Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>[[Bild:Anwar Sadat cropped.jpg|right|thumb|250 px|Anwar Sadat]] '''Anwar Sadat''' ([[arabiska]] محمد أنورالسادات ), född [[25 december]] [[1918]] i [[Mit Abu Al-Kum]] i [[Al-Minufiyah]], mördad den [[6 oktober]] [[1981]] i [[Kairo]], var en [[Egypten|egyptisk]] [[militär]] och [[politiker]], som var [[Egypten]]s [[president]] [[1970]]–1981. Han var till 1977 medlem av Arabiska socialistunionen, och därefter av Egyptens Nationaldemokratiska parti. == Biografi == Anwar Sadat föddes i en enkel bondefamilj i byn Mit Abu Al-Kum, vid [[Nilen]]s [[delta]]. Modern var [[nubier]]. Efter Egyptens självständighet blev fadern lägre tjänsteman, men familjens ekonomi var mycket ansträngd. När han var 18 år inskrevs han vid [[militärakademi]]n - han var den första årskull som ägde tillträde att studera där utan att tillhöra [[aristokrati]]n. Det ålåg dock familjen att bekosta såväl utbildning som uniform, och Sadat berättade senare om förödmjukande minnen från denna tid, vilka satte spår i honom. Efter utförd utbildning, placerades han i Övre Egypten, i en mindre prestigefull [[garnison]]. [[Ideologi]]skt sett var Sadat under den egyptiska monarkins dagar ombytlig. Först var han medlem av [[Muslimska brödraskapet]], och sedan av det smått [[fascistisk]]a Unga Egypten. Under [[andra världskriget]] stödde han [[Tyskland]] mot [[Storbritannien]] som medlem av underjordiska grupper. Efter kriget mot Israel [[1948]], lämnade han armén, satt en tid i fängelse för ett politiskt betingat [[mordförsök]], och var därefter anställd på ett transportföretag. Sadat deltog i [[statskupp]]en mot kung [[Farouk I av Egypten]] [[1952]], meddelade i radion att "fria officerare tagit makten för att återupprätta stabiliteten",<ref>Max Rodenbeck, ''Kairo'', Stockhom 2004 (engelskt original 1998), s. 230</ref> och hamnade då i revolutionens främsta led med sina forna kollegor i armén. Sadats roll i [[Gamal Abdel Nasser]]s regering var till en början som propagandist. I den egenskapen hyllade han i starka ordalag [[Sovjetunionen]], [[panarabism]]en och den arabiska socialismen, som kom att bli känt under beteckningen [[nasserism]]en. Han var vicepresident när Nasser avled [[1970]], av giftmord enligt envisa men helt obekräftade rykten, och efterträdde då honom. Det första Sadat tog sig an var att rensa landet på de tusentals rådgivare från [[Sovjetunionen]], vilka hade inbjuditis av föregångaren. Tämligen omedelbart övergav han nasserismen, dess panarabism och socialism, samt öppnade vägarna för den västerländska [[kapitalism]]en. Detta inbegrep att hans polis började göra razzior mot vänsterfolk, av vilka många var intellektuella. Under Sadat upplevde Egypten en ekonomisk blomstring, men under de sista åren började en allvarlig [[inflation]] göra sig kännbar. Sadat drog med Egypten i [[oktoberkriget]] tillsammans med [[Syrien]] mot [[Israel]], då de anföll Israel den [[6 oktober]] [[1973]], på [[Yom Kippur]]. [[Krigsförklaring]]en följdes av att [[Kuwait]] kallade de andra oljeproducerande länderna i arabvärlden till ett nästan totalt [[export]]stopp till de länder som stödde Israel, bland annat till [[USA]] och [[Nederländerna]], och resulterade i [[oljekrisen 1973|en omfattande oljekris]]. På grund av [[palestinier]]nas situation, fördömdes inte kriget av många av [[FN]]:s medlemsländer. Egypten återtog vid kriget en liten del av västra [[Sinaihalvön]] som ockuperats av Israel sedan [[sexdagarskriget]], men förlorade en lika stor del av sitt fastland.<ref>''Anno 73'', Stockholm 1974, s. 213-218</ref> Utfallet vid kriget återgav Egypten sin förlorade prestige från tidigare väpnade konflikter mot Israel, om än den politiska situationen var svår, eftersom större delen av Sinai fortfarande var ockuperat. Uppmuntrad av denna framgång inledde Sadat då en politisk lättnad i landet, frisläppte många politiska fångar, och skapade ett ekonomiskt läge som ledde till köpfest och konsumtionism i städerna. I städerna började [[prostitution]] igen bli vanligt, liksom [[hasch]]hålor. Som kontrast till detta, och till den västliga kulturen som även innefattade [[film]], [[nattklubb]]ar, [[reklam]] och [[smink]], ökade islamiseringen. Sadat tog i detta läge ställning genom att uppmana folket att återvända till [[islam]]; ärligheten i hans religiositet har dock betvivlats. Framför allt torde hans religiösa vändning bero på en vilja att bli folklig.<ref>Max Rodenbeck, ''Kairo'', Stockhom 2004 (engelskt original 1998), s. 261</ref> I november [[1977]] väckte Sadat uppmärksamhet av historiska mått, då han lät meddela att han var villig att möta representanter för Israel, [[Menachem Begin]] och [[knesset]]. Han var därmed det förste arabiske och [[muslim]]ske statsöverhuvudet som mötte Israels regering sedan staten utropades [[1948]]. Mötet skedde den [[19 november]]. Han fick tala inför knesset, och sade att Israel måste lämna ifrån sig de områden som de ockuperade, låta [[palestinier]]na få bilda en egen stat, och låta [[Jerusalem]] bli en frizon. Några dagar därefter inbjöd han [[USA]], Sovjetunionen, Israel, [[Kurt Waldheim]] och några av de större arabiska länderna till Kairo för att diskutera möjligheterna inför en Genevekonferens. Sovjetunionen bojkottade fredsförsöket, liksom [[PLO]] och [[Syrien]]. De senare inbjöd i stället arabländerna till ett toppmöte i [[Tripoli]]. Sadats Kairomöte hölls den [[14 december]], och under ett nytt möte den [[25 december]] gjordes ansträngningar mellan Sadat och Begin om fredsvillkor. Parterna kunde dock inte enas i [[Palestinafrågan]], eller frågan om ett tillbakadragande från [[Sinai]]. Mötet med Israel kom att resultera i [[Camp Davidavtalet]]. För denna försonande hållning skaffade sig Sadat många vänner i [[västvärlden]], men lika många fiender bland [[araber]]na, vilka isolerade honom. PLO bröt offentligt med Egypten för Sadats medlande roll. Sadat erhöll [[Nobels fredspris]] med [[Menachem Begin]] [[1978]]. Köpfesten i städerna och inflationen var anledningen till att Sadat i januari 1977 lät öka priset på bröd till det dubbla priset, genom att sänka den statliga [[subvention]]en på baslivsmedel. Prischocken ledde till ett folkuppror i Kairo. Sadat slog ner upproret med militären, införde [[utegångsförbud]], med bortåt 20 personers död som följd. Som motåtgärd lät han bilda en särskild säkerhetsstyrka, vilka utbildades i [[karate]]. Hans popularitet för den utrikespolitiska gärningen, fann ingen motsvarighet bland folket efter brödkravallerna. Han försökte bygga upp slumkvarteren i Kairo efter omfattande kritik mot förfallet och misären, varmed han rev stora bostadsområden. Inte heller detta kunde vinna tillbaka det folkliga stödet. Efter att den år [[1979]] störtade shahen av Iran, [[Mohammad Reza Pahlavi]], behövde kvalificerad läkarvård, när han fått elakartad [[cancer]], fick han avslag från att opereras i [[USA]] av politiska skäl. Han togs då emot av Sadat i Egypten. Sadat mötte själv upp honom när han steg ur planet från Paris. Sadat lovade Reza Pahlavi att han kunde stanna där resten av sitt liv. När Reza Pahlavi avled fick han en statsbegravning i Egypten, men inga företrädare för några stater närvarade.<ref>''Anno 80'', Stockholm 1981, s. 151, 161</ref> År [[1981]] var ett omskakande år i Egypten. Fredsförhandlingarna med Israel om Sinai, men även om [[Libanon]], fortsatte. Han avlade det första officiella egyptiska [[statsbesök]]et någonsin i USA, hos [[Ronald Reagan]] den [[5 augusti]], där bland annat frågan om [[PLO]] dryftades; Reagan vidhöll dock att fredsförhandlingar var uteslutna så länge som inte PLO erkände staten Israels existens, men i ett möte med Begin den [[15 augusti]] återupptog Sadat förhandlingarna om palestiniernas [[självstyre]]. I september inträffade en kris med både de religiösa och de [[kommunist]]iska företrädarna i landet. Detta föregicks av att [[islamister]] samma sommar hade startat [[kravall]]er mot [[kopter]] i Kairo, vilket var den första religiösa konflikten i Egyptens historia sedan [[medeltiden]]. I början av september avsatte han [[koptisk-ortodoxa kyrkan]]s högsta ledare, [[Shenouda III]], lät hålla honom fängslad i ett ökenkloster, och förstatligade 40 000 [[moské]]er. Den [[3 september]] arresterades ett stort antal religiösa och politiska opponenter, och den [[16 september]] utvisade han 1 500 sovjetiska medborgare, däribland Sovjetunionens [[ambassadör]] i Kairo. Sadats förevändning till de senare repressalierna var att han menade att Sovjetunionen konspirerade mot honom. <ref>''Anno 81'', Stockholm 1982, s. 148, 153, 155 f</ref> Samma år, på årsdagen för utbrottet av oktoberkriget, mördades Sadat av fem skott i ett attentat under hederstribunen vid en militärparad i Kairo. Flera andra skadades i attentatet, bland annat [[FN]]:s senare [[generalsekreterare]] [[Boutros Boutros-Ghali]], och elva personer avled. De första uppgifterna gjorde gällande att det varit religiösa fanatiker som utfört dådet, men senare tillkännagavs att det varit ett etappmål i en statskupp av Sadats egna militärer - kuppen lyckades dock avstyras. Med tiden visade det sig - med ett ödets ironi - att dessa militärer tillhört de människor som blivit fördrivna i Kairo sedan Sadat låtit riva slumkvarteren, samt att de blivit islamister under Sadats allians med dessa mot kommunisterna. Många hade dessutom suttit i fängelse där de torterats, men benådats av Sadat 1973 efter oktoberkriget. Sadat efterträddes av vicepresident [[Hosni Mubarak]], som var närvarade men undkom oskadd attentatet (liksom den svenska ambassadören [[Olof Ternström]]), och som valdes till den befattningen den [[13 oktober]] vid en folkomröstning med 98,5 procent.<ref>''Anno 81'', Stockholm 1982, s. 158 </ref> En av Mubaraks första åtgärder var att frige de religiösa och politiska fångarna från krisen i september.<ref>''Anno 81'', Stockholm 1982, s. 160</ref> Sadat begravdes den [[10 oktober]] i en [[pyramid]] i [[Kairo]] som han låtit uppföra åt stupade okända soldater 1980,<ref>Max Rodenbeck, ''Kairo'', Stockhom 2004 (engelskt original 1998), s. 58</ref> och [[statschef]]er från mer än 80 länder närvarade. [[Libyen]] och [[Iran]] hyllade attentatsmännen.<ref>''Anno 81'', Stockholm 1982, s. 171</ref> När Nassers begravning hade dragit två miljoner sörjande egyptier, tilldrog sig Sadats jämförelsevis ringa folkligt intresse. Folket hade börjat betrakta honom som självupptagen och som en skådespelare.<ref>''Anno 81'', Stockholm 1982, s. 168</ref> Sadat var först gift med en kvinna med samma bakgrund som han själv, men han skilde sig från henne när han började göra karriär. År 1949 gifte Sadat om sig med Jehan Raouf från [[Malta]], som efter makens död har skrivit en bok om sitt och sin makes liv, ''Kvinna i Egypten''. Tillsammans fick de fyra barn. {{commonscat}} == Källor == *''Anno 77'', Stockholm 1978, s. 152-158 *Per Forslind, "Anwar Sadat - en modig fredsmakare", ''Anno 81'', Stockholm 1982, s. 202 f *Max Rodenbeck, ''Kairo'', Stockholm 2004 (engelskt original 1998), s. 260-269 == Noter == <references/> {{DEFAULTSORT:Sadat, Anwar}} {{Link FA|hu}} [[Kategori:Födda 1918]] [[Kategori:Avlidna 1981]] [[Kategori:Egyptens statschefer]] [[Kategori:Mottagare av Nobels fredspris]] [[Kategori:Personer som blivit mördade]] [[Kategori:Män]] [[ar:محمد أنور السادات]] [[arz:محمد انور السادات]] [[bg:Ануар Садат]] [[bpy:সাদাত]] [[ca:Anwar el-Sadat]] [[cs:Anvar as-Sádát]] [[da:Anwar Sadat]] [[de:Anwar as-Sadat]] [[en:Anwar El Sadat]] [[eo:Anwar al-Sadat]] [[es:Anwar el-Sadat]] [[et:Anwār as-Sadāt]] [[fa:انور سادات]] [[fi:Anwar Sadat]] [[fr:Anouar el-Sadate]] [[gl:Anwar el-Sadat]] [[he:אנואר סאדאת]] [[hi:अनवर अल-सदात]] [[hr:Anvar el-Sadat]] [[hu:Anvar Szadat]] [[id:Anwar Sadat]] [[io:Anwar Sadat]] [[is:Anwar Sadat]] [[it:Anwar al-Sadat]] [[ja:アンワル・アッ＝サーダート]] [[jv:Anwar Sadat]] [[ko:안와르 사다트]] [[ku:Enwer Sedat]] [[la:Anwar El Sadat]] [[lb:Anwar as-Sadat]] [[lv:Anvars Sadats]] [[mr:अनवर सादात]] [[ms:Anwar Sadat]] [[new:अन्वर अल-सदात]] [[nl:Anwar Sadat]] [[no:Anwar Sadat]] [[pl:Anwar Sadat]] [[pt:Anwar Al Sadat]] [[ro:Anwar Sadat]] [[ru:Садат, Анвар]] [[sk:Anwar Sadat]] [[sl:Anvar Sadat]] [[sq:Mohamed Sadat]] [[sr:Анвар ел Садат]] [[th:อันวาร์ ซาดัต]] [[tr:Enver Sedat]] [[ur:انور سادات]] [[vi:Sadat]] [[yi:אנוואר סאדאט]] [[yo:Anwar El Sadat]] [[zh:穆罕默德·安瓦爾·薩達特]]

Tillbaka till Anwar Sadat.