Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Ester Dorothea Almqvist''', född [[3 november]] [[Konståret 1869|1869]] i [[Bromma]], död 11 juni [[Konståret 1934|1934]] i Lund, var en svensk [[konstnär]], verksam i [[Skåne]], som fick sitt genombrott inom den [[nationalromantik|nationalromantiska]] traditionen, men som senare banade väg för [[modernism]]ens genombrott i Sverige med en nyskapande [[neoimpressionism|neoimpressionistisk]] och [[expressionism|expressionistisk]] [[oeuvre]]. ==Familj== Esters familj var från [[Småland]], men hon tillbringade sina första år i [[Stockholms]]trakten under en tid då hennes föräldrar undervisade i en skola för missionärer driven av [[Evangeliska Fosterlandsstiftelsen]] (EFS). Hennes far kom från en småländsk prästsläkt och var, liksom svägerskan [[Lina Sandell]],<ref>Enligt bevarade brev från Ester kallade hon Lina Sandell för "moster" men Lina var egentligen inte släkt med Ester utan bara med Esters halvsyskon. Esters far hade tre barn från sitt första äktenskap och då han blev änkling tog Lina Sandell, den döda makans syster, hand om barnen. När änklingen så småningom gifte om sig med Linas barndomsvän Augusta flyttade barnen hem till det nya paret Almqvist, men Lina fortsatte att vara aktiv i sina syskonbarns liv och hon upprättade också ett nära förhållande med parets gemensamma barn, inklusive Ester.</ref> djupt engagerad inom EFS, främst inom missionsverksamheten och inom nykterhetsrörelsen. Han dog när Ester var 9 år och modern, Augusta, försörjde därefter familjen som privatlärare och som religiös bokhandlare. Esters rörlighet var sedan födseln begränsad på grund av en deformerad rygg. En småländsk prästänka och hennes två döttrar, varav en är puckelryggig, är beskrivna i poeten [[Bo Bergman (diktare)|Bo Bergman]]s postumt utgivna, självbiografiska essäsamling ''Noaks Ark''. Esters syster Maria var poetens inspiration i kärleksdikterna "Stjärnöga" och "Över tid och rum".<ref>Rausing, Birgit. ''Ester Almqvist och hennes krets''. Signum: Lund, 1998.</ref> Efter moderns död bröt Ester med sitt gamla liv, och också med nationalromantikens ideal, och flyttade till Skåne där hon etablerade sin konstnärsverksamhet och hämtade många av sina mest kända motiv.<ref>Rubin, Birgitta. [http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=430045&previousRenderType=2 Tre kvinnor som gick sin egen väg]. DN, 2005-06-19.</ref> ==Utbildning== Esters konstutbildning inleddes på Tekniska Skolan i Stockholm (numera [[Konstfack]]) där hon var inskriven 1888-1891. Hon fick samtidigt privatlektioner av [[Gustaf Cederström]] (kanske mest känd för sin nationalromantiska målning av [[Karl XII]]:s likfärd). Cederström var under 1880- och 1890-talen professor i teckning på [[Konstakademin|Akademin för de fria konsterna]] i Stockholm, men Ester valde dock inte att söka till Akademin utan fortsatte sina konststudier på [[Konsthögskolan Valand]] i [[Göteborg]] där konstundervisningen leddes av [[Carl Larsson]] och [[Richard Berg]]. Hon var även under en tid elev i Konstnärsförbundet Friskola med [[Per Hasselberg]] och [[Bruno Liljefors]] som handledare. Ester försörjde sig under sin utbildning genom att illustrera bibelordspråk som gavs ut av EFS, illustrationsjobb som förmedlades av modern. Hon skrev och illustrerade även barnböcker. Som medlem i Konstnärsförbundet 1897-1900<ref>[http://runeberg.org/authors/almqvest.html Ester Almqvist], Runeberg.</ref> var hon redan tidigt i sin karriär representerad på svenska och internationella utställningar. Hon deltog bland annat i världsexpositionen i Saint Louis 1904.<ref>Oliver, Maud I. G. [http://books.google.com/books?id=7fwEAAAAYAAJ&pg=PA51&dq=%22Esther+Almqvist%22&num=100#PPA51,M1 "Swedish art at the St. Louis Exposition"]. ''The Studio'', 1905, s. 51-57.</ref> Då hon först slog igenom var hon en av skymningsskildrarna och producerade konst med djupa skuggor och vemodig stämning. Med ideer stöpta i tidens nationalromantiska anda ansåg hon att konstnärers rötter i det svenska landskapet styrde deras kreativa process och närheten till rötterna avgjorde äktheten i konsten. Hon uttryckte detta i ett brev till en vän 1896 där hon beskrev sig som tvingad att leva i "två världar" — den hon trivdes minst i var den hon ansåg sig nödd att anknyta till i sin konst för att vara "äkta". Den första världen var livsbejakande och bohemisk, befolkad av "solmänniskor" (som hon kallade sina konstnärsvänner), medan den andra tillvaron enligt henne var "tung och förhistorisk", "svensk och bondsk". Hon fortsätter: "Det är min gamla tillvaro som småländsk prästdotter, som aldrig kan utplånas. Rolig och upplyftande är den inte, men ändå underligt nog är det bara i den omgivningen och i den luften, så att säga, som jag kan måla så att [...] det är ''jag'' och inte dens eller dens efterapare som gjort det, det blir alltid sorgmodiga saker, men i alla fall det enda äkta jag kan åstadkomma."<ref>Rausing, Birgit. ''Ester Almqvist och hennes krets''. Signum: Lund, 1998, s. 49.</ref> ==Yrkesliv== [[Bild:Themeeting.jpg|thumb|250px|Sammankomsten, 1929.]] Hon tillbringade huvuddelen av sitt aktiva yrkesliv i [[Lund]] och anammade så småningom expressionistiska influenser från kontinenten. Hennes syster Maria flyttade också till Lund och med hennes inkomst som föreståndare för ett sjukhem i staden kunde hon bistå med ekonomiskt stöd till Esters hyra då inkomsterna från konsten inte räckte till. Ester ingick i en grupp av kvinnliga svenska konstnärer som reste, arbetade, ställde ut och tidvis levde tillsammans, bestående av bland andra [[Tora Vega Holmström]], [[Agnes Wieslander]] och [[Maja Fjæstad]]. Hon var beroende av sina kolleger för att kunna genomföra studieresor utomlands på grund av sitt handikapp, vilket beskrivits av [[Maj Bring]] som tog henne med till [[Paris]]. Under de sista åren innan Esters död förvärrades hennes värk och 1934, då hon inte längre kunde gå, samlade en yngre generation kvinnliga konstnärer, bland andra [[Mollie Faustman]], [[Vera Nilsson (konstnär)|Vera Nilsson]] och [[Siri Derkert]], ihop hennes konst och ställde ut den i Stockholm som en hyllning och ett erkännande av hennes betydelse som kvinnlig pionjär inom den svenska modernismen. I och med denna sista utställning i slutet av hennes liv blev hennes konstnärskap åter uppmärksammat i rikspressen och 1938, fyra år efter hennes död, kom det internationella erkännandet, med en minnesutställning på Galerie Moderne i [[Bryssel]]. Ett av Esters verk, oljemålningen "Sammankomsten" från 1929 (ägd av [[Nationalmuseet]]), har även gjort henne internationellt känd. Målningen valdes 1992 av [[Förenta Nationerna]]s postadministration som motiv för ett frimärke som illustrerar den tjugonde artikeln i [[FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna]], artikeln som behandlar den fria mötesrätten. De övriga artiklarna representeras av konstverk av [[Johannes Vermeer]], [[Jacques Louis David]], [[Henry Moore]], [[Fernand Léger]] och [[Georges Seurat]].<ref>Healey, Barth. [http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=9E0CE3D91530F93AA15752C1A964958260 STAMPS; The U.N. Celebrates Human Rights Vision]. The New York Times, 1992-11-29.</ref> ==Referenser== <references /> ==Externa länkar== *[http://www.ediffah.org/search/present.cgi?id=ediffah:lub:938415:1188199910 Ester Almqvists brevsamling]. Universitetsbiblioteket, Lunds Universitet. *[http://www.innovativdesign.se/Images/Mjellby.pdf De berömda och de glömda: Kvinnliga svenska modernister 1900-1930] - Mjellby Konstmuseum, Halmstadgruppens museum och Norrköpings Konstmuseum 2006-2007. {{DEFAULTSORT:Almqvist, Ester}} [[Kategori:Svenska konstnärer]] [[Kategori:Födda 1869]] [[Kategori:Avlidna 1934]] [[Kategori:Kvinnor]]

Tillbaka till Ester Almqvist.