Jacob Tegengren

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Jacob August Tegengren''', född [[28 augusti]] [[1875]] i [[Vasa]], [[Finland]], död [[25 november]] [[1956]] på Centralsjukhuset i Vasa, Finland, [[finlandssvensk]] [[poet]], [[ornitolog]], [[arkeolog]] och kulturarbetare.

Fadern var [[hovrättsråd]] i Vasa. Jacob Tegengren tog sin [[studentexamen]] [[1896]], blev [[agronom]] [[1899]] och studerade [[folkhögskola|folkhögskoleverksamhet]] i [[Danmark]] och [[Sverige]]. Vilket ledde till att han var folkhögskoleföreståndare i [[Närpes]] [[1910]]-[[1915]]. Därefter arbetade han som [[direktör]] på ''Nordiska Föreningsbankens'' filialkontor i [[Vörå]] [[1915]]-[[1945]]. Åren [[1946]]-[[1955]] var Tegengren bosatt i [[Oravais]], men senvintern sistnämnda år flyttade han tillbaka till Vörå, där också makarna Jacob och [[Else Tegengren]] fick sin grav på kyrkogården. Tegengren är en av svenska [[Österbotten]]s viktigaste poeter, vann under sin samtid läsare även i övriga Finland och Sverige. 

Hans upprördhet över Sveriges ovilja att klart ta ställning och "hjälpa" [[de vita]] mot [[de röda]] i det [[finska inbördeskriget]] är inte att taga miste på. I ''[[Vasabladet]]'' skrev han en bitter dikt, "Ismuren", som upprörde många [[Svenska brigaden|svenska frivilliga]], som [[Walter Hülphers]]. Därför skrev han dikten "Till E. Walter Hülpher":

{{citat|'''''Sverge svek i nöden'''''

<poem>''Sverges sköld är fläckad!''
''Bittert trycker skymfen''
''varje svensk, som ännu''
''älskar mannabragder''
''och med blod vill sona''
''vad hans mor förbrutit.''
''Han är än vår broder,''
''dubbelt dyr i faran''
''Tusen varma hjärtan''
''klappa hans till möte.''
''Aldrig skall det offer,'' 
''som han modigt bjöd oss,''
''otacksamt förgätas.''
''Över murn, som restes,''
''strålar oförvansklig''
''glansen av hans gärning.''</poem>|''Vasabladet'' 16/3 1918}}

Han var starkt religiöst färgad, och [[Bibeln]] var hans främsta litterära inspirationskälla. Tegengren skrev främst [[dikt]]er, men [[psalm]]texter och [[novell]]er hittas också i hans produktion. 

Vid sidan av sitt yrkesliv och författarskap var Tegengren en betydande ornitolog och arkeolog. Hans utgrävningar i forna [[Vasa län]] utgör ännu idag en viktig del av den bild som finns av den västfinländska landsdelens [[järnålder]]. Tegengren utförde för sin tid väl dokumenterade arkeologiska utgrävningar, trots att han saknade adekvat utbildning i ämnet, i [[Esse]] 1930; [[Kronoby]] 1928 och 1934; [[Laihela]] 1926; [[Lillkyro]] 1929 och 1931; Närpes 1938-1939; [[Purmo]] 1930 och [[Vörå]] 1922-1941. Därtill gjorde Tegengren arkeologiska inventeringar i de nyss nämnda orterna (utom Laihela och Lillkyro), men även i Oravais, [[Pedersöre]], [[Replot]] och Vasa.  

==Publikationer==
*Dikter (1900)
*Ny vår (1913)
*Lyrik (1914)
*Jord och hav (1918)
*Sol och Stjärnljus (1918)
*Sånger och hymner (1919)
*Rasmus Teel (1920)
*Pärlfiskaren (1923)
*I väntan och vaka (1925)
*Den svåra vägen (1929)
*Beredelse (1931)
*Mot skuggorna (1939)
*Sista milstolpen (1946)

{{Psalmse}}
{{STANDARDSORTERING:Tegengren, Jacob}}

[[Kategori:Finlandssvenskar]]
[[Kategori:Finlandssvenska författare]]
[[Kategori:Finländska arkeologer]]
[[Kategori:Finländska författare]]
[[Kategori:Ornitologer]]
[[Kategori:Svenska psalmförfattare]]
[[Kategori:Svenskspråkiga författare]]
[[Kategori:Svenskspråkiga poeter]]
[[Kategori:Födda 1875]]
[[Kategori:Avlidna 1956]]
[[Kategori:Män]]

[[fi:Jacob Tegengren]]