Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude> {{redirect|DNA}} {{inga fotnoter}} [[Fil:DNA Overview.png|miniatyr|170px|Den övergripande strukturen i ett avsnitt av DNA.<br/><br/>[[:Fil:ADN animation.gif|Animerad bild av DNA-molekylen]]]] '''DNA''' (förkortning av ”''deoxyribonucleic acid''”), eller '''deoxiribonukleinsyra''', är det kemiska ämne som är bärare av den ärftliga informationen, [[genom]]et, i kroppens [[Cell (biologi)|celler]]. Molekylen består av en kedja av [[nukleotid]]er som genom den [[genetiska koden]] beskriver hur en organisms [[proteiner]] skall byggas upp av [[aminosyra|aminosyror]]. Merparten av en cells DNA finns i form av en eller flera [[kromosom]]er. I de celler som bygger upp [[eukaryoter|eukaryota]] organismer, så som [[växt]]er, [[djur]], [[svampar]] och [[protister]], finns det mesta av DNA:t i [[cellkärna]]n. En mindre del återfinns i kroppens kraftstationer [[mitokondrie]]rna. Hos växter finns en mindre mängd DNA också i de energigenererande cellorganen [[kloroplast]]erna, där [[fotosyntes]]en sker. Även det genetiska materialet i [[virus]] består ofta av DNA. DNA är [[ärftlighet]]ens molekyl och innehåller all information om de ärftliga egenskaperna hos en organism. Vid [[celldelning]]en överförs hela informationen i DNA-molekylerna till nästa generation av celler genom att molekylerna [[replikation|replikeras]] och kopior av molekylerna hamnar i alla dotterceller. Genom [[fortplantning]] förs DNA-molekylens information över till de nya generationerna. ==Funktion== En [[gen]] i arvsmassan är en sekvens av nukleotider (se nedan) i en DNA-molekyl i någon av [[kromosom]]erna, som översätts till en motsvarande ordningsföljd av [[aminosyra|aminosyror]] i ett [[protein]]. Denna ordningsföljd avgör vilken form proteinet får och vilken funktion det kan fylla i kroppen. Översättningen från nukleotider i DNA till aminosyror i proteiner sker enligt den [[genetiska koden]]. För varje grupp om tre nukleotider i DNA-molekylen läggs vid översättningen en enda aminosyra till i det protein som tar form. ==Kemisk struktur== [[Fil:DNA sketch.png|vänster|miniatyr|170px|DNA-molekylens schematiska uppbyggnad. Deoxyribos (ljusblått) och fosfat (blålila), är ihoplänkat till två kedjor. Kvävebaserna (A,T,G,C) är ihopbundna med [[vätebindning]]ar]] DNA är en [[nukleinsyra]] som är uppbyggd av två långa kedjor av [[nukleotid]]er. Varje nukleotid kan sägas bestå av tre delar: en molekyl av sockerarten [[deoxiribos]], en [[fosfat]]grupp och en av de fyra kvävebaserna [[adenin]] (A), [[guanin]] (G), [[cytosin]] (C) och [[tymin]] (T). Kvävebasernas ordningsföld i DNA-molekylen bestämmer uppbyggnaden av kroppens alla [[protein]]er. DNA-molekylen kan finnas i flera något olika former. Hos vissa virus finns enkelsträngat DNA, ibland förkortat ssDNA (där ss står för "single strand") men den vanligaste är den dubbelspiral, så kallad [[dubbelhelix]], av två nukleotidkedjor, som upptäcktes och beskrevs av [[Francis Crick]] och [[James Watson]] [[1953]]. Tillsammas med [[Maurice Wilkins]] mottog de [[nobelpriset i medicin]] [[1962]] för sin upptäckt. Dubbelsträngat DNA förkortas ibland dsDNA (där ds står för "double strand). I denna form som brukar kallas ”B” består DNA-molekylen av två kedjor där nukelotidernas socker- och fosfat-delar är vända utåt och bildar två ”''ryggrader''” som är ihoptvinnade till en dubbel spiral. Kvävebaserna är vända inåt mot spiralernas mitt där de parvis, en bas från varje kedja, är ihopkopplade med [[vätebindning]]ar. Baserna kan inte kopplas ihop hur som helst. En adeninbas i den ena kedjan är alltid bunden till en tyminbas i den andra, detta genom två vätebindningar, medan en cytosinbas alltid är bunden till en guaninbas i den andra kedjan och detta genom tre vätebindningar. På så sätt är den ena kedjan den andra kedjans ”''komplement''”; från en kedja kan man alltid återskapa den andra. Detta är grunden för DNA-molekylens funktion som bärare av den genetiska informationen. Ett högre antal vätebindningar, alltså fler cytosin-guanin-kopplingar, gör molekylen mer värmetålig och återfinns därför ofta hos [[termofil]]a [[bakterie]]r. DNA-molekylen följer [[Chargaffs regel]], vilken säger att det alltid finns lika många adenosinbaser som tyminbaser och lika många cytosinbaser som guaninbaser. Två nukleotider ihopkopplade via sina kvävebaser på detta sätt kallas ett ''baspar''. Det går cirka 10 baspar per varv i DNA-spiralen. Varje sådant varv har en höjd av cirka 3,4 nanometer. Diametern på spiralen är cirka 2 nanometer. I alla högre organismer finns DNA-molekylerna i kombinationer med proteiner, [[histon]]er, i en tätpackad form som kallas [[kromatin]] i cellens [[kromosom]]er. <br style="clear:left"/> ==Replikation== [[Fil:Dna-split.png|miniatyr|DNA som delar sig och skapar en kopia av sig själv]] {{Huvudartikel|Replikation}} Replikation är den process som dubblerar DNA-molekylen vid [[celldelning]]en så att en kopia av molekylen kan hamna i varje dottercell. På så sätt förs den genetiska informationen vidare från cellgeneration till cellgeneration. Replikationen i en [[eukaryot]] cell är omfångsrik och komplex. Flera olika enzym deltar i reaktionerna och det krävs både snabba och exakta metoder vilket uppfylls genom att en rad olika enzym verkar tillsammans. Vid [[celldelning]]en rätas dubbelspiralen i DNA-molekylen ut, och de två kedjorna skiljs åt likt de två delarna av ett blixtlås under inverkan av enzymet [[helikas]]. Med hjälp av ett flertal proteiner och enzymer varav det viktigaste är [[DNA-polymeras]] byggs en ny komplementär kedja upp genom att matchande nukleotider läggs på plats. Snart har två nya kompletta identiska DNA-molekyler bildats. De två nya DNA-molekylerna hamnar sedan i varsin dottercell. Oftast sker denna DNA-replikation utan problem och de båda nya DNA-molekylerna blir identiska med den ursprungliga. Ibland inträffar emellertid ett fel i kopieringen och den genetiska informationen har förändrats; en [[mutation]] har uppstått. Cellen har olika system för att upptäcka och reparera sådana felkopieringar, t.ex. [[Mismatch repair]], men det hjälper inte alltid. Olika former av yttre påverkan som till exempel högenergetisk [[strålning]] eller olika kemikalier ökar antalet mutationer. ==Transkription== {{Huvudartikel|Transkription (cellbiologi)}} Den genetiska informationen i DNA-molekylen är uppdelad i bitar, [[gen]]er, som var och en utgör ett recept på, en instruktion för, hur ett [[protein]] ska tillverkas. Informationsflödet, när receptet för ett protein ska överföras till cellens [[ribosom]]er där [[proteinsyntes]]en sker, går via [[RNA]]-kopior av genen. Denna process när DNA-information förs över till RNA-information kallas [[transkription (cellbiologi)|transkription]]. Vid transkriptionen översätts en gens bassekvens i en av DNA-kedjorna till motsvarande sekvens av baser i en RNA-molekyl. Den på så sätt skapade RNA-typen kallas ''[[budbärar-RNA]]'' eller ''mRNA'' (av engelska ''messenger-RNA'') eftersom den fungerar som en ”budbärare” från DNA i cellkärnan till proteintillverkningen i ribosomerna. Till skillnad från DNA som har de kemiska bokstäverna A, C, T och G så har budbärar-RNA bokstaven U för [[uracil]] i stället för T. Vilket ger A, C, U och G. I [[eukaryoter|eukaryota celler]] sker transkriptionen till mRNA ofta i flera steg. I det första steget tillverkas en ''preliminär'' mRNA (pre-mRNA) genom direkt transkription av den ursprungliga DNA-sekvensen. Denna preliminära mRNA redigeras sedan genom att [[intron]]-sekvenser (sekvenser som inte kodar några aminosyror) tas bort. De kvarvarande bitarna, ([[exon]]erna), kombineras sedan ihop till den slutliga mRNA-sekvensen. ==Forskningshistoria== [[Fil:Rosalind Franklin.jpg|miniatyr|125px|höger|[[Rosalind Franklin]]]] [[Fil:Francis Crick.png|miniatyr|125px|höger|[[Francis Crick]]]] [[Fil:JamesDWatson.jpg|miniatyr|125px|höger|[[James D. Watson|James Watson]]]] [[Friedrich Miescher]] ([[1844]]–[[1895]]) beskrev första gången [[1869]] en substans som han kallade ”nuklein”, som han funnit i cellkärnor. Något senare lyckades han framställa detta ämne i ren form genom att utgå från laxsperma, och [[1889]] fick ämnet namnet ”nukleinsyra” av Mieschers elev [[Richard Altman]]. Man fann att ämnet endast existerade i kromosomerna. Varken nukleinsyrans eller cellkärnas funktion var dock klarlagd vid denna tid. När [[Gregor Mendel]] upptäckte ärftlighetsprinciperna på 1860-talet, och när Mendels resultat återupptäcktes i början av 1900-talet, var det oklart var i cellerna arvsanlagen fanns, och vilka molekyler som var bärare av dem. På [[1930-talet]] genomförde [[Max Delbrück]] med flera experiment som visade att man genom att utsätta celler för [[röntgenstrålning|röntgenstrålar]] kunde förändra de ärftliga egenskaperna hos cellerna. Det föreslogs att kromosomernas kemiska struktur på något sätt bestämde dessa ärftliga egenskaper. Precis hur denna kemiska struktur kunde påverka en organisms egenskaper och beteende föreföll oförklarligt vid denna tidpunkt. De kemiska undersökningarna av olika nukleinsyrepreparat gav alltid samma resultat i form av de fyra typerna av nukleotider i ungefär samma proportioner. Kromosomernas kemiska uppbyggnad föreföll alltså enkel och likformig vilket stod i stark kontrast till de levande organismernas komplexitet, mångfald och variation. På [[1950-talet]] pågick forskning om DNA-molekylens struktur endast på några få ställen. En grupp forskare i [[USA]] leddes av [[Linus Pauling]]. I England intresserade sig två grupper för problemet. Vid [[University of Cambridge]] fanns bland andra [[Francis Crick]] och [[James Watson]] och vid [[King's College London|King's College]] i London arbetade [[Maurice Wilkins]] och [[Rosalind Franklin]] med att med hjälp av röntgendiffraktion fastställa DNA-molekylens struktur. [[1948]] hade Pauling upptäckt att många proteiner hade en helixstruktur, och de första undersökningarna med röntgendiffraktion antydde att även DNA hade en sådan struktur, men någon detaljerad förståelse av molekylens uppbyggnad hade man ännu inte. Crick och Watson försökte konstruera rimliga modeller utgående från kända fakta, men antalet möjligheter var fortfarande många. Ett genombrott skedde när den österrikiske kemisten [[Erwin Chargaff]] besökte Cambridge och beskrev ett av sina experiment. Han hade fastställt att prover av DNA inte alltid hade samma proportioner av de olika nukleotiderna, men att de alltid hade lika koncentration av adenin som av tymin och lika koncentration av guanin som av cytosin. Crick och Watson började fundera på strukturer som innefattade två trådar med kompletterande nukeotidbaser bundna till varandra. Med hjälp av information från Rosalind Franklins röntgendiffraktionsbilder lyckades de finna en modell som stämde med all kända fakta. Den hade en spiralstruktur med 2 nanometers tjocklek och en höjd av cirka 3,4 nanometer per varv omfattande cirka 10 baspar. De skyndade sig att publicera sina idéer innan Franklin själv hade offentliggjort några av sina resultat. Det har efteråt blivit en kontroversiell fråga hur mycket Watson och Crick varit beroende av Franklins data för att komma fram till sin modell, och många har anklagat dem för att inte ge henne tillräckligt erkännande av hennes betydelse i upptäckten av DNA-molekylens struktur. Mest omdebatterat är det faktum att Wilkins tydligen visat Franklins bilder för Watson och Crick när Franklin inte själv var närvarande. Wilkins, Watson och Crick fick [[nobelpriset i fysiologi eller medicin|nobelpriset i medicin]] [[1962]] för sina upptäckter. Vid denna tidpunkt hade Franklin avlidit. Watsons och Cricks modell väckte stor uppmärksamhet när den publicerats. Efter att ha kommit fram till sin modell [[21 februari]] [[1953]], gjorde de sina första uttalanden den [[28 februari]]. Den [[25 april]] publicerades deras artikel ”A structure for Deoxiribose Nucleic Acid”. Forskningen om [[genetik]]ens och [[molekylärbiologi]]ns grundvalar tog sedan fart. I en förläsning [[1957]] redogjorde Crick för sina idéer om kopplingen mellan DNA, RNA och proteiner: ”DNA ger RNA ger protein”, något som har kommit att kallas molekylärbiologins ”centrala dogma”. Crick och hans medarbetare fortsatte sedan under slutet av [[1950-talet]] med arbetet med att knäcka den [[genetiska koden]]. ==Användning och teknik== ===Biologisk forskning och genetisk modifiering=== DNA-information används idag närmast rutinmässigt inom biologisk forskning, till exempel för att fastställa ursprung, sjukdomstillstånd eller arttillhörighet. DNA-delar av intresse massdupliceras först med hjälp av [[PCR]]-teknik; därpå [[DNA-sekvensering|sekvenseras]] den. Den erhållna DNA-sekvensen (oftast en gen) kan därefter användas för att jämföra sekvensen med motsvarande sekvens hos andra arter, eller andra individer av samma art. [[Genetisk modifiering]] innebär att konstgjort DNA eller DNA från andra individer tillförs genomet hos en individ för att förändra eller tillföra egenskaper för individen. ===Kriminalteknik och juridik=== Kriminaltekniker kan använda DNA i [[blod]], [[sperma]], hud, [[saliv]] eller hår för att identifiera brottslingar. En bit DNA kan fungera som ett genetiskt fingeravtryck genom att delar av DNA-sekvensen som ofta varierar mellan individer jämförs. Detta kallas [[DNA-profilering]]. DNA-profilering används också för att fastställa släktskap vid [[faderskap]]sutredningar. ===Antropologi och historia=== Genom att DNA [[mutation|muterar]] över tiden och sedan dessa förändringar ärvs av följande generationer, innehåller DNA:t historisk information och DNA-sekvenser från olika arter kan jämföras för att fastställa arternas [[fylogeni]], deras genetiska släktskap. Liknande teknik har använts för att fastställa släktskap mellan historiska personer, till exempel [[Thomas Jefferson]] och [[Sally Hemings]]. ==Se även== * [[PKU-registret]] är inget DNA-register, utan en biobank som innehåller bloddroppar från svenska medborgare. Därifrån har man vid vissa tillfällen fått tillstånd till att ta ut prover för att göra DNA-identifiering på dessa, exempelvis vid [[Anna Lindh-mordet|mordet på utrikesminister Anna Lindh]] och vid [[Jordbävningen i Indiska oceanen 2004|tsunami-katastrofen i Sydostasien]]. ==Källor== * J.D. Watson, F.H.C. Crick. 1953. ''A Structure for Deoxyribose Nucleic Acid''. Nature 171: 737-738. * K.B. Mullis, F.A. Faloona. 1987. ''Specific synthesis of DNA in vitro via a polymerase-catalyzed chain reaction.'' Methods in Enzymology 155: 335-350. * F. Sanger, S. Nicklen, A.R. Coulson. 1977. ''DNA sequencing with chain-terminating inhibitors.'' Proceedings of the National Academy of Sciences USA 74: 5463-5467. * B. Alberts et al. 2002. ''Molecular Biology of the Cell''. ISBN 978-0-8153-4072-0 {{Fler källor}} [[Kategori:Genetik]] [[Kategori:DNA| ]] [[Kategori:Molekylärbiologi]] [[Kategori:Rilpedia:Basartiklar]] {{Link FA|de}} {{Link FA|en}} {{Link FA|pt}} {{Link FA|ru}} {{Link FA|uk}} {{Link FA|zh}} [[af:DNS]] [[an:Azeto desoxirribonucleico]] [[ar:حمض نووي ريبي منقوص الأكسجين]] [[arz:حمض نووى]] [[ast:Ácidu desoxirribonucleicu]] [[az:Dezoksiribonuklein turşusu]] [[bat-smg:DNR]] [[bg:ДНК]] [[bn:ডিএনএ]] [[br:Trenkenn dezoksiribonukleek]] [[bs:Dezoksiribonukleinska kiselina]] [[ca:Àcid desoxiribonucleic]] [[cs:DNA]] [[cy:DNA]] [[da:Deoxyribonukleinsyre]] [[de:Desoxyribonukleinsäure]] [[el:DNA]] [[en:DNA]] [[eo:DNA]] [[es:Ácido desoxirribonucleico]] [[et:Desoksüribonukleiinhape]] [[eu:Azido desoxirribonukleiko]] [[fa:دی‌ان‌ای]] [[fi:DNA]] [[fo:DNA]] [[fr:Acide désoxyribonucléique]] [[ga:ADN]] [[gl:Ácido desoxirribonucleico]] [[hak:DNA]] [[he:DNA]] [[hi:डीऑक्सीराइबोन्यूक्लिक अम्ल]] [[hr:Deoksiribonukleinska kiselina]] [[ht:ADN]] [[hu:Dezoxiribonukleinsav]] [[ia:Acido deoxyribonucleic]] [[id:Asam deoksiribonukleat]] [[is:DNA]] [[it:DNA]] [[ja:デオキシリボ核酸]] [[jv:DNA]] [[ka:დეზოქსირიბონუკლეინის მჟავა]] [[kk:ДНҚ]] [[ko:디옥시리보핵산]] [[ku:DNA]] [[la:Acidum desoxyribonucleicum]] [[lmo:DNA]] [[lt:Deoksiribonukleorūgštis]] [[lv:Dezoksiribonukleīnskābe]] [[mk:ДНК]] [[ml:ഡി.എന്‍.എ.]] [[mn:ДНХ]] [[ms:DNA]] [[my:ဒီအန်အေ]] [[nl:DNA]] [[nn:DNA]] [[no:DNA]] [[nov:DNA]] [[oc:Acid desoxiribonucleïc]] [[om:DNA]] [[pam:DNA]] [[pap:ADN]] [[pdc:DNA]] [[pl:Kwas deoksyrybonukleinowy]] [[pms:DNA]] [[ps:ډي ان اې (DNA)]] [[pt:Ácido desoxirribonucleico]] [[ro:ADN]] [[ru:Дезоксирибонуклеиновая кислота]] [[sah:ДНА]] [[scn:DNA]] [[sh:DNK]] [[simple:DNA]] [[sk:Deoxyribonukleová kyselina]] [[sl:Deoksiribonukleinska kislina]] [[sq:ADN]] [[sr:ДНК]] [[su:DNA]] [[sw:DNA]] [[ta:ஆக்சிஜனற்ற ரைபோ கரு அமிலம்]] [[te:డీఆక్సీరైబో కేంద్రక ఆమ్లం]] [[th:ดีเอ็นเอ]] [[tl:DNA]] [[tr:DNA]] [[uk:Дезоксирибонуклеїнова кислота]] [[ur:ڈی این اے]] [[vi:ADN]] [[vls:DNA]] [[yi:די ען איי]] [[yo:DNA]] [[zh:脱氧核糖核酸]] [[zh-min-nan:DNA]] [[zh-yue:DNA]]

Tillbaka till DNA.