Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Istanbulpogromen''', eller ''upploppen i Istanbul 1955'' ([[grekiska]]: Σεπτεμβριανά, "Septemberhändelserna"; [[turkiska]]: 6–7 Eylül Olayları, "händelserna 6-7 september"), var en [[pogrom]] den [[6 september|6]] och [[7 september]] [[1955]] som i första hand riktades mot de 100&nbsp;000 [[greker]] som bodde i [[Istanbul]]. [[Judar]] och [[armenier]] som bodde i staden och deras affärsverksamheter, var också måltavla för pogromen, vilken, enligt somliga, iscensattes av det turkiska regeringspartiet, [[Demokratiska partiet (Turkiet)|Demokratiska partiet]] (''Demokrat Parti''), under premiärminister [[Adnan Menderes]]. Händelsen utlöstes av den falska nyheten att [[Mustafa Kemal Atatürk]]s födelsehus i [[Thessaloniki]] i [[Grekland]] hade bombats dagen innan. En turkisk [[mobb]], av vilken större delen forslats till staden före händelsen, förödmjukade den grekiska befolkningen i Istanbul i nio timmar. Fastän hjärnorna bakom pogromen inte uttryckligen beordrat att några greker skulle dödas, dog mellan 13 och 16 greker (inklusive två präster i [[Östortodoxa kyrkan]]) och åtminstone en armenier, under eller efter pogromen, till följd av [[misshandel]] och [[mordbrand|mordbränder]]. 32 greker skadades allvarligt. Därtill blev dussintals grekiska kvinnor [[våldtäkt|våldtagna]], och ett antal män [[omskärelse|omskars]] med tvång. 4348 grekiskägda affärer, 110 hotell, 27 apotek, 23 skolor, 21 fabriker, 73 kyrkor och över ett tusen grekiskt ägda hem förstördes eller utsattes för grov [[skadegörelse]]. Uppskattningarna av kostnaderna för skadorna varierar, från den turkiska regeringens uppskattade 69,5 miljoner turkiska [[lira]] (omkring 24,8 miljoner [[amerikanska dollar]]), [[brittisk]]a [[diplomat]]ers uppskattning på 100 miljoner [[brittiska pund]] (omkring 200 miljoner amerikanska dollar), [[Kyrkornas världsråd]]s uppskattning på 150 miljoner amerikanska dollar, och den grekiska regeringens uppskattning på 500 miljoner amerikanska dollar. Pogromen ökade [[emigration]]en från Istanbulregionen av etniska greker dramatiskt, vilket minskade den grekiska befolkningsgruppen från 200&nbsp;000 personer år [[1924]], till drygt 5000 år [[2005]]. Liknande händelser har inträffat i [[Turkiet]] under 1800-talet. Den största massakern på kristna är dock det [[armeniska folkmordet]] under [[första världskriget]]. == Bakgrund == ===Grekerna i Istanbul=== [[Konstantinopel]] - dagens Istanbul - var huvudstad i [[Bysantinska riket]] till [[1453]], då staden intogs av [[Osmanska riket]]. En stor andel av den grekiska befolkningen fortsatte att bo kvar i staden. Stadens grekiska befolkning, i synnerhet [[fanarioter]]na, kom att spela en framträdande roll i stadens sociala och ekonomiska liv, och Osmanska rikets politiska och diplomatiska liv i allmänhet. Detta förhållande fortsatte efter [[1829]], då en självständig grekisk stat bildades. Ett antal etniska greker tjänade i den osmanska diplomatkåren under 1800-talet. Efter [[Grek-turkiska kriget (1919-1922)|kriget mellan Grekland och Turkiet]] [[1919]]-[[1922]], rycktes den grekiska befolkningen i Turkiet upp med rötterna, till följd av bildandet av [[Republiken Turkiet]], och framtvingade befolkningsutväxlingar mellan Grekland och Turkiet i samband med [[Lausannefreden]]. På grund av grekernas starka känslomässiga band till deras tidigare huvudstad, och dess betydelse som säte för [[patriarken av Konstantinopel|det ekumeniska patriarkatet]] för [[Grekisk-ortodoxa kyrkan|grek-ortodox]]a och världens alla [[östortodoxa kyrkan|andra ortodoxa]], fick grekerna i Istanbul dispens från befolkningsutväxlingen och tilläts stanna kvar. Icke desto mindre började befolkningen avta, vilken är bevisat genom [[demografi]]sk [[statistik]]. Straffåtgärder, såsom parlamentslagen 1932, förbjöd greker som bodde i Turkiet att syssla med 30 yrken eller ämbeten, från att vara [[skräddare]] och snickare, till läkare, jurist och godsägare. Extra skattetryck som pålades dem [[1942]], bidrog ytterligare till att de ekonomiska möjligheterna för grekiska affärsmän minskade. ===Sammanhang === Sedan [[1954]] hade ett antal nationalistiska studenter och irredentismiska organisationer som Nationella sammanslutningen av turkiska studenter, Nationella föreningen av turkiska studenter, och chefredaktören för den största dagstidningen ''[[Hürriyet]]'', [[Hikmet Bilâ]]s "Cypern är turkiskt-partiet", protesterat mot den grekiska minoriteten och det ekumeniska patriarkatet. [[1955]] började en statsunderstödd propaganda, via den turkiska pressen, vinna allmänheten mot den grekiska minoriteten. Under veckorna som föregick pogromen, gjorde turkiska ledare flertaliga antigrekiska uttalanden. Den [[28 augusti]] påstod premiärminister Menderes att [[grekcyprioter]]na planerade en massaker på [[turkcyprioter]]. I tillägg till [[Cypernfrågan]], bidrog den kroniska ekonomiska situationen till att den turkiska regeringen iscensatte pogromen. Trots att de var en minoritet, spelade den grekiska befolkningsgruppen en framträdande roll i stadens affärsliv, vilken gjorde dem till en tacksam syndabock under den ekonomiska krisen. Pogromen väcktes av en påstådd attack mot det turkiska [[konsulat]]et i Greklands näst största stad, [[Thessaloniki]] - konsulatet inhystes i det hus där [[Mustafa Kemal Atatürk]] var född. == Pogromen == ===Planeringen=== I rättegången [[1961]] i [[Yassıada]] mot [[Adnan Menderes]] och hans utrikesminister [[Fatin Rüştü Zorlu]], framkom detaljerade uppgifter om planeringen till pogromen. Menderes och Zorlu mobiliserade ett massivt maskineri i det styrande [[Demokratiska partiet (Turkiet)|Demokratiska partiet]] (''Demokrat Parti''), och partikontrollerade fackföreningar i Istanbul. Inrikesminister [[Namik Gedik]] var också inblandad. Enligt Zorlus advokat under rättegången, fördes 300&nbsp;000 personer till området inför pogromen. Rättegången avslöjade också att [[stubin]]en till bomben vid konsulatet hade skickats från Turkiet till Thessaloniki den [[3 september]]. Oktay Engin, en agent som arbetade under cover som student vid universitetet, hade getts uppdraget att installera sprängämnena. Därtill leddes 18 avdelningar av "Cypern är turkiskt-partiet" av högre medlemmar i Demokratiska partiet. Denna organisation spelade en avgörande roll i utbrottet av de antigrekiska aktionerna. I sin bok från [[2005]], dokumenterar [[Speros Vryonis]] den direkta roll Demokratiska partiets organisation och fackföreningar spelade i att samla de upploppsmakare som drog genom Istanbul. De flesta kom från västra [[Mindre Asien]]. Hans fallstudie från [[Eskişehir]] visar hur partiet rekryterade 400 till 500 arbetare där från lokala fabriker, vilka fördes med tåg och tredje klassbiljetter till Istanbul. Dessa värvade personer lovades motsvarande 6 amerikanska dollar, vilket aldrig utbetalades. De hade sällskap av polisen i Eskişehir, vilka anförtroddes att samordna skadegörelse och plundring när samlingen indelats i grupper om 40-50 män, och ledare av avdelningar av partiet. ===Utförande=== Kommun- och regeringsägda lastbilar placerades på strategiska platser runt om i staden för att dela ut verktyg till skadegörelsen: spadar, hackor, kofotar, murbräckor, och bensin. 4000 privata taxibilar anlitades för att transportera gärningsmännen. En protestdemonstration natten den [[6 september]], vilken organiserats av [[myndigheter]]na i Istanbul, om [[Cypernfrågan]] och den påstådda mordbranden i Thessaloniki, blev täckmantel för upploppsmännen. Omkring klockan 17.00 började pogromen, och från dess utgångspunkt, [[Taksim Square]], svallade problemen ut under kvällen, genom den gamla förorten [[Beyoğlu|Pera]], med sönderslagning och plundring av grekiska affärsegendomar, i synnerhet längs [[Yuksek Kaldirim]] gatan. Vid 18.00 plundrades många av de grekiska affärer som låg på Istanbuls största affärsstråk, [[Istiklal Caddesi]]. Många affärsstråk stökades ner med handelsvaror som kastades ut ur de grekiskägda butikerna. Enligt ett ögonvittne, en grekisk tandläkare, ropade mobben "Död åt de otrogna", "Massakrera de grekiska förrädarna", "Ned med Europa" och "Mot Aten och Thessaloniki" medan de utförde pogromen. Upploppen dog ut vid midnatt genom inblandning av Turkiets armé, och [[krigslagar]] infördes. Enligt ögonvittnen hade dock officerare och polismän tidigare deltagit i upploppen och i flera fall viglat upp gärningsmännen. ===Personligt våld=== Fastän pogromisterna inte hade instruerats att döda, gick avdelningar av mobben längre än att skrämma och förödmjuka stadens greker. Mellan 13 och 16 greker och en armenier (inklusive två präster) dog till följd av pogromen. 32 greker skadades allvarligt. Både män och kvinnor blev våldtagna, och enligt den turkiske författaren [[Aziz Nesin]], tvingades män, särskilt präster, till omskärelse och en armenisk präst avled efter ingreppet. ===Materiell förstörelse=== De materiella skadorna var märkbara, och över 4348 grekiskägda affärer, 110 hotell, 27 apotek, 21 fabriker, och över ett tusen grekiskägda hem förstördes totalt, eller var illa åtgångna. "Jag befann mig på gatorna den dagen och jag minns mycket väl" berättar Mehmed Ali Zeren, 70 år. "I juveleraraffären stod en man med hammare och slog sönder pärlor, en och en. /.../ Goda människor, goda vänner [grekerna] men armén ville utrota icke-turkar." ===Kyrkliga egendomar=== Vid sidan av grekisk affärsverksamhet, är det utom varje tvivel att egendom som tillhörde [[Grekisk-ortodoxa kyrkan]] var måltavla för attacker. 23 skolor och 73 kyrkor vandaliserades, brändes ned, eller förstördes på annat sätt, liksom ett antal kloster. Detta utgjorde omkring 90 procent av kyrkans egendomar i staden. Den antika bysantinska kyrkan Panagia i [[Belgratkapi|Veligradiou]] vandaliserades och brändes ner. Kyrkan vid Yedikule, De sju tornens slott, blev illa förstört, liksom St Konstantins kyrka i [[Psammathos]]. Vid Zoodochos Pegekyrkan i [[Balıklı]], blev ett antal [[patriarken av Konstantinopel|patriarkers]] gravar sönderslagna, öppnade och vanhelgade. Klostrets abbot, biskop Gerasimos av Pamfilos, blev svårt misshandlad under pogromen och avled till följd av sina skador några dagar senare på Balıklısjukhuset. I en mordbrand på en kyrka, brändes fader Chrysanthos Mandas levande till döds. Den metropolitiska biskopen av Liloupolis, Gennadios, blev svårt misshandlad och blev sinnessjuk. På andra ställen i staden, attackerades grekiska kyrkogårdar och vanhelgades. Några uppgifter gör gällande att helgonreliker brändes eller kastades till hundar. ===Vittnen=== Uppgifter har givits av ögonvittnet [[Noel Barber]], som arbetade för [[London]]tidningen ''[[Daily Mail]]'', den 14 september 1955. En annan som givit direktupplysning är [[Ian Flemming]], [[James Bond]]-författaren, som befann sig i Istanbul för att bevaka Internationella poliskonferensen som särskild korrespondent för [[Times|''Sunday Times'']]. Hans vittnesmål, som trycktes den [[11 september]], har titeln "The Great Riot of Istanbul". ===Sekundära upplopp=== Medan pogromen i första hand utspelades i Istanbul, blev det några upplopp i andra turkiska städer. Morgonen den [[7 september]] [[1955]] i [[İzmir]] ([[Smyrna]]) invaderade en mobb İzmir nationalpark, där en internationell utställning ägde rum, och brände ner den grekiska paviljongen. Därefter rörde sig mobben mot St Fotinikyrkan, som hade byggts två år tidigare för grekiska [[NATO]]-officerares skull, och förstörde kyrkan fullständigt. Hemmen till stadens fåtaliga grekiska familjer och officerare plundrades. ===Dokumentation=== En betydelsefull dokumentation som visar utbredningen av förstörelsen, är [[Demetrios Kaloumenos]] fotografier; denne arbetade vid tiden som officiell fotograf hos den ekumeniske patriarken. Han började fotografera ett fåtal timmar efter pogromen börjat, fångade förstörelsen på kort, och smugglade filmen till Grekland. == Reaktioner == Fastän Menderesregeringen försökte lägga skulden till pogromen hos [[kommunist]]partiet, var de flesta utländska observatöerer överens om vems skulden var. I ett brev daterat den [[15 november]] [[1955]] till premiärminister [[Adnan Menderes]] från patriark [[Athenagoras I av Konstantinopel|Athenagoras]], beskrevs brotten hans församling utsatts för grafiskt. "Vår civilisations yttersta fundament av arv från århundraden, hela mänsklighetens egendomar, har attackerats våldsamt", skrev han, och tillade: "Vi upplevde alla, fullständigt värnlösa, plågsamma stunder, och sökte och väntade förgäves på skydd från dem som är ansvariga för allmän ordning." [[Michael Stewart]], [[chargé d'affaires]] vid brittiska [[ambassad]]en i [[Ankara]], införstod direkt Menders parti i uträttningen av attacken. "Det finns förhållandevis pålitliga belägg för att lokala representanter för Demokratiska partiet fanns bland upploppets ledare på skilda platser i Istanbul, särskilt på [[Marmaraöarna]], och det har sagts att i hela landet hade bara Demokratiska partiet en sådan organisation att den skulle ha kunnat åstadkomma något i denna storlek", rapporterade han, dock utan att beskylla partiet eller Menderes personligen. Fastän den brittiske ambassadören i Ankara Bowker rådde den brittiske utrikesministern [[Harold Macmillan]] att Storbritannien skulle ge Turkiet en skarp tillrättavisning, överlämnades endast en not med milt ogillande till Menderes. [[Kalla kriget]] ledde till att Storbritannien och [[USA]] tvingades frikänna Menderes från den politiska skulden som förelåg. Greklands ansträngningar att skapa internationell uppmärksamhet på brotten mot de mänskliga rättigheterna genom mellanstatliga organisationer som [[FN]] och NATO, vann föga gehör. Den brittiske NATO-representanten Cheetham utdömde det som "icke önskvärt" att undersöka pogromen. USA:s representant [[Edwin Martin]] ansåg att pogromens effekter på alliansen överdrevs, och Frankrikes, Belgien och Norges regeringar uppmanade grekerna att låta det skedda vara glömt. Nordatlantiska rådet gjorde till och med ett uttalande där de fastslog att den turkiska regeringen hade gjort allt i sin makt och enligt förväntan. Mer frispråkigt var [[Kyrkornas världsråd]], med anledning av att skadan uppgick till 90 procent av Istanbuls grekisk-ortodoxa kyrkor, och en delegation sändes till Istanbul för att inspektera ödeläggelsen. == Efterspel == Eftersom det inte fanns några privata [[försäkringsbolag]] i Turkiet på denna tid, var det enda hopp om kompensation som offren för pogromen hade, att den turkiska staten stod för kostnaderna. Fastän den turkiske presidenten [[Celal Bayar]] meddelade att "offren för förstörelsen skall återgäldas" var den politiska viljan eller ekonomiska möjligheten att infria löftet ringa. Till slut fick grekerna omkring 20 procent av deras anspråk. Spänningar fortsatte, och 1958-1959 utfärdade turkiska nationalistiska studenter en handelsbojkott mot alla grekiska affärer. 1964 bröt Ankararegeringen den grek-turkiska Ankarakonventionen från 1930 med två dagars varsel. Konventionen hade fastställt grekiska ''etablis'' (greker som var födda och bodde i Istanbul men hade grekiskt medborgarskap) rätt att bo och arbeta i Turkiet. Deporterade inom två dagar, minskade den grekiska befolkningen i Istanbul från 80 000 (eller 100 000 enligt vissa källor) personer 1955, till endast 48 000 1965. Idag uppgår den grekiska befolkningen till omkring 5000 personer, de flesta äldre. Efter militärkuppen 1960, åtalades Menderes och Zorlu, vid Yassıadarättegången 1960-1961, för konstitutionsbrott. Rättegången anförde också pogromen, vilken de anklagades för. Medan de åtalade förnekades deras rättmätiga försvar, befanns de vara skyldiga, och de dömdes till döden genom hängning. Oktay Engin, agenten som försökte utföra mordbranden i Thessaloniki, fortsatte arbeta för [[Millî İstihbarat Teşkilâtı]] ända till 1992, då han befordrades till guvernörens kansli i Nevşehirprovinsen. I augusti [[1995]] utfärdade [[USA:s senat]] en resolution med anmärkning på pogromen 1955, i vilken president [[Bill Clinton]] anmodades att förklara den [[6 september]] som en åminnelsedag för pogromens offer. ==Källor== {{översatt|url=http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Istanbul_Pogrom&oldid=171972609}} *Källor till den översatta artikeln: ** Fahri Çoker: ''6–7 Eylül Olayları : Fotoğraflar - Belgeler. Fahri Çoker Arşivi''. Istanbul, 2005, ISBN 978-975-333-197-5 ** Dilek Güven: ''Cumhuriyet Donemi Azinlik Politikalari Baglaminda 6 - 7 Eylul Olaylari. ''. Istanbul, 2005, ISBN 978-975-333-196-8 ** Speros Vryonis, The Mechanism of Catastrophe: The Turkish Pogrom of September 6–7, 1955, and the Destruction of the Greek Community of Istanbul, New York: [http://www.greekworks.com/ Greekworks.com] 2005, ISBN 978-0-9747660-3-4 ** George Gilson, “[http://www.athensnews.gr/athweb/nathens.print_unique?e=C&f=13136&m=A10&aa=1&eidos=S Destroying a minority: Turkey’s attack on the Greeks]”, ''[[Athens News]]'', 24 June 2005. ** Ilias K. Maglinis, “[http://www.ekathimerini.com/4dcgi/_w_articles_ell_4258353_28/06/2005_57963 Istanbul 1955: The anatomy of a pogrom]”, ''[[Kathimerini]]'', 28 June 2005. ** Robert Holland, ''Britain and the Revolt in Cyprus, 1954–59'', Oxford: [[Clarendon Press]], 1998, pp. 75–78. ** Ali Tuna Kuyucu, “Ethno-religious 'unmixing' of 'Turkey': 6–7 September riots as a case in Turkish nationalism”, in ''[[Nations and Nationalism]]'', 11:3 (2005), pp. 361–380. ** Indymedia Istanbul, “[http://istanbul.indymedia.org/news/2005/08/53987.php 50. yılında 6-7 Eylül Olayları]”. ** Mehmet Ali Birand, “[http://www.turkishdailynews.com.tr/article.php?enewsid=22723 The shame of Sept. 6–7 is always with us]”, ''[[Turkish Daily News]]'', 7 September 2005. ** The Washington Post, “[http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/09/29/AR2005092902240.html In Turkey, a Clash of Nationalism and History]”, an article by Karl Vick referring to the events as a “pogrom”. ** Doğu ERGİL “[http://www.turkishdailynews.com.tr/article.php?enewsid=23081 "Past as present"] ''[[Turkish Daily News]]'' 12 September 2005 "16 dead and dozens of wounded citizens of Greek origin" [[Kategori:Turkiets historia]] [[Kategori:Greklands historia]] [[Kategori:Cyperns historia]] [[Kategori:Armeniens historia]] [[Kategori:Istanbul]] [[Kategori:1955]] [[Kategori:Pogromer]] [[bs:Septembarski progon]] [[de:Pogrom von Istanbul]] [[el:Σεπτεμβριανά]] [[en:Istanbul Pogrom]] [[es:Pogromo de Estambul]] [[he:פרעות איסטנבול]] [[hr:Istanbulski pogrom]] [[hy:Ստամբուլի ջարդեր]] [[it:Pogrom d'Istanbul]] [[pl:Pogrom w Stambule]] [[ru:Стамбульский погром]] [[simple:Istanbul pogrom]] [[sr:Септембарски погром]] [[tr:6-7 Eylül Olayları]]

Tillbaka till Istanbulpogromen.