Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Före/efter-lyssning''' (F/E-lyssning) är en metod för att undersöka om en apparat i en [[ljud]]anläggning ”färgar” återgivningen genom att tillföra eller ta bort något från [[signal]]en. Metoden går i korthet ut på att lyssna på signalen på ingången av apparaten (”före”) och jämföra med hur det låter på utgången (”efter”). Testsignal kan vara vad som helst, till exempel [[musik]]. F/E-lyssning kan användas för till exempel [[förförstärkare]], [[Ljudkabel|signalkablar]], [[slutsteg]] eller [[Ljudkabel|högtalarkablar]]. För slutsteg och högtalarkablar används ofta en så kallad konstlast för att simulera inkopplade högtalare, men alla testobjekt som man vill undersöka med F/E-lyssning bör vara belastade på ett sätt som motsvarar normal användning. == Kopplingsschema == [[Bild:FE-lyssning.gif]] Testobjektet, till exempel en förstärkare, kopplas till en signalkälla och efterföljande stegs ingång. Om testobjektet är ett slutsteg eller en högtalarkabel är belastningen normalt en högtalare, och då kan den ersättas av en så kallad konstlast (se illustration ovan). Denna konstlast belastar testobjektet på precis samma sätt som en högtalare. Fördelen med en konstlast är att förstärkaren kan ställas in att ”spela starkt”, utan att kontrollyssningen störs, eftersom konstlasten är tyst. Lyssningsförstärkaren är en vanlig förstärkare utan några större krav, som kopplas till högtalare eller [[hörlur]]ar. Lyssningsförstärkaren och dess högtalare måste inte vara bättre än det testade objektet för att kunna höra skillnad på ”F” och ”E”, men grundprincipen att välj så bra kringutrustning som möjligt skadar självklart inte. Även programmaterialet man använder vid lyssningen bör väljas med omsorg. == Testförfarande == 1. Justera F-volymkontrollen så att testobjektet testas vid valfri nivå. Lämpligen testas både låga och höga nivåer. E-volymen justeras så att volymen blir exakt lika genom lyssningsförstärkaren när F/E-omkopplaren ställs i sina bägge lägen. Detta bör mätas så att skillnaden ligger inom 0,05 dB. 2. Lyssna noga i lyssningssystemet efter skillnader mellan F och E. Om inga skillnader kan höras trots att förutsättningarna är optimala, kan testobjektet betraktas som ”transparent” i det aktuella fallet (med det programmaterialet, men de lyssnarna, denna dag...), dvs den påverkar inte signalen annat än möjligen genom att signalen förstärks. Icke-detektion är dock ett s k nollresultat som egentligen inte bevisar någonting annat är att man inte lycktas vederlägga nollhypotesen att apparaten är perfekt, men sjävlklart är det ett indicium om att apparaten är bra. Om skillnad detekteras mellan F och E kan man däremot dra slutstaser: Dels visar det att aparaten färgar musiksignalen, och dels kan man höra och beskriva HUR den färgar. Den största styrkan med F/E-lyssning är att resultaten blir konsekventa och väldigt oberoende av kringutrustningen. Det beror förstås på att man inte bara lyssnar och tycker något om hur musiken låter med apparaten i kedjan, utan man har tillgång till hur den skulle låta med en "perfekt transparent musikförmedlare" på plats i kedjan, istället för testojektet - nämligen det som illustreras av F, signalen för testobjektet. == Öppen och blind lyssning == Öppen lyssning, dvs lyssnarna vet om F- eller E-läget är inkopplat, är bra i början av en lyssning för att lyssnarna ska lära sig höra skillnaderna, om sådana finns. Vill man vara helt säker på att skillnaderna verkligen uppfattas korrekt, kan det vara bra att använda blind testning, då det krävs att lyssnarna inte vet om det är ”F” eller ”E” som avlyssnas. Helst ska lyssningen också vara dubbelblind, dvs inte heller en testledare ska veta vilket läge som är inkopplat. Analysen av resultatet från en blind lyssning sker med sedvanliga statistiska metoder. == Resultat == Som resultat av F/E-lyssningen kan man sluta sig till hur apparaten påverkar signalen i testuppställningen. Om påverkan kan påvisas bör man ta alla möjliga felkällor i beaktande innan man drar slutsatsen att det går att detektera en förändring, t ex är nivåmatchning en kritisk faktor. Om man inte kunnat detektera någon förändring går det däremot aldrig att dra slutsatsen att en hörbar förändring inte skulle ha uppstått med t ex annat programmaterial, annan last, annan lyssningsnivå, med andra lyssnare eller med annan lyssningsanläggning. Metoden är dock förhållandevis okänslig för egenskaperna i lyssningskedjan utanför testobjektet, eftersom man bara behöver koncentrera sig på att lyssna efter skillnader mellan F och E. Fördelen med det resultat man får vid en detektion med hjälp av F/E-lyssning, är att man vet att det är representativt för testobjektets egenskaper. I vanliga A/B-lyssningar däremot, kan en hörd skillnad lika gärna vara representativ för jämförelseobjektet, och i en helt subjektiv lyssning på ett testobjekt inkopplad i en kedja kan den samlade upplevelsen av att lyssna på kedjan dessutom ligga i vilken eller vilka delar av kedjan som helst, inklusive programmaterialet. == Externa länkar == *[http://www.lts.a.se/Teknik/SnabbguidetillFElyssning/tabid/81/Default.aspx Beskrivning på Ljudtekniska Sällskapets hemsida] *[http://www.sonicdesign.se/amptest.htm Beskrivning på engelska som inkluderar schema över konstlast] [[Kategori:Ljudteknik]] [[de:ABX-Test]] [[en:ABX test]] [[fr:Test ABX]]

Tillbaka till FE-lyssning.