Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>[[Fil:John George Lambton, 1st Earl of Durham by Thomas Phillips.jpg|miniatyr|{{PAGENAME}}]] '''John George Lambton, 1:e [[earl av Durham]]''', son till [[William Henry Lambton]], [[brittisk]] [[statsman]], född [[12 april]] [[1792]] i [[London]], död [[28 juli]] [[1840]] i [[Cowes]], blev 1813 [[brittiska underhuset|underhusmedlem]] för [[grevskap]]et [[Durham]] och väckte stort uppseende genom sitt jungfrutal, ett skarpt anfall på [[regering]]en för dess vägran att stödja [[Norge]]s [[självständighet]]ssträvanden i maj [[1814]]. Trots sin ungdom blev han snart en av [[whig]]-oppositionens mest bemärkta talare, och hans politiska inflytande ökades, sedan han 1816 gift sig med en dotter till dess ledare, [[lord Grey]]. Lambton påyrkade i ett berömt underhustal (april 1821) en grundlig [[parlamentsreform]] med likformig [[valkrets]]indelning, treåriga [[mandatperiod|parlamentsperioder]] och [[radikal]] utsträckning av [[rösträtt]]en samt tog sedan alltjämt ledande andel i reformagitationen. Han understödde emellertid [[Lord Canning]]s och [[Goderich]]s [[moderat]][[konservativ]]a ministärer och upphöjdes av den senare till [[peer]] som [[baron]] Durham (1828). Då lord Grey blev [[Lista över Storbritanniens premiärministrar|premiärminister]] (november 1830), gav han Lambton säte i kabinettet som [[sigillbevarare]], och Lambton blev den ledande i den fyrmannakommitté, som utarbetade ministärens första förslag till parlamentsreform, samt deltog livligt i de parlamentariska strider, ,som omsider ledde till förslagets definitiva antagande i något modifierad form, juni 1832. Han sändes s.å. på en utomordentlig beskickning till [[Sankt Petersburg]] för att påverka [[rysk]]a regeringen i den [[Belgien|belgiska]] frågan och söka utverka någon lindring i [[Polen|polackernas]] öde. Missnöjd med regeringens hårdhänta [[irland|irländska]] politik, avgick Lambton i mars 1833 ur ministären och upphöjdes därvid till ''earl av Durham''. Han slöt sig nu allt närmare whigpartiets radikala flygel, som genom energisk reformpolitik ville fullfölja det av parlamentsreformen inledda systemskiftet, och blev dess kandidat till premiärministerposten. En skarp sammanstötning med Brougham vid ett politiskt möte i [[Skottland]] (1834) gjorde denne till hans hätske fiende, och i Melbournes ministär fanns ingen plats för en man med Lambtons radikala åskådning och hans varje lugnt samarbete försvårande häftiga lynne. Han var 1835-1837 ånyo utomordentlig [[ambassadör]] i Sankt Petersburg och sändes efter utbrottet av [[Papineau]]s [[uppror]] i [[Kanada]] dit som [[generalguvernör]] med nära nog [[diktator]]sfullmakt (1838). Lambton lyckades genom på en gång energiska och försonliga åtgärder i stor utsträckning tillvinna sig befolkningens förtroende, men begick vid utfärdandet av en [[amnesti]] det formfelet att landsförvisa 8 därifrån undantagna upprorsledare till [[Bermuda]], över vilket område han ej hade någon myndighet. Brougham, som ville hämnas både på Lambton och regeringen, vari han ej längre var medlem, anprep i [[Brittiska parlamentet|parlamentet]] häftigt amnestiproklamationcns laglighet, och för att undvika en parlamentarisk motgång var Melbourne nog svag att undandra Lambton sitt stöd. Proklamationen återkallades, varigenom Lambton berövades den prestige i Kanada han behövde för att genomföra dess pacificering. Han avgick då omedelbart s.å. och återkom, bruten till hälsan och bitter över den lidna skymfen. Med stöd av de utredningar över Kanadas politiska förhållanden han där låtit verkställa, sammanfattade Lambton emellertid sina reformtankar i ett märkligt aktstycke, ''The Durham report'' (1839), som blev grundvalen för det framtida ordnandet av Kanadas styrelse och genom sitt yrkande på självstyrelseprincipcn bildar en vändpunkt i de brittiska [[koloni]]ernas förhållande till moderlandet. (Påståendet, att ej Lambton, utan hans sekreterare, Ch. Buller, skulle vara aktstyckets verklige upphovsman, är grundlöst och kan ytterst härledas ur av Brougham spritt förtal.) Den av Lambton däri påyrkade föreningen av Övre och Nedre Kanada lagfästes i juli 1840, några få dagar före hans död. Genom sin stora andel i parlamentsreformens tillkomst och sitt epokgörande kolonialpolitiska program tillhör Lambton de banbrytande statsmännen i det brittiska rikets historia. {{ugglan}} {{STANDARDSORTERING:Durham, John George Lambton, 1:e earl av}} [[Kategori:Brittiska politiker]] [[Kategori:Kanadas generalguvernörer]] [[Kategori:Födda 1792]] [[Kategori:Avlidna 1840]] [[Kategori:Män]] [[de:John George Lambton, 1. Earl of Durham]] [[en:John Lambton, 1st Earl of Durham]] [[fr:John George Lambton]] [[pl:John Lambton, 1. hrabia Durham]]

Tillbaka till John George Lambton, 1:e earl av Durham.