Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>[[Bild:Barabas Gorgei Artur.jpg|thumb|Artúr Görgey]] '''Artúr Görgey''', född [[30 januari]] [[1818]] i [[Toporec]] i nuvarande [[Prešov (region)|Prešov]]-regionen i [[Slovakien]], avliden [[21 maj]] [[1916]] i [[Visegrád]], [[ungersk]] militär och [[överbefälhavare]] för den ungerska upprorshären 1848-49. ==Bakgrund== Görgey tillhörde en gammal [[protestant]]isk adelssläkt. Han fick en militärisk uppfostran och inträdde 1837 som [[underlöjtnant]] vid det ungerska adliga [[livgarde]]t, men lämnade 1845 krigstjänsten för att odelat ägna sig åt sitt älsklingsstudium, [[kemi]]. Han sökte meritera sig för en [[professur]] i kemi, men de våldsamma händelserna i Ungern 1848 ryckte honom snart från studierna. ==Roll under ungerska revolutionen== Han blev först [[kapten]] och i augusti 1848 [[major]] vid en avdelning av [[landstorm]]en, med vilken han i slutet av september sändes till [[Donau]]ön [[Csepel]], för att hindra en övergång av [[kroater]]na. Där tillfångatog han den unge greve [[Jenő Zichy]], lät ställa honom inför [[krigsrätt]] och avrätta honom som landsförrädare, därför att han stod i förbindelse med [[Josip Jelačić]], en stränghet, som väckte mycket uppseende och gjorde Görgey ofantligt populär. Efter att tillsammans med [[Mór Perczel|Perczel]] ha vid [[Ozora]] tvungit en kroatisk styrka på 6,000 man att sträcka vapen blev han [[överste]] vid den vid [[Kejsardömet Österrike|österrikiska]] gränsen stående häravdelningen, för vilken han 1 november blev [[general]] och befälhavare. Efter att ha givit hären en fastare organisation drog han sig i december tillbaka för den mot [[Budapest]] framträngande fienden och utfärdade 5 januari 1849 i [[Waitzen]] en proklamation till hären, i vilken han uttalade sig skarpt ogillande över försvarsutskottets återtågsbefallningar och avresa från huvudstaden samt förklarade sig trogen sin ed till den [[konstitutionell monarki|konstitutionella monarkin]] och författningen och tog avstånd från alla [[republik]]anska strävanden. Från Waitzen drog sig Görgey under ständiga strider mot bergstrakterna i norr för att därigenom splittra den [[österrikiska]] hären och försvaga dess angrepp på [[Tisza|Theiss]]-trakten. Regeringen fann Görgeys uppträdande högeligen misstänkt och ställde 12 februari honom och hans häravdelning under Dembinskis överbefälhavarskap. Efter det olyckliga slaget vid [[Kapolna]] (26-28 februari) och [[Henryk Dembiński|Dembinski]]s avskedstagande blev [[Vetter]] överbefälhavare, men föll i en svår sjukdom och ersattes 31 mars tillsvidare med Görgey. Nu följde dennes mest glänsande tid. 2 april segrade han över österrikarna vid [[Hatvan]], 4 vid [[Tápióbicske]], 6 vann han det avgörande slaget vid [[Isaszeg]] och stod så vid den av fienden besatta huvudstadens portar. Han vände sig emellertid vidare mot väster, slog österrikarna vid Waitzen 10 april och undsatte 26 fästningen [[Komárno|Komorn]]. Under tiden skedde ungrarnas oavhängighetsförklaring. Görgey ogillade denna, men uttalade sig likväl i en proklamation av 29 april i samma anda. Nu drog han mot [[Buda]], som efter långa strider intogs 21 maj. [[Kossuth]], som allt fortfarande misstrodde Görgey, hade för avsikt att göra [[Bem]] eller Dembinski till överbefälhavare, men bägge vägrade mottaga förtroendet. Görgey utnämndes till krigsminister och vistades några dagar i [[Debrecen]], där regeringen och parlamentet hade sitt tillfälliga säte, men återvände 2 juni till hären. Följde så den [[Tsarryssland|ryska]] härens inmarsch i Ungern. Görgey, som förde befälet över den västra armén, slogs tillbaka av de påträngande österrikarna vid [[Nitra (region)|Zsigárd]] och Pered 20-22 juni. Inför den överhängande faran rådde Görgey regeringen att koncentrera försvaret omkring Komorn. Österrikarnas snabba framträngande förmådde emellertid regeringen att befalla Görgey att draga sig tillbaka mot Theiss, vilket denne också lovade, men likväl icke gjorde. I anledning härav utnämndes [[Lázár Mészáros|Mészáros]] till överbefälhavare, varjämte Görgey kallades tillbaka för att sköta sitt ministerium. Hans underbefälhavare lyckades emellertid utverka, att han fortfarande skulle stanna vid hären. Nu beslöt regeringen att draga alla trupper samman mot sydöster, men Görgey opponerade öppet häremot och drog sig i stället under ständiga strider mot norr ända till [[Miskolc]]. Med regeringens samtycke inlät han sig under tiden i fredsunderhandlingar med ryssarna, vilka emellertid icke ledde till något resultat. När han till slut erfor, att en del av den ryska armén redan överskridit Theiss, skyndade han mot söder och anlände med sina trupper 9 augusti till [[Arad]], där regering och parlament vid denna tid residerade. Samma dag hade Dembinski lidit ett avgörande nederlag vid [[Temesvár]], och ställningen var nu hopplös. Kossuth och regeringen nedlade sina mandat och överlämnade den högsta militära och civila myndigheten åt Görgey, som underrättade den ryske generalen [[Rüdiger]], att han var beredd att sträcka vapen, men blott inför ryssarna, och på samma gång vädjade till tsarens högsinthet till förmån för sitt manskap och i synnerhet för de officerare, som förut varit i österrikisk tjänst. Kapitulationen skedde i [[Şiria|Világos]] 13 augusti Den ungerska hären hade då smält samman till omkring 32.000 man. ==Senare karriär== [[Bild:GörgeyBudaPM.jpg|thumb|left|Ryttarstaty av Görgey]] På [[Nikolaj I|tsarens]] förbön skonades Görgey från det [[dödsstraff]], som nådde de övriga ungerska generalerna, och internerades i [[Klagenfurt]], där han skaffade sig sitt uppehälle som kemist. 1867 återvände han till Budapest. I många år tillbaka levde han sedan i tillbakadragenhet i [[Visegrád]]. Omedelbart efter kapitulationen anklagade Kossuth öppet Görgey för förräderi och för att ha sålt sitt fädernesland, och han upprepade dessa beskyllningar i sitt bekanta brev från [[Viddin]] av 12 september 1849 och även sedermera med osläckligt hat i sina 1881-94 tryckta memoarer. Till sitt försvar skrev Görgey ''Mein leben und wirken in Ungarn in den Jahren 1848 und 1849'' (1852; ''Krigen i Ungern 1848-1849 och mitt deltagande i desamma, samma år''), som emellertid genast beslagtogs i [[Österrike-Ungern]]. ==Källa== {{ugglan|artikel=Görgei|url=http://runeberg.org/nfbj/0473.html}} {{DEFAULTSORT:Görgey, Artur}} [[Kategori:Ungerska militärer]] [[Kategori:Födda 1818]] [[Kategori:Avlidna 1916]] [[Kategori:Män]] [[de:Artúr Görgey]] [[en:Artúr Görgey]] [[hu:Görgey Artúr]] [[pl:Artur von Görgey]] [[ru:Гёргей, Артур]]

Tillbaka till Artúr Görgey.