Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Klubbekriget''' (på finska ''Nuijasota'') är en sammanfattande benämning på en rad bondeuppror som pågick från den [[25 november]] [[1596]] till den [[24 februari]] [[1597]] i finländska [[Österbotten]]. Namnet kommer av att klubbor (''nuija'') förekom bland de vapen som bönderna använde. Det var kulminationen på två decenniers bondeoroligheter. Bondeupproret, som underblåstes av [[Karl IX|hertig Karl]], riktade sig mot ståthållaren på [[Åbo slott]] [[Clas Eriksson Fleming|Clas Fleming]]. Ledare för upproret var [[Jacob Ilkka]]. ==Bakgrund== Upproret framkallades av de krigstida förhållandena ([[Nordiska tjugofemårskriget]] mellan [[Sverige]] och [[Ryssland]] mellan [[1570]]-[[1595]]) och därmed sammanhängande övergrepp och olagligheter. En av de främsta orsakerna var borglägerstungan som snart blev en börda enbart för allmogen som sedermera utartade och på sikt ledde till total utsugning och utarmning av bönderna. Inte ens efter [[freden i Teusina]], 1595 drogs trupperna undan. Den som ansvarade för detta var [[marsk]]en och tillika ståthållaren på Åbo slott Klas Fleming, som kom från en finländsk adelssläkt. Bönderna klagade hos hertig Karl, som då var [[riksrådet]]s ledare i Sigismunds frånvaro. Han gav dem rådet att på egen hand försvara sig mot Flemings knektar, antydande att hjälp skulle komma från hans sida. Bakgrunden till hertig Karls inställning var konflikten mellan honom och [[Sigismund]], där Klas Fleming var en lojal Sigismundanhängare. ==Kriget== Redan [[25 november]] 1596 föreföll ett häftigt tumult invid [[Storkyro]] kyrka. Det var signalen till klubbekriget. De egentliga operationerna sönderfaller i fyra geografiskt och kronologiskt särskilda faser: sydösterbottningarnas kamp, striden i [[Tavastland]], striden i [[Savolax]] och slutligen nordösterbottningarnas kamp. Bönderna beslöt att, fördelade i skilda skaror, bryta in i södra Finland. Huvudstyrkan under befäl av Jacob Ilkka trängde fram till [[Birkala]] socken i nordöstra [[Satakunta]], men blev den [[31 december]] 1596 slagen vid Nokia gård. Fleming erbjöd försoning om Ilkka utlömnades. Ilkka hann dock fly, men blev några dagar in på 1597 tillfångatagen av bönderna och avrättad vid Storkyro kyrka. Överenskommelsen mellan Fleming och bönderna gick om intet, och bönderna började fly. Troligen höggs några hundra bönder ned av trupperna. Plundring av gårdarna i övre Satakunta följde. En skara under befäl av [[Bengt Pouttu]] blev slagen av [[Axel Kurck]] vid Anola gård i [[Ulfsby]] socken. De bönder,som framträngt till [[Tavastland]], slogs tillbaka av [[Ivar Tavast]] invid [[Padasjoki]] kyrka. Bönderna överlämnade sina vapen utan strid sedan de blivit lovade försoning. Därefter gick trupperna till angrepp och anställde ett blodbad på 300-400 försvarslösa klubbekrigare. I [[Savolax]] hade upprorsparollerna gått ut från [[Rautalampi]]. Man fick med sig bönderna från Stor-Savolax och Juva samt från delar av [[Pieksämäki]], [[Jorois]] och [[Rantasalmi]]. [[Gödik Fincke]] på [[Olofsborg]] fick hjälp från [[Kexholm]] och [[Viborg]]. Avgörandet skedde vid prästgården i [[S:t Michel]] den [[23 januari]] [[1577]]. Bönderna gav upp mot löfte om nåd. Därefter anställde Finckes trupper ett blodbad. Medan de sydösterbottniska bönderna led nederlag efter nederlag, hade nordösterbottningarna hållit sig stilla. Men nu började även dessa att röra på sig, sedan hertig Karl sänt dit fogden [[Israel Larsson]], för att uppvigla dem till motstånd mot Fleming. Nyuppbådade bondhopar framträngde till södra Österbotten, och sydösterbottningar anslöt sig till skaran. Även bönder från de svenskspråkiga sockarna [[Pedersöre]], [[Vörå]] och [[Karleby]] anslöt sig. Fleming med sina ryttare skyndade dem till mötes. Inför striden vid [[Santavuori]] i [[Ilmola]] socken den 24 februari 1597 decimerades böndernas led genom att de svensktalande bönderna gick över till Fleming. Vad som avgjorde striden var taktik och terräng. Ingen massaker förekom, däremot plundrades de finska socknarna i [[Sydösterbotten]]; ledarna fördes till [[Åbo]]. I Santavuori står ett monument över klubbekrigarna. == Debatten om klubbekriget == [[Bild:Savon nuijamiesten muistolle.jpg|thumb|180px|Monument över Savolax klubbekrigare i [[S:t Michel]] i Kenkävero]] Historikern [[Heikki Ylikangas]] har upptäckt ett hittills okänt uppror i [[svenska Österbotten]] i slutet av 1595, vilket förklarar varför svenskspråkiga bönder ogärna anslöt sig till klubbekrigarna. Hans Fordell i [[Pedersöre]] hade varit i kontakt med Jacob Ilkka, men upproret misslyckades. Ilkka tillfångatogs, men lyckades denna gång rymma från [[Åbo slott]]. Historieskrivningen om klubbekriget är av relativt tidigt datum. Redan på [[1840-talet]] publicerade [[Edvard Grönblad]] en dokumentsamling om klubbekriget. På [[1850-talet]] utgav [[Yrjö Koskinen]] sitt verk om kriget. Enligt honom kämpade bönderna för sin bondefrihet. [[Pentti Renvall]] reviderade denna bild på [[1930-talet|1930]]-[[1940-talet|40-talet]] och anförde en psykologisk förklaring: Krigströttheten och andlig efterblivenhet hos bönderna i perifera delar av landet fick stå som bakgrund, och denna bild var förhärskande fram till [[1970-talet]] då Ylikangas tog tag i ämnet. Han identifierade bakgrunden i en skärpt ståndsmotsättning: Adelns inflytande ökade medan böndernas utarmning tilltog. Böndernas gamla självständighet och frihet var alltså i fara. Ylikangas jämförde också med andra bondeuppror och pekade på typiska drag. De nationella särdragen nedtonades. Men ett fenomen var speciellt för Finland under perioden: utarmningen av bönderna (i Sverige t.ex. ökade hemmanen). En annan förklaring som anförts är att den allmänna prisutvecklingen var synnerligen oförmånlig för producenterna i Österbotten. Detta skall ses i kombination med hotet om godtyckliga konfiskationer genom borglägren. Därför gjorde storbönder och fattigare bönder gemensam sak. ==Efterspel== Motsättningen mellan den segrande finska krigaradeln och den finska bondebefolkningen, påverkade att de finska slotten inte anslöt sig till hertig Karl efter händelserna efter [[slaget vid Stångebro]] utan förblev Sigismundanhängare. Då hertig Karl erövrat Finland avrättades många finländska adelsmän i [[Åbo blodbad]] och i [[Viborgs blodbad]], samtidigt som finska bönder på många håll utkrävde sin hämnd efter klubbekriget. == Litteratur == *''Finlands historia'', 2. (1993) == Se även == *[[Kriget mot Sigismund]] == Externa länkar == * [http://www.kokkola.fi/historia/nuijasota/innehallsforteckning.htm Klubbekriget], webbsida av Eugen Söderström [[Kategori:Finlands historia under svenska tiden]] [[Kategori:Uppror i Sverige]] {{Ugglan}} [[en:Cudgel War]] [[fi:Nuijasota]] [[id:Perang Cudgel]] [[is:Kylfustríðið]] [[no:Klubbekrigen]] [[ru:Дубинная война]]

Tillbaka till Klubbekriget.