Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude> {{Slagfakta | konflikt=[[Balkankrigen]] | bild=[[Bild:Balkankrieg Besetzte Gebiete 1913.png|280px]] | bildtext=Balkanstaternas landvinningar. April 1913. | datum=[[8 oktober]] [[1912]] - [[30 maj]] [[1913]] | plats=[[Balkanhalvön]] | utfall=Vinst för [[Balkanförbundet]], [[Londonfördraget]] | resultat= | casusbelli= | territorier= | befälhavare1= | befälhavare2= | befälhavare3= | styrka1= | styrka2= | styrka3= | stridande1={{flaggbild|Osmanska riket}} [[Osmanska riket]] | stridande2=[[Balkanförbundet]]:<br/>{{flaggbild|Bulgarien}} [[Bulgarien]]<br/>[[Bild:Hellenic Kingdom Flag 1935.svg|22x15px|Grekiska kungadömet]] [[Grekiska kungadömet|Grekland]]<br/>{{flaggbild|Montenegro (1941-1944)}} [[Montenegro]] <br>[[Bild:Flag of Serbia (1882-1918).svg|22x15px|Serbien]] [[Serbien]] | stridande3= | förluster1= | förluster2= | förluster3= | noter= }} Det '''första Balkankriget''' var ett [[krig]] som utkämpades mellan [[Balkanförbundet]] ([[Bulgarien]], [[Grekland]], [[Montenegro]] och [[Serbien]]) och det [[Osmanska riket]], och varade från oktober [[1912]] till och med maj [[1913]]. ==Bakgrund== För att kunna mäkta med ett krig mot det Osmanska riket bildade [[Bulgarien]] och [[Serbien]] [[1911]] en allians tillsammans med [[Montenegro]] (vars befolkning till övervägande delen bestod av serber) och [[Grekland]]: Balkanligan. Alliansen hölls hemlig ända fram till krigsutbrottet, för att inte väcka misstankar hos vare sig det [[Osmanska riket]] eller [[Österrike-Ungern]], men [[Ryssland]], i egenskap av ”slavernas beskyddare”, hölls informerat hela tiden. Balkanligan såg samtidigt hur försvagat det Osmanska riket verkligen blivit, när det besegrades av Italien i Libyen, och insåg att det nu var rätt tid att slå tillbaka turkarna en gång för alla. ==Händelseförlopp== ===Krigsutbrottet=== Det första [[Balkankriget]] inleddes den [[25 september]] [[1912]] ([[julianska kalendern|g.s.]]), när [[Montenegro]] som första stat i Balkanligan förklarade krig mot det [[Osmanska riket]]. Därefter ställer de övriga medlemmarna i Balkanligan en serie krav på landavträdelser från osmanskt håll, som osmanerna naturligtvis inte kan gå med på, och kriget var ett faktum. ===Krigsförlopp=== De allierade hade inte gjort upp någon formell, gemensam krigsplan, förutom [[Serbien]] och [[Montenegro]], som skulle samarbeta vid intagandet av Novi Pazar, en stad i nuvarande södra [[Serbien]] av stor strategisk betydelse då [[Österrike-Ungern]] uttryckt planer på att bygga en [[järnväg]] via den till Mitrovica för att upprätta en förbindelse till det [[Osmanska riket]]. Kriget var alltså egentligen fyra olika krig, som utkämpades av olika stater, men mot samma fiende, samtidigt. Den osmanska krigsplanen var baserad på att transportera sin ”elitarmé” från [[Syrien]] till [[Balkan]] för att kunna bygga upp ett starkt försvar, men den gick i stöpet då grekiska marinoperationer satte stopp för överskeppandet av soldater. Istället fick osmanerna klara sig med de reguljära arméer som fanns i området, men dessa visade sig hålla låg kvalitet. Kriget utkämpades huvudsakligen på två fronter: i Thrakien på sydöstra [[Balkan]], och i [[Makedonien (historisk region)| Makedonien]] i väst. På båda fronter var osmanerna numerärt underlägsna: i öst mobiliserades 200 000 bulgarer mot 115 000 turkar och i väst uppgick de allierades styrkor till 273 000, mot osmanernas 175 000. [[Montenegro]] fokuserade sina insatser mot Shkodra i norra [[Albanien]], och Novi Pazar, där man assisterades av serberna. [[Bulgarien]] attackerade östra Thrakien, och stoppades inte förrän vid Chataldjalinjen, hotfullt nära Konstantinopel. [[Serbien]] anföll [[Makedonien (historisk region)| Makedonien]] norrifrån, med insatser mot Skopje och Bitola, varefter man sammanstrålade med den grekiska armén, som anfallit [[Makedonien (historisk region)| Makedonien]] från [[Thessalien]] och dessutom intagit Thessaloniki, och tågade mot Adriatiska havet för att erövra viktiga hamnstäder. Den grekiska flottan störde samtidigt osmanska försök att mobilisera marinen för en insats mot [[Balkan]], vilket fick till följd att det [[Osmanska rikets]]s sjöstridskrafter stannade i hamn under i princip hela kriget, och [[Grekland]] i lugn och ro kunde befria ö efter ö ockuperad av osmanerna. Efter en vapenvila med [[Bulgarien]], [[Serbien]] och [[Montenegro]], försökte den osmanska flottan två gånger ta sig ut ur det sund där den hade sin bas, men besegrades båda gångerna av den grekiska, vid Eller och Lemnos. I [[januari]] beslutade osmanerna att fortsätta kriget, men fienden var dem övermäktig, och när bulgarerna tog Adrianopel och grekerna Ioannina insåg de att kriget var förlorat, och slöt en vapenvila den 16 april 1913. Därefter begav sig delegater från de inblandade länderna till London, för att förhandla fram ett [[fredsavtal]]. ===Krigsslut=== Konsekvenserna av detta första Balkankrig blev i korta drag att ”den första stormakten” på [[Balkan]], det [[Osmanska riket]], försvagades och ersattes av [[Bulgarien]] (”den andra stormakten”) som dominant på [[Balkan]]. Denna bulgariska dominans skulle dock komma att bli kortvarig. Den tredje [[december]] [[1912]] samlades så representanter för de allierade i Balkanligan samt det [[Osmanska riket]] i [[London]]. De förra ställde hårda krav på osmanerna: alla turkiska besittningar i [[Europa]] utom [[Albanien]] skulle ges upp, likaså [[Kreta]] och alla öar i [[Egeiska havet]]. Speciellt hårt drev [[Bulgarien]] frågan om ett överlämnande av Adrianopel. De osmanska representanterna var till en början tveksamma, men gav till slut med sig. Då hände något som stjälpte hela konferensen: Enver Bey gjorde [[revolution]] och tog makten i det [[osmanska riket]], vilket fick till följd att man inte såg någon mening med att fortsätta och konferensen avbröts. Inte förrän i [[maj]] [[1913]] träffades de inblandade parterna igen för att diskutera villkoren i fredsavtalet, och då hade bulgarerna (assisterade av serberna) redan intagit [[Adrianopel]]. Avtalet som nu togs fram missgynnade kraftigt serberna, och gjorde Bulgarien till den dominerande makten på [[Balkan]], då [[Serbien]] fråntogs sina erövringar i [[Makedonien (historisk region)| Makedonien]] och fick se de kustområden man erövrat tillfalla det nybildade [[Albanien]]. Sammanfattat i fyra punkter såg avtalet ut så här: [[Albanien]] blev självständigt och [[Serbien]], [[Grekland]] och [[Montenegro]] tvingades dra tillbaka sina styrkor; [[Novi Pazar]] delades mellan [[Serbien]] och [[Montenegro]]; [[Bulgarien]] övertog norra [[Thrakien]]; inget beslut togs om [[Makedonien (historisk region)| Makedonien]] , då [[Serbien]], [[Grekland]] och [[Bulgarien]] var oense om hur [[land]]et skulle delas upp. ==Se även== *[[Andra Balkankriget]] *[[Balkankrigen]] == Källor == *Brinck, Rickard (2008) ''Balkankrigen'' *Resic, Sanimir ''En historia om Balkan'' [[Kategori:Bulgariska krig]] [[Kategori:Grekiska krig]] [[Kategori:Turkiska krig]] [[Kategori:Krig involverande Montenegro]] [[Kategori:Krig involverande Osmanska riket]] [[Kategori:Krig involverande Serbien]] [[Kategori:Krig under 1900-talet]] [[be:Першая балканская вайна]] [[bs:Prvi balkanski rat]] [[bg:Балканска война]] [[ca:I Guerra Balcànica]] [[da:1. Balkankrig]] [[el:Α΄ Βαλκανικός Πόλεμος]] [[en:First Balkan War]] [[es:Primera Guerra de los Balcanes]] [[fr:Première guerre balkanique]] [[hr:Prvi balkanski rat]] [[id:Perang Balkan I]] [[he:מלחמת הבלקן הראשונה]] [[hu:Első Balkán-háború]] [[it:Prima guerra balcanica]] [[no:Den første balkankrigen]] [[nn:Den første balkankrigen]] [[pl:I wojna bałkańska]] [[ro:Primul război balcanic]] [[ru:Первая Балканская война]] [[sq:Lufta e Parë Ballkanike]] [[sl:Prva balkanska vojna]] [[sr:Први балкански рат]] [[zh:第一次巴尔干战争]]

Tillbaka till Första Balkankriget.