Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Albrekt "Björnen"''', ''Albrecht "der Bär"'', även kallad ''Adalbert'', född i Ballenstedt omkring [[1100]], död i Ballenstedt [[18 november]] [[1170]], troligen begravd i [[Kloster]] Ballenstedt, betydande nordtysk [[greve]], [[markgreve]] och [[hertig]]. Son till [[greve]] [[Otto den rike av Ballenstedt]] (död 1123) och [[Eilika av Sachsen]] (död [[1142]]). ==Biografi== [[Fil:Albert I of Brandenburg.jpg|miniatyr|staty i [[Spandau|Berlin-Spandau]] som föreställer Albrekt Björnen]] Albrekt "Björnen" var [[greve]] av Ballenstedt 1123-1170, [[markgreve]] av [[Nordmark]] 1134-1157, [[markgreve]] av [[Brandenburg]] 1157-1170 samt [[hertig]] av [[Sachsen]] 1138-1141/1142. Han är i [[Sachsen]] känd som rival till welfiska hertigarna [[Henrik den stolte]] och [[Henrik Lejonet]] och grundade [[1157]] ''Mark [[Brandenburg]]''. Albrekt var ett troget stöd till staufiske kejsaren. Som ende son och arvinge till en rik familjebesittning i sachsiska Schwaben- och Nordthüringgau, i [[Altmark]] och i [[Wendland]], hörde Albrekt till en av de mest ansedda sachsiska furstarna. Den [[16 april]] [[1120]] deltog han i grundandet av Kloster Kaltenborn. I samförstånd med [[hertig]]en av [[Sachsen]], [[Lothar von Supplinburg]], fortsatte Albrekt målmedvetet sin döde fars politik i de slaviska folkens länder: [[1124]] bemäktigade sig Albrekt ''Mark [[Lausitz]]'' (=sachsiska Ostmark), vilket han året innan förlänats av [[hertig]] Lothar. Efter att Lothar [[1125]] uppstigit på tyska kungatronen åtföljde Albrekt denne på fälttåget mot Sobieslav av [[Böhmen]] [[1126]], varunder kung Lothars styrkor led ett svårt nederlag i slaget vid [[Kulm]] [[18 februari]] [[1126]]. [[1127]] förvärvade Albrekt av heveller-fursten ''Pribislaw (Pribislaw-Heinrich)'' landskapet [[Zauche]] vilket skulle komma att utgöra den egentliga grundstenen i det blivande Mark [[Brandenburg]]. Under [[biskop]] [[Otto av Bamberg]]s missionsresa [[1128]] fungerade Albrekt som [[markgreve]] av [[Nordmark]], möjligen som ställföreträdare för sin svåger [[greve]] ''Heinrich von [[Stade]]''. I december samma år avled [[greve]] Heinrich utan arvingar och Albrekt sökte utan framgång bli dennes efterträdare. Fejden med grevarna av [[Stade]] och Albrekts strävan efter den sachsiska hertigtiteln (fadern Otto "den rike" hade innehaft denna titel redan [[1112]]) ledde till att Albrekt miste [[kung]] Lothars gunst. Lothar fråntog Albrekt [[Lausitz]] [[1131]]. Under Rom-tåget [[1133]], då Lothar kröntes till [[kejsare]], återställdes dock förtroendeförhållandet mellan de båda. [[Markgreve]] ''Konrad von Plötzke'' avled utan arvingar samma år, och som belöning för sina förtjänster i [[Italien]] erhöll Albrekt [[1134]] slutgiltigt av [[kung]] Lothar det sachsiska [[Nordmark]]. Där grundade Albrekt [[Stendal]] som residens. Albrekt hade nu uppnått ett av sina politiska mål; förlänandet av sachsiska [[Nordmark]] [[1134]] gjorde Albrekt till herre av hela [[Lutizenland]] från [[Lausitz]] ända till nedre [[Peene]] och [[Oder]] ([[1136]]). Ett flertal slaviska revolter slogs ned. Albrekt vann därtill [[Prignitz]] och främjade [[biskop]] [[Otto av Bamberg]]s missionsarbete intill dennes död [[1139]]. [[Kejsar]] Lothars död [[1137]] ingav Albrekt förhoppningar om hans andra politiska mål, den sachsiska hertigvärdigheten. Av detta blev dock intet - [[Sachsen]] tillföll istället Albrekts kusin, welfen [[Henrik den stolte]], vilken var gift med kejsarens dotter och därtill redan var [[hertig]] av [[Bayern]]. [[1138]] kunde Albrekt jämte andra furstar förhindra valet av [[Henrik den stolte]] till tysk [[kung]]. Albrekt anslöt sig till den nye [[kung]]en [[Konrad III]], en staufer som [[1138]] överförde hertigdömet [[Sachsen]] till Albrekt. Glädjen över att ha nått detta politiska mål blev dock kortvarig. Den welfiska övermakten visade sig vara för stor - Albrekt avträdde sitt nyvunna hertigdöme [[1141]] till [[Henrik den stolte]]s son [[Henrik Lejonet]], och efter att förlikning nåtts [[1142]] återvände Albrekt till sina förhärjade stamländer. [[Nordmark]] blev nu för en tid framöver centrum för hans politiska handlande. Efter att Albrekts kusin ''Wilhelm'' avlidit [[1140]] erhöll Albrekt av [[kung]] [[Konrad III]] det yngre huset [[Weimar]]s thüringiska allodier, nämligen borgarna [[Weimar]], [[Orlamünde]], [[Rudolstadt]] och [[Straufhain]] (vid [[Hildburghausen]]), därtill rikslänen med grevlig makt. Denna andel kom att ärvas av Albrekts son Herman. Albrekt deltog i [[Polen]]-tåget [[1146]] samt i [[Henrik Lejonet]]s vendiska "korståg" [[1147]] mot slaverna. I övrigt var dessa två herrar varandras bittra motståndare, bland annat gällande arvet av [[Winzenburg]]-[[Northeim]] och [[Plötzkau]]. Albrekt kunde säkra [[Plötzkau]]. Albrekts arvsavtal med kristne slaviske fursten Pribislaw-Heinrich hade givit honom [[Brandenburg]] med [[Zauche]] och [[Havelberg]]. Då Pribislaw-Heinrich avled [[1150]] och Albrekt skulle säkra dessa länder för egen räkning, reste sig den lutizisk-hedniska oppositionen och insatte en ''Jaxa von [[Köpenick]]'' som [[furste]]. Den [[11 juni]] [[1157]] lyckades Albrekt fördriva Jaxa, och detta datum brukar räknas som det egentliga Mark [[Brandenburg]]s grundande. Därmed hade Albrekt lyckats bilda ett nytt tyskt landområde på gammal slavisk mark, och [[Nordmark]] kom raskt att förlora sin betydelse. Heveller-slaverna underkastades slutgiltigt och Albrekt nygrundade biskopsdömena [[Havelberg]] och [[Brandenburg]]. Den nya titeln ''marchio in Brandenborch'' kom sedan att föras av Albrekts son Otto vilken redan [[1144]] blivit Albrekts medregent. [[1158]] företog Albrekt jämte sin maka ''Sophie'' en pilgrimsresa till [[Heliga landet]]. Han blev ledare för en stor furstekoalition riktad mot [[Henrik Lejonet]] och dennes stormaktssträvan. Först i juni [[1170]], kort före sin död, försonades Albrekt med Henrik. [[1160]] deltog Albrekt i kuvandet av [[Mecklenburg]], vilket kom att orsaka århundraden av motsättningar mellan [[Sachsen]] och [[Brandenburg]] gällande höghetsfrågan. Albrekt "Björnen" var en plikttrogen undersåte till staufiske [[kejsar]] [[Fredrik I Barbarossa]]. ==Äktenskap och barn== Albrekt gifte sig [[1124]]/[[1126]] med [[Sophie av Winzenburg]] (död [[1160]]). Paret fick följande barn: #[[Otto I av Brandenburg]] (1126/1128-1184), [[markgreve]] av [[Brandenburg]] #[[Hermann I av Weimar-Orlamünde]] (1128/1130-1176), [[greve]] av Weimar-Orlamünde #[[Siegfried von Ballenstedt]] (ca 1132-1184), [[biskop]] av [[Brandenburg]] och [[ärkebiskop]] av [[Bremen]] #[[Heinrich von Ballenstedt]] (1134/1135-efter 1185), [[domprost]] i [[Magdeburg]] #[[Adelheid von Ballenstedt]] (ca 1135-före 1162), [[nunna]] i Kloster Lamspringe #[[Adalbert III av Ballenstedt]] (ca 1136-1171/1173), [[greve]] av Ballenstedt #[[Dietrich av Werben]] (1135/1140-1183), [[greve]] av [[Werben]] #[[Bernhard III av Sachsen]] (ca 1140-1212), [[hertig]] av [[Sachsen]] #[[Hedwig von Ballenstedt]] (ca 1140-1203), gift med [[markgreve]] [[Otto II den rike av Meissen]] (1125-1190) #NN (dotter) von Ballenstedt, gift med [[hertig]] [[Vladislav av Mähren-Olmütz]] (död 1165) #[[Gertrud von Ballenstedt]], gift med [[hertig]] [[Diepold I av Mähren-Jamnitz]] (död 1167) Det har spekulerats kring huruvida Albrekt "Björnen" var gift en eller två gånger. Någon konsensus för två ingångna äktenskap har dock ej uppnåtts. ==Litteratur== *Lexikon des Mittelalters: Band I *Brandenburg Erich: Tafel 26 Seite 53 *O. v. Heinemann, A. d. B., 1864 *H. Krabbo, A. d. B. FBPG 19, 1906 *A. Hofmeister, Die Ahnentafeln der Mgf.en v. Brandenburg, FBPG 33, 1920 *H. Ludat, Legenden um Jaxa v. Köpenick, 1936 *J. Schultze, Die Mark Brandenburg I, 1961 *J. Schultze, Forsch. zur Brandenburg. und preuß. Gesch., Ausgew. Aufsätze, 1964, 70ff., 155ff. *W. Hoppe, Die Mark Brandenburg, Wettin und Magdeburg. Ausgew. Aufsätze, 1964 *J. Schultze, Proprietas und Hereditas ö. Elbe und Oder, BDLG 104, 1968 *J. Schultze, Landschaft und Vasallität in der Mark Brandenburg, BDLG 106, 1970 *W.H. Fritze, Das Vordringen dt. Herrschaft in Teltow und Barnim, JbrLG 22, 1971, 81ff. *E. Schmidt, Die Mark Brandenburg unter den Askaniern (1134-1320), 1973 *L. Partenheimer, "Albrecht der Bär. Gründer der Mark Brandenburg und des Fürstentums Anhalt." {{STANDARDSORTERING:Albrekt Björnen}} [[Kategori:Personer i Tysklands historia]] [[Kategori:Tyska hertigar]] [[Kategori:Födda 1100]] [[Kategori:Avlidna 1170]] [[Kategori:Huset Askanien]] [[Kategori:Män]] {{Link FA|de}} [[cs:Albrecht I. Medvěd]] [[de:Albrecht I. (Brandenburg)]] [[en:Albert the Bear]] [[es:Alberto I de Brandeburgo]] [[fr:Albert Ier de Brandebourg]] [[hu:I. Albrecht szász herceg]] [[it:Alberto I di Brandeburgo]] [[ja:アルブレヒト1世 (ブランデンブルク辺境伯)]] [[nl:Albrecht de Beer]] [[pl:Albrecht Niedźwiedź]] [[ru:Альбрехт Медведь]]

Tillbaka till Albrekt Björnen.