Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude> {{olika betydelser}} ---- {{Regeringschef| |befattning=Statschef |namn=Charles de Gaulle |bild= [[Fil:De Gaulle-OWI.jpg|center|200px|General Charles André Joseph Marie de Gaulle]] |nummer=19:e presidenten |ämbetsperiod=[[8 januari]] [[1959]]–<br>[[28 april]] [[1969]] |företrädare=[[René Coty]] |efterträdare=[[Georges Pompidou]] |födelsedatum=[[22 november]] [[1890]] |födelseplats=[[Lille]], [[Frankrike]] |dödsdatum=[[9 november]] [[1970]] |dödsplats=[[Colombey-les-Deux-Églises]], [[Frankrike]] |maka=Yvonne de Gaulle |a/e=a |parti=[[Union des démocrates pour la République]] }} '''''Charles'' André Joseph Marie de Gaulle''' {{IPA|[ˌʃaʀldəˈgol]}}, född [[22 november]] [[1890]] i [[Lille]], [[Frankrike]], död [[9 november]] [[1970]] i [[Colombey-les-Deux-Églises]]. [[Fransk]] [[statsman]], [[politiker]] och [[militär]]; [[brigadgeneral]] [[1940]], [[regeringschef]] [[1944]]-[[1946]] samt [[1958]]-[[1959]], [[president]] och [[furste]] av [[Andorra]] [[1959]]-[[1969]]. ==Biografi== ===Första världskriget=== De Gaulle växte upp i ett [[romersk-katolska kyrkan|katolskt]] hem och blev officer 1912. Under [[första världskriget]] sårades han tre gånger i strid och togs som [[krigsfånge]] av tyskarna 1916.<ref>De Gaulle - generalen som var Frankrike, Knut Ståhlberg, ISBN 800283766513B, sidan 31</ref> Efter kriget blev han lärare på militära skolor. Han insåg tidigt vilken betydelse [[bensinmotor]]n skulle få för den mobila krigföringen och föreläste ofta om att en rörlig krigföring skulle ställa krav på en helt ny militär strategi, med särskilda [[pansar]]förband. Trots detta blev en långtgående defensiv strategi förhärskande och Frankrike byggde [[Maginotlinjen]], och grupperade ut stridsvagnarna i små enheter underställda infanteriet. ===Andra världskriget=== Efter det tyska anfallet på Frankrike [[10 maj]] [[1940]] utsågs de Gaulle till regementschef för ett pansarregemente, och blev 1 juni 1940 befordrad till brigadgeneral ''(général de brigade à titre temporaire)''. Han lyckades hindra tyskarnas framryckning på det aktuella frontavsnittet men detta fick ingen större betydelse. Därefter blev han vid en regeringsombildning utsedd till biträdande försvarsminister, som en motvikt till de krafter som ville söka vapenvila. Hans första uppgift var att åka till [[London]] och försäkra att Frankrike skulle fortsätta kriget samt begära att hela det [[Royal Air Force|engelska flygvapnet]] sattes in, något som engelsmännen vägrade, då det senare skulle behövas för att försvara Storbritannien. Då det stod klart att [[Paris]] skulle falla fick han på konseljpresidenten [[Paul Reynaud|Reynaud]]s uppdrag utreda en flytt av regeringen till [[Bretagne]] där ett brohuvud för vidare motstånd skulle upprättas. Regeringen valde dock att flytta till [[Bordeaux]] varefter de krafter som sökte ett vapenstillestånd tog över initiativet. Då Marskalk [[Philippe Pétain|Pétain]] begärt [[vapenstillestånd]] med tyskarna begav sig de Gaulle med konseljpresidenten Reynauds tillstånd och ekonomiska stöd till London för att fortsätta motståndet. Den [[18 juni]] [[1940]] tog han till orda i [[British Broadcasting Corporation|BBC:s]] frankspråkiga sändningar och ställde sig i spetsen för det fria Frankrike och manade sina landsmän att fortsätta kampen: ''Vad som än händer får det franska motståndets låga inte slockna''. Han upprättade en vecka senare organisationen det [[Fria Frankrike]] som erkändes av [[Winston Churchill|Churchill]] och som fick mer långtskridande befogenheter än exilregeringarna i London, bla ställdes franska trupper i England under franskt befäl. Delar av det franska imperiet kom att ansluta sig till de Gaulle, bland annat [[Tchad]], [[Kamerun]] och [[Kongo]], som kom att utgöra rekryteringsunderlag för en ny armé. Genom sin resoluta hållning och sitt hävdande av Frankrikes intressen, samt det allierades intressen att hindra att [[Vichyregeringen]]s flotta underställdes Tyskland kom han under långa perioder att motarbetas av Churchill, men hade ofta stöd hos utrikesminister [[Anthony Eden|Eden]] och den brittiska opinionen. Amerikanarna kom under hela kriget att negligera och direkt motarbeta de Gaulle, och till och med gå så långt att de tillsatte amiral [[François Darlan|Darlan]], en tidigare konseljpresident i Vichyregeringen, som administrativ chef i [[Alger (stad)|Alger]] i november 1942 vilket bland annat medförde att judelagar infördes i det av amerikanska trupper ockuperade Algeriet. I maj 1943 kom de Gaulle till Alger och bildade snart tillsammans med Darlans efterträdare general [[Henri Giraud|Giraud]] ''le Comité français de la Libération nationale'' (CFLN), för att ena det befriade franska imperiet. CFLN tog i juni 1944 namnet [[Frankrikes provisoriska regering]]. Genom det starka folkliga stödet och anslutningen av den franska motståndsrörelsen till organisationen (som då ändrade namn till det kämpande Frankrike), ett skickligt politiskt agerande samt de med tiden betydande truppstyrkor som de Gaulle förfogade över kunde de Gaulle hålla sig kvar som ledare och ta över den civila kontrollen i det franska imperiet och sedan även i de befriade områdena i Frankrike efter [[Dagen D|invasionen i Normandie]], vilket var en missräkning för amerikanarna som hade bestämt att Frankrike skulle ställas under amerikansk militärförvaltning. I augusti 1944 kunde han gå nedför [[Champs-Elysées]] och motta folkets jubel. ===De Gaulle i politiken=== Den [[fjärde republiken]] hade en svag presidentmakt och de Gaulle avgick 1946 men bildade partiet RPF, ''Rassemblement du peuple français'' med krav på en författningsändring att stärka presidentens befogenheter. 1953 lämnade de Gaulle partiarbetet för att skriva sina memoarer i [[Colombey-les-Deux-Églises]]. Åren därefter har han själv kallat för ökenvandringen, åren utan politiskt inflytande. [[1958]] pågick det [[Självständighetskriget i Algeriet|algeriska befrielsekriget]] för fullt och Frankrike kunde varken bekämpa de algeriska styrkorna eller sluta fred med dem. I det läget tog den franska arméledningen makten i [[Algeriet]], i protest mot utnämningen av [[Pierre Pflimlin]] till premiärminister, och upproret hotade att sprida sig till Frankrike varför Pflimlin avgick som regeringschef och de Gaulle efterträdde honom i den befattningen.<ref>''Anno 62'', Stockholm, 1963, s. 247</ref> I det läget fick de Gaulle utarbeta en ny författning till den [[femte republiken]] och i januari [[1959]] tillträdde han som [[Frankrikes president]] med särskilda befogenheter att lösa krisen. Utåt sett gav han bilden av en president som med bestämdhet skulle kämpa för ett fransk Algeriet men i hemlighet inledde han förhandlingar med den algeriska motståndsrörelsen, [[FLN]]. I mars 1959: ''Den franska armén kommer aldrig att lämna detta land, och jag kommer aldrig att underhandla med de där figurerna från [[Kairo]] och [[Tunis]].'' I svåra lägen kunde han gå emot parlamentets majoritet genom att använda undantagslagar eller utlysa [[folkomröstning]]ar. En folkomröstning i januari 1961 gav honom fria händer att ge [[Algeriet]] självstyre. Algeriet fick sin självständighet trots protester från den franska armén. I april [[1961]] försökte [[Generalkuppen i Alger|generalerna i Algeriet att störta honom]] men revolten misslyckades. Under den process som ledde till Algeriets självständighet utsattes De Gaulle för flera mordförsök av [[Organisation de l'Armée Secrète|OAS]]. [[1960]] kunde Frankrike detonera den första [[atombomb]]en i Algeriets öken och [[1968]] detonerades en [[vätebomb]]. 1963 skrev de Gaulle tillsammans med Västtysklands förbundskansler [[Konrad Adenauer]] under det [[Tysk-franska vänskapsfördraget]], [[Élysée-fördraget]], som visade hur de forna ärkefienderna närmat sig varandra efter 1945. [[1965]] skickade Frankrike upp en [[satellit]]. Han erkände Folkrepubliken [[Kina]] 1964 trots USA:s ogillande. De Gaulle blev omvald som president 1965 efter att ha besegrat [[François Mitterrand]]. Den gaullistiska utrikespolitiken ville ge Frankrike en position i världen och minska beroendet av [[Storbritannien]] och [[USA]]. För de Gaulle var det tydligt att ett brittiskt medlemskap i [[Europeiska ekonomiska gemenskapen|EEG]] skulle hota den fransk-tyska balansen och vid en presskonferens den [[14 januari]] [[1964]] lade han in sitt [[veto]] mot ett brittiskt medlemskap. Frankrike lämnade det militära samarbetet inom [[NATO]] [[1966]]. De omfattande strejkerna och [[majrevolten|oroligheterna]] i maj [[1968]] tog honom på sängen och folkomröstningen i april [[1969]] om utökad presidentmakt handlade i praktiken om förtroendet för de Gaulle. Då 53 procent röstade nej avgick de Gaulle. Paris internationella flygplats ''[[Aéroport Roissy-Charles-de-Gaulle]]'' är döpt efter honom. {{successionsbox |företrädare=[[Philippe Pétain]] och [[Pierre Laval]] |titel=[[Lista över Frankrikes statsöverhuvuden|Ordförande i Frankrikes provisoriska regering]] |år=[[1944]]–[[1946]] |efterträdare=[[Félix Gouin]] |företrädare2=[[Pierre Pflimlin]] |titel2=[[Lista över Frankrikes premiärministrar|Frankrikes premiärminister]] |år2=[[1958]]–[[1959]] |efterträdare2=[[Michel Debré]] |företrädare3=[[René Coty]] |titel3=[[Lista över Frankrikes statsöverhuvuden|Frankrikes president]] |år3=[[1959]]–[[1969]] |efterträdare3=[[Alain Poher]] (''interrimspresident'')}} == Källor == {{Källor|datum=april 2009}} == Noter == <references/> ==Litteratur== * [[Ståhlberg, Knut]], ''De Gaulle: generalen som var Frankrike''. Stockholm 2004. ==Externa länkar== {{commons|Charles de Gaulle}} {{STANDARDSORTERING:Gaulle, Charles de}} [[Kategori:Födda 1890]] [[Kategori:Avlidna 1970]] [[Kategori:Frankrikes presidenter]] [[Kategori:Personer i andra världskriget]] [[Kategori:Franska generaler]] [[Kategori:Män]] [[Kategori:Rilpedia:Basartiklar]] {{Link FA|he}} {{Link FA|ru}} [[af:Charles de Gaulle]] [[an:Charles de Gaulle]] [[ar:شارل ديغول]] [[arz:شارل دى جول]] [[ast:Charles de Gaulle]] [[az:Şarl de Qoll]] [[bat-smg:Charles de Gaulle]] [[be:Шарль дэ Голь]] [[be-x-old:Шарль дэ Голь]] [[bg:Шарл дьо Гол]] [[br:Charles de Gaulle]] [[bs:Charles de Gaulle]] [[ca:Charles de Gaulle]] [[cs:Charles de Gaulle]] [[cy:Charles de Gaulle]] [[da:Charles de Gaulle]] [[de:Charles de Gaulle]] [[el:Σαρλ ντε Γκωλ]] [[en:Charles de Gaulle]] [[eo:Charles de Gaulle]] [[es:Charles de Gaulle]] [[et:Charles de Gaulle]] [[eu:Charles de Gaulle]] [[fa:شارل دوگل]] [[fi:Charles de Gaulle]] [[fr:Charles de Gaulle]] [[fy:Charles de Gaulle]] [[ga:Charles de Gaulle]] [[gan:戴高樂]] [[gl:Charles de Gaulle]] [[gv:Charles de Gaulle]] [[he:שארל דה גול]] [[hi:शार्ल डु गोल]] [[hr:Charles de Gaulle]] [[hu:Charles de Gaulle]] [[hy:Շառլ դե Գոլ]] [[id:Charles de Gaulle]] [[io:Charles de Gaulle]] [[is:Charles de Gaulle]] [[it:Charles de Gaulle]] [[ja:シャルル・ド・ゴール]] [[jv:Charles de Gaulle]] [[ka:შარლ დე გოლი]] [[kab:Charles de Gaulle]] [[ko:샤를 드 골]] [[ku:Charles de Gaulle]] [[la:Carolus de Gaulle]] [[lb:Charles de Gaulle]] [[lt:Charles de Gaulle]] [[lv:Šarls de Golls]] [[ml:ചാള്‍സ് ഡി ഗാള്‍]] [[mn:Шарль де Голль]] [[mr:चार्ल्स दि गॉल]] [[ms:Charles de Gaulle]] [[nl:Charles de Gaulle]] [[nn:Charles de Gaulle]] [[no:Charles de Gaulle]] [[oc:Charles de Gaulle]] [[pl:Charles de Gaulle]] [[pt:Charles de Gaulle]] [[rm:Charles de Gaulle]] [[ro:Charles de Gaulle]] [[ru:Де Голль, Шарль]] [[sa:चार्ल्स डे गौल]] [[scn:Charles de Gaulle]] [[sh:Charles de Gaulle]] [[simple:Charles de Gaulle]] [[sk:Charles de Gaulle]] [[sl:Charles de Gaulle]] [[sr:Шарл де Гол]] [[sw:Charles de Gaulle]] [[ta:சார்லஸ் டி கோல்]] [[th:ชาร์ลส์ เดอ โกลล์]] [[tl:Charles de Gaulle]] [[tr:Charles de Gaulle]] [[uk:Шарль де Голль]] [[ur:چارلس ڈیگال]] [[vi:Charles de Gaulle]] [[wo:Sharles Degóol]] [[wuu:夏爾·戴高樂]] [[zh:夏爾·戴高樂]] [[zh-yue:戴高樂]]

Tillbaka till Charles de Gaulle.