Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude> {{Infobox Bil | bild = [[Bild:Ferrari-330p3-2.jpg|thumb|250px]] | namn = Ferrari 250/275/330 P | märke = [[Ferrari]] | tillverkning = [[1963]]-[[1967]] | föregångare = [[Ferrari 250 Testa Rossa]] | efterträdare = [[Ferrari 312P]] | klass = | plattform = | karosseri = | motor = 12-cyl [[V-motor]] | effekt = | vridmoment = | drivning = [[Mittmotor]] | växellåda = | hjulbas = | längd = | bredd = | höjd = | vikt = | aka = | bränsleförbrukning = | bränslekapacitet = | besläktade = | liknande = | designer = }} '''Ferrari 250/275/330 P''' är en serie [[Sportvagnsracing|sportvagnar]], tillverkade av den [[Italien|italienska]] biltillverkaren [[Ferrari]] mellan [[1963]] och [[1967]]. ==Bakgrund== I slutet av [[1950-talet|femtiotalet]] revolutionerade [[Cooper]] [[motorsport]]en med sina [[Mittmotor|mittmotordrivna]] bilar i [[formel 1]]. Ferrari hakade på trenden, först med sina [[formelbil]]ar och från [[1961]] även på sportvagnarna, när man introducerade den lilla sexcylindriga Dino 246 SP. Till säsongen [[1963]] kom så en ny generation stora [[sportvagnsprototyp]]er. ==Utveckling== ===250/275/330 P=== 1963 tävlade Ferrari med '''250 P'''. Bilen byggde till stor del på den mindre Dino 246 SP, medan motorn hämtades från företrädaren [[Ferrari 250 Testa Rossa|Testa Rossa]]. Till 1964 fick bilen större motorer. '''275 P''' hade en 3,3-litersmotor och '''330 P''' en 4-litersvariant. ===250 LM=== Ferrari hade dominerat GT-klassen under många år med modellerna [[Ferrari 250#250 GTB SWB|250 SWB]] och [[Ferrari 250#250 GTO|250 GTO]]. Till säsongen 1964 ville man ersätta dessa med '''250 LM'''. Det var i praktiken en 250 Prototyp med täckt kaross, men Ferrari hävdade envist att det bara var en lätt utveckling av företrädaren och att den skulle godkännas som GT-bil. [[FIA]] hade dock tröttnat på [[Shelby]]s och Ferraris trixande med regelverket under tidigare år och vägrade gå med på sådana argument. Reglementet sa att 100 bilar måste byggas under ett år och eftersom Ferrari bara fått ihop 32 bilar godkändes inte LM-modellen i GT-klassen. Ferrari sålde istället bilarna till privatstall som tävlade med dem i prototypklassen. ===275/330 P2=== Till 1965 fick bilarna ett lättare [[chassi]] och en mer [[Aerodynamik|aerodynamisk]] [[kaross]]. För privatstallen byggde Ferrari en variant med 4,4-litersmotor, kallad '''365 P'''. ===330 P3=== Till 1966 ändrade FIA reglerna angående [[vindruta]]ns bredd. Detta gjorde att Ferrari kunde ta fram en ny smalare kaross, vilket gav högre toppfart. Samtidigt bytte Ferrari ut de klassiska [[Weber (förgasare)| Weber-förgasarna]] mot en modernare [[bränsleinsprutning]], vilket gav en starkare och mer flexibel motor. Varianten '''412 P''', för privatstallen, fick dock behålla förgasarna för att inte konkurrera med fabriksbilarna. ===330 P4=== Till 1967 fick bilarna en ny motor med tre [[Ventil (maskindel)|ventiler]] per cylinder, hämtad från de samtida [[formel 1]]-bilarna. Året därpå ändrade FIA återigen reglementet och begränsade motorstorleken för prototyperna till tre liter, samtidigt som man införde en ny GT-klass med femlitersmotorer för bilar byggda i 50 exemplar. Ferraris bilar hamnade mitt emellan och man valde att dra sig ur sportvagnsserien 1968, för att ta fram en ny, konkurrenskraftig bil. ==Tekniska data== {| class="prettytable" |----- bgcolor="#DDDDDD" ! width="16%"|Tekniska data ! width="17%"|250 P ! width="17%"|275 P ! width="17%"|330 P2 ! width="17%"|330 P3 ! width="17%"|330 P4 |----- bgcolor="#EEEEEE" |Motor:&nbsp; || colspan="5" align="center" |[[Mittmotor|Mittmonterad]] 12-cylindrig [[V-motor]] |----- bgcolor="#EEEEEE" |[[Cylindervolym]]:&nbsp; || align="center" |2953 cm³|| align="center" |3286 cm³|| colspan="3" align="center"|3967 cm³ |----- bgcolor="#EEEEEE" |Borrning x slaglängd:&nbsp; || align="center" |73,0 x 58,8 mm|| align="center" |77,0 x 58,8 mm|| colspan="3" align="center"|77,0 x 71,0 mm |----- bgcolor="#EEEEEE" |[[Kompression]]:&nbsp; || align="center" |9,8:1|| align="center" |9,7:1|| align="center"|9,5:1|| align="center"|8,8:1|| align="center" |11,0:1 |----- bgcolor="#EEEEEE" |Max effekt vid varvtal:&nbsp; || align="center" |315 hk vid 7500 v/min|| align="center"|320 hk vid 7500 v/min|| align="center"|370 hk vid 7200 v/min|| align="center"|420 hk vid 8000 v/min|| align="center"|450 hk vid 8000 v/min |----- bgcolor="#EEEEEE" |[[Vridmoment|Max vridmoment]] vid varvtal:&nbsp; || align="center" | || align="center"|294 Nm vid 5500 v/min|| align="center"| || align="center"| || align="center"| |----- bgcolor="#EEEEEE" |Ventilstyrning:&nbsp; || colspan="4" align="center" |[[SOHC|En överliggande kamaxel]] per cylinderrad, 2 [[Ventil (maskindel)|ventiler]] per cylinder|| align="center" |[[DOHC|Dubbla överliggande kamaxlar]] per cylinderrad, 3 [[Ventil (maskindel)|ventiler]] per cylinder |----- bgcolor="#EEEEEE" |Bränslesystem:&nbsp; || colspan="3" align="center" |6 Weber 38 DCN|| colspan="2" align="center" |[[Lucas Electric|Lucas]] [[bränsleinsprutning]] |----- bgcolor="#EEEEEE" |[[Växellåda]]:&nbsp; || colspan="5" align="center" |5-växlad manuell |----- bgcolor="#EEEEEE" |[[Hjulupphängning]] fram & bak:&nbsp; || colspan="5" align="center" |Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar, krängningshämmare |----- bgcolor="#EEEEEE" |[[Broms]]ar:&nbsp; || colspan="5" align="center" |Hydrauliska skivbromsar |----- bgcolor="#EEEEEE" |[[Chassi]] & [[kaross]]:&nbsp; || colspan="5" align="center" |Rörram av stål med aluminiumkaross |----- bgcolor="#EEEEEE" |[[Hjulbas]]:&nbsp; || colspan="5" align="center" |240 cm |----- bgcolor="#EEEEEE" |[[Torrvikt]]:&nbsp; || colspan="2" align="center" |850 kg|| align="center" |800 kg|| colspan="2" align="center" |790 kg |----- bgcolor="#EEEEEE" |Toppfart:&nbsp; || align="center" | || align="center" |295 km/h|| align="center" | ||align="center" |310 km/h|| align="center" | |} ==Tävlingsresultat<ref>[http://www.wspr-racing.com/wspr/results/wscc/tablemsmakes.html#1965GT%20III www.wspr-racing.com, hämtad 2008-08-20]</ref>== ===Sportvagns-VM 1963=== Säsongen [[sportvagns-VM 1963|1963]] tävlade fabriksstallet med 250 P. Bilen tog sin första seger på [[Sebring 12-timmars]], med [[John Surtees]] / [[Ludovico Scarfiotti]] på första och [[Willy Mairesse]] / [[Nino Vaccarella]] / [[Lorenzo Bandini]] på andra plats. På [[Nürburgring 1000 km]] vann [[John Surtees]] / [[Willy Mairesse]], medan [[Le Mans 24-timmars]] vanns av [[Lorenzo Bandini]] / [[Ludovico Scarfiotti]]. Detta var första segern på Le Mans för en mittmotorbil. Världsmästerskapet var vid den här tiden uppdelad i en rad olika klasser, men Ferrari tog hem segern i den viktiga stora prototypklassen. ===Sportvagns-VM 1964=== Säsongen [[sportvagns-VM 1964|1964]] tog Ferrari återigen tre segrar. På [[Sebring 12-timmars]] vann [[Mike Parkes]] / [[Umberto Maglioli]] i en 275P, före [[Ludovico Scarfiotti]] / [[Nino Vaccarella]] i en 275P och med [[John Surtees]] / [[Lorenzo Bandini]] i en 330P på tredje plats. På [[Nürburgring 1000 km]] vann [[Ludovico Scarfiotti]] / [[Nino Vaccarella]] i en 275P. På [[Le Mans 24-timmars]] tog Ferrari ännu en trippelseger, med [[Jean Guichet]] / [[Nino Vaccarella]] i en 275P på första, [[Graham Hill]] / [[Joakim Bonnier]] i en 330P på andra och [[John Surtees]] / [[Lorenzo Bandini]] i en 330P på tredje plats. Säsongen slutade med ännu en mästerskapstitel för Ferrari i stora prototypklassen. ===Sportvagns-VM 1965=== Säsongen [[sportvagns-VM 1965|1965]] fick fabriksstallet nöja sig med två segrar. [[Targa Florio]] vanns av [[Nino Vaccarella]] / [[Lorenzo Bandini]] i en 275 P2 och på [[Nürburgring 1000 km]] kom en dubbelseger, med [[John Surtees]] / [[Ludovico Scarfiotti]] i en 330 P2 på första plats, före [[Mike Parkes]] / [[Jean Guichet]] i en 275 P2. På [[Le Mans 24-timmars]] föll fabriksbilarna bort, en efter en. I deras ställe klev privatstallen fram med sina 250 LM-bilar och bärgade en dubbelseger, med [[NART]]-förarna [[Jochen Rindt]] / [[Masten Gregory]] som segrare, före [[Pierre Dumay]] / [[Gustave Gosselin]]. Sedan dess har ingen Ferrari vunnit Le Mans. Detta år tog Ferrari sin tredje raka mästerskapstitel med P-modellen. ===Sportvagns-VM 1966=== Säsongen [[sportvagns-VM 1966|1966]] tog Ferrari två segrar med 330 P3. [[Monza 1000 km]] vanns av [[John Surtees]] / [[Mike Parkes]] och [[Spa 1000 km]] vanns av [[Mike Parkes]] / [[Ludovico Scarfiotti]]. Ferrari slutade på andra plats i mästerskapet efter [[Ford]]. ===Sportvagns-VM 1967=== Säsongen [[sportvagns-VM 1967|1967]] började med en trippelseger på [[Daytona 24-timmars]], med [[Lorenzo Bandini]] /[[ Chris Amon]] i en 330 P4 på första och [[Mike Parkes]] / [[Ludovico Scarfiotti]] i en 330 P4 på andra plats, före privatförarna [[Pedro Rodriguez]] / [[Jean Guichet]] i en 330 P3/4. På [[Monza 1000 km]] tog Ferrari en dubbelseger, genom [[Lorenzo Bandini]] /[[ Chris Amon]] i en 330 P4 och [[Mike Parkes]] / [[Ludovico Scarfiotti]], även de i en 330 P4. I slutet av säsongen stod Ferrari åter som världsmästare i stora prototypklassen. ===Sportvagns-VM 1968=== Säsongen [[sportvagns-VM 1968|1968]] gjorde [[FIA]]:s regeländringar att Ferrari blev chanslösa och fabriksstallet valde att dra sig ur mästerskapet. Privatstallen tävlade vidare i sina gamla bilar, men fick nöja sig med en undanskymd roll i kampen mellan [[Ford]] och [[Porsche]]. ==Källa== *Ferrari, av Hans Tanner och Doug Nye, 1984. ISBN 0-85429-350-7 ===Noter=== <references /> ==Externa länkar== {{Commonscat-box|Ferrari 330P}} *[http://www.qv500.com/ferrari250lmp1.php qv500.com om 250LM.] *[http://www.ultimatecarpage.com/car/1680/Ferrari-330-P3.html ultimatecarpage.com om 330P.] {{Ferrari sport}} [[Kategori:Ferrari sportvagnar|P]] [[Kategori:Historiska tävlingsbilar]] [[Kategori:Racersportvagnar]] [[en:Ferrari P]] [[es:Ferrari P]] [[fi:Ferrari 350]] [[fr:Ferrari P]] [[it:Ferrari P]] [[ja:フェラーリ・P]]

Tillbaka till Ferrari P.