Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Korporativism''' eller '''korporatism''' (av senlatinets ''corporativus'', av latinets ''corporo'' 'göra till kropp', ytterst av ''corpus'' 'kropp') är en politisk åskådning som vill basera ett lands styrelseskick på självstyrande korporationer, det vill säga intressegrupper som exempelvis fackföreningar. Termen används även som en benämning på faktiska egenskaper och tendenser i andra politiska system. Korporativismen förknippas vanligen med [[fascismen]]s [[Italien]], där korporationer genom visst självstyre utsåg ledamöterna i den italienska deputeradekammaren [[1939]]-[[1943]]. Den fick även inflytande i [[Antonio de Oliveira Salazar|Salazars]] [[Portugal]]. Som en integrerad del av 1900-talets [[Nationalism|nationalist]]iska och [[Högerextremism|högerextrema rörelser]] är dess realpolitiska roll numera utspelad. ==Historia== Korporativismen kan sägas ha sina djupaste rötter i [[medeltiden]]s [[skrå|skrå- och gillesväsen]], men det var först efter den [[franska revolutionen]] 1789 som den började att formuleras som en politisk ideologi, framför allt hos den tyska [[romantiken]]s statsteoretiker (men inslag av korporativistiskt tänkande finns även i Hegels statslära). Som dess främste lärofader brukar nämnas den tyske [[konservativ]]e ekonomen och samhällstänkaren Adam Müller von Nittersdorff (1779-1829). Müller, som under en tid var rådgivare till furst [[Klemens von Metternich|Metternich]] i [[Wien]], var talesman för den så kallade organiska samhällsuppfattningen, och vände sig främst mot den liberala [[jämlikhet]]stanken, [[laissez-faire]]-skolan och [[Adam Smith]]s frihandelsidéer. Müller betonade istället nationen och individernas roller i yrkeslivet; genom att sammanföra dessa i en form av gillen eller yrkesstånd (''stände''), med ansvar för bl.a. produktion och sociala fågor, skulle, under statens överinseende, ett planmässigt ekonomiskt system kunna skapas, ett system som även sammanjämkade klassintressena - ständerstaten skulle bli en "klasstat". Korporativistiska idéer vann ånyo gehör kring sekelskiftet 1900, genom bl.a. den franske [[syndikalist]]en [[Georges Sorel]] och den österrikiske antisocialistiske ekonomen Othmar Spann. I Sverige kom vid samma tid korporativistiska tankegångar att framföras av den så kallade [[unghöger]]ns [[Rudolf Kjellén]] och [[Adrian Molin]]. (Inom det rent [[ekonomi]]ska området har, genom sammanförandet av arbetsgivare och arbetstagare branschvis, ibland nämnts beröringspunkterna med den vid tiden framträdande [[gillesocialism]]en, en idéströmning inom den engelska vänstern. Den avgörande skillnaden mellan denna och korporativismen var dock att gillesocialismen, liksom för övrigt syndikalismen, avfärdade den centrala statsmaktens beydelse, framför den lokala arbetarmakten (genomförd av [[fackförening]]arna), samt att den i övrigt syftade till ett [[socialism|socialistiskt]] samhälle.) År [[1931]] utfärdade [[påve]] [[Pius XI]] [[encyklika]]n ''Quadragesimo anno'', vari redogjordes för den katolska samhällslärans grundsatser. I encyclican togs bland annat skarpt avstånd från alla former av socialism - socialistiska värderingar ansågs vara oförenliga med den katolska världsuppfattningen. Samtidigt kritiserades [[kapitalism]]en, men påvekyrkan såg dock den privata äganderätten som gudagiven och anslöt sig istället till idén om ett korporativt uppbyggt stats- och närningsliv. I [[Österrike]] kom denna kyrkans hållning kort därpå att få direkt inverkan på den politiska utvecklingen , och den kristligt-sociale [[Engelbert Dollfuß]] upprättade en så kallad ''Ständestaat''. Som en typ av ekonomisk nationalism, passade korporativismen som även väl in i den framväxande extremnationalistiska fascismen, och kom till stor del att genomföras av [[Benito Mussolini]] i [[Italien]] (fullt genomförd 1936 då deputeradekammaren avskaffades), och i mindre grad i [[Francisco Franco]]s [[Spanien]] [[1939]]-[[1975]]. Även [[NSDAP|nazismen]] i [[Tredje riket]] hade ett korporativistiskt samhälle som mål; ett exempel på storskalig tillämpning av korporativismens principer var det täta samarbetet mellan den tyska staten och de privatägda stål- och kemiindustrierna före och under [[andra världskriget]]. Korporativismen vann också gehör i Antonio Salazars 1933 grundade portugisiska ''Estado Novo'', liksom i [[Juan Perón]]s [[Argentina]]. ==Korporativismen som politiskt system== I ett politiskt korporativt system är [[individualism|individens]] politiska fri-och rättigheter starkt beskurna; den [[parlamentarism|parlamentariska]] [[demokrati]]n, [[manifest]]erad genom principen "en man-en röst" är icke-existerande; individens underordning under "gemenskapen" och statsintresset, [[nation]]en, framhävs. Istället består den lagstiftande/rådgivande församlingen (beroende på utformning) av representanter för olika grupper i samhället, som till exempel [[näringsliv]], [[fackförbund|arbetarorganisation]]er, sammanslutningar, församlingar och liknande. (I det fascistiska Italien bestod den ena av parlamentets två kamrar av representanter för korporationerna, medan den andra samlade det allenarådande fascistpartiets företrädare.) Ledamöterna kan vara valda av sina organisationers medlemmar, eller utsedda av deras ledningar. Den korporativa [[riksdag]]en handhar endast frågor knutna till ledamöternas respektive yrkesverksamheter. Avgörandena kan antingen vara beslutande, eller rådgivande. I det senare fallet är det statsledningen som fattar besluten, efter att ha vidhört den korporativa riksdagens åsikter. Systemet präglas således av en påtaglig [[elitism]]. En av tankarna med korporativismen är att i folkrepresentationen få tillgång till medborgarnas specialkunskaper inom de samhällsområden de besitter. I ett korporativt samhälle utgörs därför inte styrelseskicket av olika partier; för att ett korporativt styrelseskick ska kunna ge någon form av representativitet måste de flesta således tillhöra någon av de organisationer som ingår i fackriksdagen, för att kunna föra fram sina åsikter. Den korporativa samhällsekonomin är likaså ett i hög grad slutet system, som kännetecknas av [[protektionism]] och att gängse [[marknadsekonomi]]ska lagar helt eller delt har satts ur spel genom statens intervenering i det ekonomiska livet. På så sätt, anses det, har det [[liberal]]a, det så kallade planlösa, samhället övervunnits. ==Korporativistiska tendenser i demokratiska system== Tendenser till modifierade former av korporativism har även uppträtt i många moderna demokratiska system. Efter andra världskriget har länder som [[Sverige]]<ref>Mogens Berendt, ''Tilfældet Sverige'' 1983 ISBN 87-555-0881-2</ref> och [[Österrike]], under långvariga [[socialdemokrati]]ska maktinnehav, utvecklat korporativistiska drag med samförstånd mellan regering, fack och näringsliv (jfr. [[saltsjöbadsandan]]). I Sverige kommer detta också till uttryck genom myndigheters och organisationers inflytande i den centrala politiska beslutsprocessen, via det statliga remissinstitutet, reglerad i [[regeringsformen]]. Som ett andra exempel kan nämnas [[Landsorganisationen]]s direkta inverkan på den [[Sveriges socialdemokratiska arbetareparti|socialdemokratiska]] politikens utformning, genom dess ordförandes säte i partiets verkställande utskott. Kritik mot denna ordning brukar dock framföras, då man menar att de så kallade särintressenas påverkan av politiska beslut blir alltför avgörande. ==Referens== <references/> [[Kategori:Politiska åskådningar]] [[Kategori:Politisk kultur]] [[ar:نقابوية]] [[ast:Corporativismu]] [[bg:Корпоратизъм]] [[cs:Korporativismus]] [[da:Korporatisme]] [[de:Korporatismus]] [[en:Corporatism]] [[eo:Korporaciismo]] [[es:Corporativismo]] [[fi:Korporatismi]] [[fr:Corporatisme]] [[gl:Corporativismo]] [[he:קורפורטיזם]] [[it:Corporativismo]] [[ja:コーポラティズム]] [[ko:협동조합주의]] [[lt:Neokorporatyvizmas]] [[nl:Corporatisme]] [[nn:Korporativisme]] [[no:Korporativisme]] [[pl:Korporacjonizm]] [[pt:Corporativismo]] [[ru:Корпоративизм]] [[sk:Korporativizmus]] [[sl:Korporativizem]] [[uk:Корпоратизм]] [[zh:社團主義]]

Tillbaka till Korporativism.