Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Herbert Lawford''', född [[15 maj]] [[1851]], död [[20 april]] [[1925]] i [[England]] var en [[brittisk]] [[tennisspelare]]. Herbert Lawford upptogs 2006 i the [[International Tennis Hall of Fame]], bland annat för att ha infört tekniken att slå forehandslaget med topspin. ==The "Lawford Stroke"== Herbert Lawford var en av de fåtal spelare som vid sidan av [[William Renshaw]] och [[Ernest Renshaw]], under [[1880-talet]] hade en tämligen komplett och effektiv slagrepertuar i det nya spelet lawn [[tennis]]. Han är framförallt känd för sin svepande [[forehand]]drive, slagen med topspin. Slaget, som blev stilbildande, gick under beteckningen the "Lawford Stroke". Beteckningen användes under flera årtionden för att inom tennisen karakterisera lyckade forehandsslag slagna med topspin. Det förekom också under tidigt [[1900-tal]] i reklamtexter, exempelvis för [[tobak]]. ==Lawford i [[Wimbledonmästerskapen|Wimbledon]]== Herbert Lawford spelade perioden 1880-88 sex [[final]]er i [[Wimbledonmästerskapen]] men vann endast vid ett tillfälle. Efter att ha segrat i finalen i the "[[All Comers Round]]" 1880 mötte han i the "[[Challenge Round]]" det föregående årets segrare, prästen [[John Hartley]]. Lawford, som ännu inte var "färdig" som tennisspelare, förlorade med 3-6, 2-6, 6-2, 3-6. Under de följande åren var hans främsta rivaler i turneringen bröderna Renshaw. I 1883 års turnering mötte han [[Ernest Renshaw]] redan i första omgången. Det var mycket blåsigt den dagen, och spelarna hade växelvis fördel av vindförhållandena. Renshaw låg slutligen under med 0-5 i det avgörande 5:e [[set]]et, när vinden och därmed spelet vände till hans fördel. Ernest Renshaw vann slutligen med 5-6, 6-1, 3-6, 6-2, 6-5. Lawford förbättrade sitt spel successivt, men överflyglades regelmässigt av brödena Renshaw. Perioden 1884-86 mötte han [[William Renshaw]] i the "Challenge Round" och förlorade alla tre gångerna, om än knappt. Ödet att förlora tre Wimbledonfinaler i rad, delar han med tysken [[Gottfried von Cramm]] och australiern [[Fred Stolle]]. Sin enda singeltitel i Wimbledonmästerskapen vann Lawford 1887, då han i the "All Comers Final" besegrade Ernest Renshaw över fem set med siffrorna 1-6, 6-3, 3-6, 6-4, 6-4. Slutfinalen, the "Challenge Round", spelades inte eftersom William Renshaw hade drabbats av [[tennisarmbåge]] och tvingades lämna walk-over. År 1888 förlorade Lawford Wimbledonfinalen till [[Ernest Renshaw]], som därmed tog sin första och enda singeltitel i turneringen. Som ett kuriosum kan nämnas att när Lawford i 1880 års turnering mötte ''E. Lubbock'', uppstod en slagväxling där bollen gick 81 gånger över nät, vilket länge var rekord. Lawfords och bröderna Renshaws dominans i Wimbledonmästerskapen under 1880-talet höll på att få mästerskapen på fall. År 1880 var 60 spelare anmälda, men 1887 endast 16. Turneringen återhämtade sig senare med [[bröderna Doherty]]s framgångar. ==Titlar i [[Wimbledonmästerskapen]]== *Singel - 1887 *Dubbel - 1879 (med ''L. R. Erskine'') ==Referenser== ===Källor=== *[[Gianni Clerici]], 1974. ''500 Jahre Tennis'' ( tysk översättning 1978). Verlag Ullstein. *Martin Hedges, 1978. ''The Concise Dictionary of Tennis''. Mayflower Books Inc. {{DEFAULTSORT:Lawford, Herbert}} [[Kategori:Brittiska tennisspelare]] [[Kategori:Födda 1851]] [[Kategori:Avlidna 1925]] [[Kategori:Män]] [[de:Herbert Lawford]] [[en:Herbert Lawford]] [[es:Herbert Lawford]] [[fr:Herbert Lawford]] [[ja:ハーバート・ローフォード]] [[pl:Herbert Lawford]] [[pt:Herbert Lawford]]

Tillbaka till Herbert Lawford.