Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>[[Bild:7th Earl of Shaftesbury.png|thumb|7:e earlen av Shaftesbury av [[Carlo Pellegrini]], [[1869]]]] '''Anthony Ashley Cooper, 7:e earl av Shaftesbury''', född [[28 april]] [[1801]] i [[London]], död [[1 oktober]] [[1885]], var en engelsk [[filantrop]] och [[politiker]], konservativ och socialpolitiskt inriktad. Han var en av den [[viktorianska eran]]s mest kända politiker. == Biografi == Cooper utbildades först vid [[Harrow School]] och sedan vid [[universitetet i Oxford]], där han skrevs in vid [[Christ Church College]]. Efter avslutade studier inträdde han [[1826]] i [[brittiska parlamentet|parlamentet]] som representant för en av familjen [[Marlborough]]s "pocket boroughs" - hans mor var nämligen dotter till [[George Spencer, 4:e hertig av Marlborough|fjärde hertigen av Marlborough]]. Under sina första år i parlamentet understödde han [[Robert Jenkinson, 2:e earl av Liverpool|Liverpools]] och [[George Canning]]s parti och var intim vän med den konservative ledaren [[hertigen av Wellington]]. Vändpunkten i hans liv inträffade [[1833]], då han efter Sadler blev ledare för 10-timmarsrörelsen och framlade en bill om 10 timmars arbetsdag för kvinnor och minderåriga. Denna bill blev visserligen förkastad, men regeringen nödgades framlägga ett förslag till reglering av arbetstiden för minderåriga. Cooper, som [[1841]] vägrade att av [[Robert Peel]] mottaga en framstående plats, emedan Peel ej ville förklara sig för 10-timmarsdagen, fortsatte att arbeta för saken både inom och utom parlamentet, genomdrev tillsättandet av en kommitté för undersökning av [[barnarbete]]t och var, stödjande sig på resultatet av denna undersökning, mycket nära att genomdriva sin 10-timmarslag både mot regering och opposition. En följd av detta var Peels lag av år [[1844]], som bland annat utsträckte 1833 års lags skydd även till kvinnor inom [[textilindustri]]n. [[1847]], när slutligen målet nåddes, hade Cooper avgått ur parlamentet på grund av sin ändrade ställning till spannmålstullarna - han hade nämligen blivit övertygad om nödvändigheten av deras avskaffande - men lagen var dock i allo hans verk. [[1850]] lyckades han genomdriva en komplettering av 1847 års lag, som visat sig lätt kunna kringgås, men han måste köpa detta genom en eftergift, en kompromiss som förorsakade brytning mellan honom och de ivrigaste bland 10-timmarsmännen. [[1840]] lyckades Cooper få en kommitté tillsatt för att undersöka förhållandena inom gruvarbetet. Dess betänkande visade att barn och kvinnor användes som arbetskraft där, och Cooper kunde utan svårighet få en lag antagen som förbjöd kvinnors och barns användande i arbete under jorden. Sålunda lyckades han få arbetet reglerat inom allt flera industrier. Med [[1878]] års lag, som sammanfattade alla de olika bestämmelser för arbetarskydd, vilka han genomdrivit eller medverkat till, kan hans verk anses avslutat. [[Bild:Piccadilly.jpg|thumb|Shaftesbury Monument Memorial Fountain, upprest på [[Piccadilly Circus]], London 1893 till Lord Shaftesburys ära, krönt med The Angel of Christian Charity, av [[Alfred Gilbert]].]] En annan stor social fråga som Cooper tvang parlamentet att uppmärksamma, var bostadsfrågan. [[1842]] var han med bland stiftarna av Society for improving the condition of the labouring classes, och genom denna förening upprättade han mönsterbostäder (i Shaftesbury park estate och på sin egendom Wimborne S:t Giles), som sedan efterbildats i de svenska [[ungkarlshotell]]en och arbetarbostäder. [[1851]] antog [[Brittiska underhuset|underhuset]] på hans förslag en lag som gav kommuner rätt att med skattemedel uppföra mönsterbostäder, och vidare en lag om bostadsinspektion. Samma år avled Coopers far, och då Cooper ärvde dennes titel och säte i [[överhuset]], kunde han försvara och genomdriva sina förslag inom båda husen. Att beskriva Coopers del i alla de [[filantropi]]ska och religiösa företag han intresserade sig för skulle vara att skriva det sociala arbetets historia i England under 1800-talet. Nämnas bör emellertid hans strävanden för bättre vård av sinnessjuka, en fråga som sysselsatte honom hela hans liv; hans verksamhet som ordförande i Londons hälsovårdsnämnd, särskilt under [[kolera]]året [[1849]]; hans intresse för lagstiftning angående minderåriga förbrytare; hans arbete för trasskolorna. Han var för övrigt engelska bibelsällskapets ordförande under många år och deltog i en mängd [[mission]]sföretag, både utom och inom England. Vad som förlänade honom hans stora auktoritet var inte enbart hans obestridda oegennytta och hans stora förmåga, utan också hans arbetssätt. Han tog aldrig itu med en fråga utan att på stället personligen sätta sig in i förhållandena. Också var han känd i Londons sämsta kvarter, han sällskapade med tjuvar och andra brottslingar och förskaffade sig, oaktat sin aristokratiska läggning, vänner bland de lägsta och fattigaste befolkningslagren. Inom parlamentet intog han en egendomlig ställning. Ehuru trogen anhängare av det konservativa [[tory]]partiet och flera gånger anmodad att gå in i konservativa regeringar, utförde han sitt livsverk utanför alla partier. Sitt eget lyckades han ej alltid rycka med sig, och än mindre stöd fick han av liberalerna, bland vilka [[industri]]idkarna och frihandlarna var hans värsta fiender. Själv säger han att [[John Bright]] var hans mest illasinnade fiende och [[Richard Cobden]] föga bättre. Oberoende av de stora partierna uppstod kring hans förslag en särskild partigruppering som ibland kunde sträcka sig till regeringen. Cooper var en övertygad [[protestant]], lika fientligt stämd mot [[anglokatolicism|ritualismen]] som mot [[rationalism]]en. Han var den engelska protestantismens erkände ledare och deltog ivrigt i de [[teologi]]ska striderna. Under [[Lord Palmerston]]s premiärministertid blev han i tillfälle att kraftigt ingripa i den engelska kyrkopolitiken. Han var nämligen genom sitt giftermål nära lierad med Palmerston och utövade över denne stort inflytande i kyrkliga ting. Faktiskt var det han som under Palmerstons tid tillsatte alla [[biskop]]ar och högre ämbetsmän inom kyrkan. Själv mottog han inga höga ämbeten. Hans karaktär var en egendomlig blandning av stor ärelystnad och uppoffrande hängivenhet för sin sak. Nyckeln till hans personlighet ligger i hans djupa religiositet. Ur hans uppfattning av [[kristendomen]] och ur hans konservatism framsprang konsekvent hans socialreformatoriska verksamhet. [[1893]] upprestes [[Shaftesbury Memorial]] på [[Piccadilly Circus]], [[London]], till hans ära. == Referenser == {{ugglan}} {{DEFAULTSORT:Shaftesbury, Anthony Ashley Cooper, 7:e earl av}} [[Kategori:Födda 1801]] [[Kategori:Avlidna 1885]] [[Kategori:Brittiska politiker]] [[Kategori:Brittiska filantroper]] [[Kategori:Engelsk adel]] [[Kategori:Män]] [[de:Anthony Ashley-Cooper, 7. Earl of Shaftesbury]] [[en:Anthony Ashley-Cooper, 7th Earl of Shaftesbury]] [[es:Anthony Ashley-Cooper, 7mo conde de Shaftesbury]] [[fr:Anthony Ashley-Cooper (7e comte de Shaftesbury)]] [[ja:アントニー・アシュリー＝クーパー (第7代シャフツベリ伯爵)]] [[nl:Anthony Ashley Cooper]]

Tillbaka till Anthony Ashley Cooper, 7:e earl av Shaftesbury.