml:ക്രിസ്തുമതം]] [[mn:Христийн шашин]] [[mr:ख्रिश्चन धर्म]] [[ms:Kristian]] [[mt:Kristjaneżmu]] [[my:ခရစ်ယာန်ဘာသာ]] [[mzn:Messiavar / مسیحا وار]] [[nah:Quīxtianayōtl]] [[nds:Christendom]] [[nds-nl:Christendom]] [[nl:Christendom]] [[nn:Kristendommen]] [[no:Kristendom]] [[nov:Kristianisme]] [[nrm:Chrêtchienneté]] [[oc:Cristianisme]] [[os:Чырыстон дин]] [[pa:ਈਸਾਈ ਦੀਨ]] [[pih:Kreschenitii]] [[pl:Chrześcijaństwo]] [[pms:Cristianésim]] [[ps:عيسويت]] [[pt:Cristianismo]] [[qu:Kristiyanu iñiy]] [[ro:Creştinism]] [[roa-rup:Crishinizmo]] [[ru:Христианство]] [[rw:Kristendomu]] [[sah:Христианизм]] [[sc:Cristianèsimu]] [[scn:Cristianèsimu]] [[sco:Christianity]] [[sh:Hrišćanstvo]] [[si:කිතු දහම]] [[simple:Christianity]] [[sk:Kresťanstvo]] [[sl:Krščanstvo]] [[so:Masiixiyad]] [[sq:Krishterimi]] [[sr:Хришћанство]] [[stq:Kristendum]] [[sw:Ukristo]] [[szl:Krześćijaństwo]] [[ta:கிறித்தவம்]] [[tg:Дини Насронӣ]] [[th:คริสต์ศาสนา]] [[tl:Kristiyanismo]] [[tpi:Kristen]] [[tr:Hıristiyanlık]] [[tt:Xristianlıq]] [[uk:Християнство]] [[ur:عیسائیت]] [[uz:Masihiylik]] [[vec:Cristianèximo]] [[vi:Kitô giáo]] [[vls:Christndom]] [[wa:Crustinnisse]] [[war:Kristyanismo]] [[yi:קריסטנטום]] [[yo:Ẹ̀sìn Kristi]] [[zh:基督教]] [[zh-classical:基督教]] [[zh-min-nan:Ki-tok-kàu]] [[zh-yue:基督教]] [[zu:Ubukrestu]]

Tillbaka till Kristendom.